Att flyga mindre

Flyga mindre

Vissa saker har förändrats väldigt mycket på kort tid och ändå uppfattas det nuvarande som om det vore en självklar rättighet, kanske t o m ett mänskligt behov. Denna vecka funderar vi på detta med att minska resandet, framför allt genom att flyga mindre. När jag (Sofia) var barn var det ovanligt att resa utomlands, eller åtminstone utanför Norden. Om någon berättade att de hade flugit till ett land långt borta var detta något exklusivt och speciellt man kunde prata om länge. Själva åkte vi varannan semester till Gotland och varannan till fjällen, någon gång till Norge och någon gång till Finland. Jag tyckte att det var tillräckligt spännande att vi hade varit längre norrut i Sverige än de flesta brukade åka. Det var inte alls något ovanligt eller konstigt i min klass att ha rest så pass lite.

Nu hör jag då och då från vänner med barn i skolåldern att man kan bli retad för att aldrig ha flugit. För många har det blivit norm att göra en längre utlandsresa åtminstone en gång om året. Att göra det flera gånger om året uppfattas inte som konstigt och många nämner resande som ett stort intresse och som något de skulle göra oftare om de hade mer pengar eller tid. Det måste vara ett av de absolut vanligaste svaren på frågan vad man skulle göra om man vann en miljon. Samtidigt måste man göra en alltmer speciell resa för att det ska bli något att berätta om när man kommer hem. En vanlig utlandsresa kan avhandlas med några meningar som huvudsakligen handlar om vädret. Även i övrigt mycket miljöengagerade människor är ofta intresserade av resor. De talar gärna om vad man kan lära sig av att se saker i verkligheten, vilket det förstås ligger någonting i.

Men ändå. Alla vet att flyg genererar stora utsläpp. Det är t o m så att en enda längre flygresa orsakar mer koldioxidutsläpp än t ex Naturskyddsföreningen anser är den nivå vi behöver komma ner till per person och år. Om utsläppsmöjligheterna var rättvist ransonerade skulle man alltså inte kunna göra en sådan resa så ofta som en gång om året ens om man inte orsakade några andra koldioxidutsläpp alls. Detta kommer väldigt sällan upp vid en vanlig fikarastkonversation. Vem vill vara en glädjedödare när någon berättar om en planerad resa? Även vi har lite dragit oss för att skriva om det här och tänkt att det nog inte är ett så populärt tips.

Dessutom är det här ett sådant område där man kan tänka att det inte spelar någon roll vad jag gör. Planet går ju oavsett om jag åker med eller ej. Men om tillräckligt många väljer att inte flyga så kommer inte lika många turer att gå. Detta är ju verksamheter som drivs av vinstintresse. Det är nästan alltid de snabbaste färdmedlen som är sämst för miljön. Eftersom många nuförtiden väljer att resa väldigt långt blir det ändå det man väljer. Även snabbfärjor ger t ex mer utsläpp än de mer långsamtgående.

Eftersom jag själv inte har någon längtan efter att resa har jag svårt att relatera till det behov av att komma iväg många verkar uppleva. Det finns säkert något annat jag på motsvarande sätt har svårt att släppa fast jag vet att jag borde. Jag har aldrig flugit och har varit utanför Norden fem gånger tror jag. Utanför Europa har jag aldrig varit. Peter har flugit några gånger (därav bilden), men även han mycket begränsat och han kommer kanske ännu oftare än jag att tänka på de här frågorna när resor kommer på tal. Mitt intresse för andra länder och kulturer och mitt engagemang för människor i andra delar av världen yttrar sig inte i en vilja att själv vara där. Därför är detta inte alls någon uppoffring för mig. Du som istället har en stark drivkraft ut i världen kan kanske fundera på att resa mindre ofta, men stanna borta längre. Tänk inte bara på bekvämlighet och pris när det gäller själva resan utan också på miljöpåverkan. Fundera på om det kan finnas saker att upptäcka på närmare håll. Påminn dig om att det för inte alls särskilt länge sedan var mycket mer ovanligt att resa långt. Vad fyller dagens resande för behov? Går det att fylla på något annat sätt?

