Distansarbeta mera

Gå eller cykla till jobbet - Distansarbeta mera

Sedan snart ett halvår sköter jag (Peter) mina arbeten hemifrån respektive på tio minuters cykelavstånd. Åren dessförinnan var min pendlingstid omkring en timme enkel väg och de flesta månader hade jag åtminstone någon längre arbetsresa som inbegrep övernattning. Det resande livet hade förstås sina fördelar och jag trivdes med många av arbetsuppgifterna. Men, med ett halvårs perspektiv på mitt skifte, kan jag ändå känna en förvåning över att vi är så många som ägnar en så stor del av våra liv åt att transportera oss fram och tillbaka. Ett sätt att minska detta vore genom att distansarbeta mera.

Jag är fullt medveten om att vi inte alltid kan välja vilket arbete vi ska ha. Som handläggare på Arbetsförmedlingen informerade jag ofta om regelverket kring att behöva pendla eller flytta till ett arbete. Trots det tror jag många av oss bortser från möjligheter som faktiskt kan minska vårt resande påtagligt.

Vi har tidigare skrivit om att arbeta mindre. På liknande sätt som detta ofta är en blind fläck i synfältet kan våra faktiska möjligheter att distansarbeta vara det. Med ett bra upplägg skulle många klara av några dagars arbete per månad, eller någon dag varje vecka, hemifrån. Om inte annat kan det vara värt att lägga fram det till chefen som något att pröva under en försöksperiod. I de flesta anställningar ingår trots allt arbetsuppgifter som är platsoberoende och med relativt enkel teknik, samt förtroende för den anställde, kan dessa arbetsuppgifter koncentreras till återkommande arbetstid hemifrån. Ansvarsfullt skött kan det leda till mer motiverade anställda som genom att flera dagar varje månad slippa transportera sig till arbetet sparar in egen tid – och resurser från vår gemensamma miljö.

Ser vi på arbetspendlingen utifrån ett ekonomiskt perspektiv kan det vara intressant att läsa en rapport från Trafikanalys. De har på regeringens uppdrag undersökt samhällskostnaderna, på grund av förseningar, för pendlare in till de tre storstadsregionerna i Sverige. Kostnaderna för detta var 2011 hissnande 8,5 miljarder kronor. Inkluderas miljökonsekvenser till följd av utsläpp landar de årliga kostnaderna på 11,5 miljarder. Detta kan exempelvis jämföras med regeringens satsning på ”allmän miljö- och naturvård” som i 2014 års budget tilldelas knappa 5,2 miljarder kronor.

En del av dessa trafikkostnader handlar (som jag ser det) om att pendlingen med personbil idag är på tok för billig och kollektivtrafiken ofta underdimensionerad. Men jag (och exempelvis Trafikverket) tror också problemen kraftigt skulle minska om de flesta personer kunde arbeta på distans någon dag i veckan. Sprids dessutom dessa dagar ut under vardagarna skulle storstädernas olika trafiksystem få en mycket mer hanterlig belastning.

Historiskt sett är nuvarande genomsnittliga restid till arbetet på nästan en timme dagligen värd att höja på ögonbrynen över. Från att ha bosatt oss där arbetet fanns väljer vi nu istället ett beroende av olika transportsystem (oftast bilen tyvärr). Bryter vi med detta beroende (genom att bo närmare arbetet, ta ett arbete närmare hemmet eller distansarbeta mera) vinner vi både tid och pengar.

För min egen del har jag gått från att vara tjänstledig på 20% och arbeta hemifrån någon dag då och då till valet att inte pendla alls. Detta byte av arbete kanske låter som en orimlig utopi men jag tänker mig att det utopiska är fullt nåbart för många fler i detta fall. Det var först när bitarna för mitt eget byte av arbete och satsning på mitt företag föll på plats som jag verkligen vågade räkna på hur många timmar i veckan som bokstavligen var transportsträckor. Att bo på samma ort som jag arbetar har också lett till en annan känsla för hemorten och en större vilja till engagemang för den. Genom att minska beroendet av transporter skonar vi inte bara miljön utan det som kallas resiliens i lokalsamhället stärks dessutom. Fler invånare som i ökad utsträckning bor och verkar på samma ort gör livet där mer levande. De bidrar också till ett gynnande av lokal produktion av varor och tjänster, vilket gör att dessa delar kan växa lokalt istället för att oljedopad produktion av motsvarande utbud ska växa långt bort.

