Plantera en sälg

Plantera en sälg

När jag (Peter) för ett par veckor sedan skrev om att glädja humlor och bin nämnde jag naturens startmotor i form av trädet sälg. Nu har min fascination för träden vuxit ytterligare och vi har även ett par unga plantor vid våra egna odlingar. Med detta tips vill jag inspirerar fler till att plantera en sälg (eller kanske ett par).

Det mest utmärkande för sälgen är den spektakulära och tidiga blomningen på bar kvist. Här i Östergötland började denna blomning redan under början av april detta år. Liksom exempelvis havtorn har sälgen separata hon- och hanplantor. Det är hanarnas blommor som är färgstarkt gula och fulla av proteinrikt pollen. Honornas blommor är diskret grågröna och mindre – men mycket värdefulla för insekterna tack vare deras rikedom på energirik nektar.

När humledrottningen vaknar upp efter sin vinterdvala finns det knappt något för henne att äta. För att klara av att etablera sitt nya samhälle behöver hon nektar och pollen. Den tidigt blommande sälgen är en av hennes få möjligheter att få mat under denna kritiska period. De gyllene blommorna gläder också många andra pollinatörer, men humlans beroende är extra tydligt.

Under sälgens livstid är den hyresvärd åt en mångfald av djur. 178 fjärilsarter och flera hundra skalbaggar är knutna till just sälgen. Bland träden får den därmed SM-guld i pluralism. Under barken och bland löven kan en mängd barnkammare skönjas för den som har nyfikenhet och tålamod. Vid trädets blomningstid surras det friskt runt blommorna och djurrikedomen är mer uppenbar. För flertalet av djuren i trädet är det nedbrytningsfasen som är extra viktig. Då blir trädet hemvist åt än fler larv- eller vuxenstadier av fjärilar och andra insekter.

Den som har sälg i trädgård eller skogsmark gör alltså klokt i att låta en del av dessa träd stå kvar. Får de utrymme att växa blir de stora och imponerande. Kan trädet efter ett långt liv dessutom få förmultna ner i naturen gynnas många arter. Med sin rika flora av djur som lever i och av sälgen blir gynnandet av denna nyckelart ett synnerligen effektivt sätt att öka den biologiska mångfalden i trädets närhet.

Vi har en längre tid funderat på att plantera en sälg och nu när vi inför denna säsong utökade vår koloni med en intilliggande lott var tiden inne. Jag har passat på att klippa av ett par kvistar av hon- och hansälg när de står i blom och är lätta att skilja åt. Genom att ha sälg av båda könen kan humlor med flera få både pollen och nektar. Kvistarna stacks ner i en hink med vatten och när rötterna börjat komma är det lagom att sätta ner dem i jorden. Jorden runt trädet kan behöva vattning under första året men sedan klarar sig sälgen bra. Då det är ett snabbväxande träd som tål hård beskärning är det fritt fram med sekatören vid behov. Finns det utrymme går det förstås också att låta sälgen växa sig hög och ståtlig.

Till sälgens många förtjänster, som får mig att le nöjt vid tanken på att ha den i min närhet, kommer även dess namn – som också får mig att le. På latin heter sälg Salix caprea. Ordroten sal betyder grå eller smutsig, caprea betyder get. Smutsig get alltså. Ska namnet trots allt tolkas är det troligt att sal syftar på trädets färg och att caprea kommer från att getter tycker om sälgens blad.


För den som vill fortsätta att fördjupa sig i sälgens många goda meriter kan boken Sälg – livets viktigaste frukost av Bengt Ehnström rekommenderas.

Att vara planetskötare

Att vara planetskotareFör en tid sedan använde Christian Azar ordet planetskötarkultur i en krönika i DN. Ordet fastnade mer än det övriga innehållet i texten. Men just det har jag (Sofia) burit med mig sedan dess och funderat en hel del på. Vad skulle hända om vi såg oss själva som planetskötare? Om vi såg det som vår uppgift att pyssla om planeten och se till att den mår bra.

Vissa yrkestitlar som har skötare i sig är snarare tämjare som; elefantskötare på cirkus. Planettämjare har vi kanske sett oss själva som under lång tid, men också glömt en del som även en hästtämjare förstår. Om hästen blir skadad i hanteringen förlorar tämjaren det viktigaste han har. Att odla är i någon bemärkelse att tämja jorden och förmå den att ge den typ av skörd man själv vill ha. Om man gör det ovarsamt och utan att ge något tillbaka blir jorden utarmad. Det motsvarar att driva hästen man försöker tämja så hårt att den snart inte kan gå. Så gör det moderna jordbruket ofta med konstgödning och bekämpningsmedel.

Om vår koloni tänker jag ibland att vi odlar vår lilla täppa så gott vi kan och att den hjälper oss att tära lite mindre på jordens och andra människors resurser. Men även om all odling skulle ske giftfritt och med återförsel av näring till jorden genom exempelvis kompost, fungerar det inte att låta planeten täckas av odlingar. Tämjaren måste lämna plats till skötaren. Egentligen klarar naturen sig själv om vi lämnar den ifred och ibland motsvarar planetskötarens uppgift kanske den parkvakten har i en nationalpark. Men eftersom vi redan förstört så mycket kan skötaren också behöva rensa, återplantera och vårda på andra sätt.

När det gäller haven behöver parkvakten se till att vi slutar dumpa plast, olja och annat skräp där. Alltför länge har vi inbillat oss att havet är så stort att det kan sluka vad som helst. Som skötare behöver vi också försöka rensa bort så mycket som möjligt av det som redan hamnat där. Människor som arbetar med att sanera efter oljeutsläpp i havet gör till exempel en insats som planetskötare. Musselodling, som vi kommer att skriva om nästa vecka, kan också ses som ett sätt att hjälpa haven.

Egentligen går förstås hela Bättre Värld ut på att försöka inspirera planetskötare. Den här veckan är ett av de där mer filosofiska tipsen där vi uppmuntrar till att fundera vidare utifrån ett visst perspektiv. Vad tänker du att en planetskötare skulle kunna ha för uppgifter? Vad skulle en planetskötare absolut inte göra? Man kan tänka både stort och smått. Politiker skulle kunna fatta modiga beslut i klimatfrågor och vi skulle kunna rösta på politiker vi tror har sådant potential. Det är denna roll, som medborgare, Christian Azar trycker på. Det är absolut viktigt, men själv tycker jag att det är synd att förminska betydelsen av vad varje individ kan göra i det lilla och som faktiskt gör skillnad om vi blir många.

Kanske skulle man kunna parafrasera John F. Kennedys ”ask not what your country can do for you — ask what you can do for your country” – fråga inte vad naturen kan göra för dig, fråga vad du kan göra för naturen. Några små idéer kan vara att plocka skräp, plantera en sälg, sätta ut mat till fåglarna eller ordna en biholk. Ofta fokuserar även vi på vad man inte bör göra. Att tänka på sig själv som planetskötare kan kanske öppna upp för tankar om vad man positivt kan göra.