Här i Vadstena finns något som kallas Pilgrimscentrum. Pilgrimsvandringar har varit populära ett antal år nu. En del vandrar riktigt långt som till Santiago de Compostela. En del förflyttar sig inte alls särskilt långt i det fysiska rummet, men vandrar i tanken. Det är en slags hyllning till den långsamma rörelsen där en upplevelse kan finnas i varje steg man tar och även om man rör sig mot ett heligt mål är det inte det viktigaste. Vandringen, resan, är inte bara en transportsträcka. Väldigt klimatsmart är det förstås också. Just att pilgrimsvandra passar inte alla, men själva inställningen kan vara värd att inspireras av.

Spara pengar och miljö

Spara pengar och miljoMånga tvekar inför prislappen på miljömärkta varor och ser man till statistiken väljer de flesta konventionell produktion. En vanlig ursäkt för att inte göra fler medvetna val är att man inte har råd, men i själva verket är det billigare att leva miljövänligt än att inte göra det. Det är därför ekonomiska kriser är en av de få saker som får koldioxidutsläppen att minska. Alltså kan man spara pengar och miljö samtidigt.

Om man bara byter konventionella importerade produkter mot motsvarande lokalproducerade miljömärkta blir det förstås dyrare. Poängen är att om man går några steg till i sitt miljötänkande sparar man så mycket pengar att de allra flesta svenskar har råd med t ex KRAV.

Det första man kan tänka på är det där med motsvarande produkt. Jämför inte bara tomater med tomater utan också med andra grönsaker. Det som är i säsong är ofta både billigt och bättre för miljön. Kål är t ex väldigt billigt på hösten och vintern. Att oftare äta vegetariskt är en besparing både för plånboken och klimatet. Man måste inte alltid välja mellan kött och kött, utan kanske mellan kött och bönor, linser, eller ägg.

Eftersom det ur miljösynpunkt är bra med så få produktionsled som möjligt är det bra att hoppa över halv- och helfabrikat. Det sammanfaller med att det är mycket billigare att laga maten från grunden. Då vet du dessutom precis vad den innehåller.

Det faktum att vi i Sverige slänger ungefär en tredjedel av maten vi köper är en väldigt tydlig signal om att de relativt låga försäljningssiffrorna för KRAV beror på något annat än att vi inte har råd. Att bara köpa det man faktiskt använder och förvara det rätt är förstås bra för ekonomin. För den som verkligen är fattig är det en självklarhet.

Att konsumera mindre är ytterligare ett sätt att spara pengar och miljö. Att välja kvalitet är oftast dyrare vid inköpstillfället, men blir billigare och bättre för miljön i längden. Detta förstås under förutsättning att man inte köper nytt trots att de gamla grejerna fortfarande håller. Kläder, skor och saker av bra kvalitet är det också ofta mer idé att laga om de ändå går sönder.

Om man bor i en stad eller tätort med bra allmänna kommunikationer är det en mycket stor besparing att inte ha egen bil. Vi brukar hyra eller låna bil vid tillfällen när vi ändå tycker oss behöva en. Trots att vi bor i en så pass liten stad som Vadstena fungerar det bra. Bilpooler av olika slag är ett annat alternativ som växer fram på många håll. Om man har egen bil är det ett sätt att spara pengar och miljö att inte använda den onödigt ofta.

Utlandsresandet har ökat enormt mycket sedan vi var barn och en stor del av detta sker med flyg. Flyget är en av de stora klimatbovarna. Även den egna ekonomin vinner förstås på minskat resande. Tyvärr är det inte alls säkert att man sparar pengar på att välja tåg, men det är annars ett betydligt bättre miljöalternativ. Den enda gång Peter och jag varit utanför Norden sedan vi träffades åkte vi tåg till Rom. Då blir vägen en del av upplevelsen.

Att inte ha onödigt stor bostadsyta sparar man också både pengar och miljö på. Fast om man använder odlingsmöjligheterna det ger att bo i villa kan det ge en miljövinst, liksom om man väljer att ha t ex solpaneler på taket. Alla energibesparingsåtgärder ger vinster både för miljön och ekonomin. Vi bor i en trea och hyr en kolonilott på 100 kvm.

Nu behöver inte alla göra alla dessa besparingar, men det som förhoppningsvis blir tydligt när man tänker på det här sättet är att vad man har råd med för de allra flesta i Sverige handlar om prioriteringar.