Att på allvar börja se vilka kostnader i tid, pengar och miljöpåverkan ditt nuvarande pendlande har och att tänka igenom vilka vinster ett minskat (eller helt upphört) pendlande skulle få, ger troligen en öppenhet för förändring. Kanske går det oväntat enkelt att distansarbeta någon dag per vecka? Kanske vågar du till och med ta ett arbete med lägre status och lön eftersom det ger andra fördelar, såsom eliminerad pendling.

Från jord till bord

Fran jord till bordDet påpekas ibland att det är bra om det är så få steg som möjligt från jord till bord. En aspekt på detta är förstås fördelarna med närproducerad mat, men det är inte det enda. Varje produktionsled en vara passerar drar energi och använder jordens resurser och det är därför bra med så få led som möjligt. Det allra bästa är det du odlar i din egen trädgård, eller i vårt fall på en kolonilott på cykelavstånd, eller det du plockar i en närbelägen skog. Ska man dra det till sin spets är det ultimata t ex en egenodlad, råriven morot.

När en vara säljs i butik tillkommer transporter och i vissa fall speciell förvaring t ex i kyl. Men närodlade färska grönsaker är fortfarande väldigt bra. Ju mer processad en produkt är desto fler steg blir det från jord till bord. Även detta att odla foder till djur som man sedan tar mjölk eller kött från är att lägga till steg i förhållande till att äta det odlade direkt. Används det dessutom konstgödsel och bekämpningsmedel i odlingen tillkommer steg i produktionen av dessa. Det mesta fodret odlas inte heller på gården där djuren lever. Ofta används importerat kraftfoder som kan komma från flera håll och ha genomgått flera led. Liknande gäller odlad fisk. När mjölk vidareförädlas till t ex ost tillkommer steg. Djur skickas också ofta någon annanstans för slakt och kanske förpackas köttet på ytterligare något annat ställe. Fisk transporteras ibland fram och tillbaka över halva jordklotet för att det är billigare att få dem rensade i Asien.

Den som jagar eller fiskar själv kan däremot komma nära bordet även om någon transport oftast ingår. Viltkött tar färre steg från jord till bord än kött från tamboskap eftersom man inte behöver odla foder till dem.

Halvfabrikat och färdigrätter har ofta genomgått oöverblickbart många led. Det är en anledning till att det ofta fuskas med just sådana produkter. En färdigrätt innehållande kött från tamboskap är alltså bland det sämsta man kan välja ur detta perspektiv.

Nu menar vi inte att man ska leva på endast egenodlade, rårivna morötter. Detta är snarare en aspekt att väga in när man söker en hållbar balans. Vi väljer helt bort färdigrätter och de allra flesta halvfabrikat. Jag äter kött ett par gånger i veckan och Peter bara fisk, men vi använder t ex ost. Färska grönsaker utgör en stor del av vår kost och på sommar och höst äter vi väldigt mycket egenodlat.

Det kan också vara relevant i sammanhanget att nämna det som brukar kallas resiliens – motståndskraft vid kraftiga förändringar. I en värld med sinande olja, där man kan bli så illa tvungen att ta verkliga krafttag mot koldioxidutsläppen, är det inte alls säkert att vi kan fortsätta transportera saker hit och dit hur länge som helst. Det kan också uppstå konflikter pga klimatförändringarna, eller av andra skäl, som skärmar av oss från omvärlden. Den mark vi på ett hållbart sätt kan odla på är dessutom begränsad. Då måste vi se till att använda resurserna så klokt som möjligt och att vi kan producera mat nära bordet om vägarna längre bort ifrån stängs.