Palmolja

Palmolja

Vi har tidigare skrivit om närhet och avstånd här på Bättre Värld. Människors engagemang är ofta beroende av att konsekvenserna av olika handlingsalternativ går att se i den närmaste omgivningen. När jag (Peter) började fundera kring palmolja påmindes jag om detta fenomen. Troligen har de flesta av oss hört eller läst om att palmolja inte är speciellt bra, men då odlingarna befinner sig tusentals mil bort kan vi ofta slå bort problemen som något mindre betydelsefullt.

För mig och Sofia kom uppmärksamheten kring palmolja att förstärkas genom en fotoutställning av Mattias Klum vi såg i början av året. Många av bilderna kom från Borneo och berörde de ödeläggande effekter landets storskaliga produktion av palmolja har på landets människor och regnskogens liv. Flera av bilderna och berättelserna finns med på Mattias Klums föreläsning om Borneo här.

Problemet med palmolja är inte produkten i sig. Den vegetabiliska olja som kommer från palmernas frukter har god kvalitet, är användbar till mycket och när raps eller solrosolja ska framställas krävs mångdubbel odlingsyta. I likhet med produktionen av sojabönor är problemet istället odlingens storskalighet; de monokulturer som ersätter ”oersättlig” regnskog, bekämpningsmedel som sprids och undanträngningen av människor och djur som tidigare levt i symbios med regnskogen. När regnskog eldas upp för att bereda plats åt stora plantager av palmoljeträd – eller för den delen sojabönor – förstörs tidigare effektiva koldioxidinsamlare och mängder av koldioxid som funnits lagrad i vegetationen släpps ut i atmosfären.

Ett problem med palmoljan i vardagen är att den är en ytterst anonym men vanlig följeslagare. I produkter som kakor, snabbmat, halvfabrikat, smink, hygienprodukter, glass, biodiesel med mera finns ofta tillsatser av palmolja. Eftersom palmolja har fått en dålig klang anges den ofta på innehållsförteckningar som vegetabilisk olja istället. I andra produkter kan den förvirrande nog döljas bakom diverse kemikalier, några exempel finns här.

Att undvika denna produkt med bismak av ödelagd regnskog kan alltså vara svårt. Bara att börja uppmärksamma vad våra vardagliga produkter innehåller är trots allt en god start. Som ett experiment försökte den inspirerande Karin på Karins miljöblogg att under en vecka skriva ner all den palmolja hon konsumerade. Projektet visade sig vara svårt men klart intressant. För vår del har vi under flera år använt allt mindre halvfabrikat och lagar det mesta av vår mat från grunden. Bland många andra fördelar med detta finns också att vi lättare kan undvika palmolja eftersom vi vet vilka ingredienser maten består av. Sofia har tidigare skrivit om fast tvål och kan konstatera att det finns sorter som inte bara tar bort en plastprodukt i vardagen utan även utesluter en vanlig palmoljekälla.

Själv har jag i olika sammanhang sett hur vanligt palmolja är i köpta småkakor och kex. Som ett vänligt sätt att motverka detta försöker jag se mig som en småkaksaktivist. Aktivismen består i att baka småkakor (med palmoljefria ingredienser) eller att uppmuntra andras bakande vid tillfällen när köpta kakor annars är vanliga. Godare fika blir det föga oväntat också. En av anledningarna till palmoljans popularitet i dessa livsmedel är oljans hållbarhet. Tillsammans med olika konserveringsämnen förklarar detta hur masstillverkat fikabröd kan få ett bäst före datum som sträcker sig åratal fram i tiden. Förutom att slippa palmoljan kan jag då även känna att det blir en fräschare känsla med livsmedel som åldras mer naturligt.

Det har på senare år kommit allt fler produkter med så kallad certifierad palmolja. Denna ska framställas på ett hållbart vis och vid odlingen ska exempelvis inte regnskog skövlas för att anlägga nya plantager. Även med dessa certifikat finns tyvärr problem. WWF förespråkar i dagsläget ingen allmän bojkott av palmolja utan rekommenderar istället användande av just certifierad palmolja. Detta för att produktionen som helhet ska bli mer hållbar. Även om certifierad palmolja är bättre än ocertiferad försöker vi själva undvika produkten helt när detta är möjligt. En anledning är att vi tycker det är svårt att veta säkert om just den palmolja vi stödjer med våra pengar är producerad på ett hållbart sätt. Dessutom tror vi inte det är hållbart med nuvarande höga (och eskalerande) produktion av palmolja. På liknande vis som med bomull, kött och fossila bränslen finns inte utrymme på vår enda planet att bära de stora mängder palmolja som vi konsumerar idag. Vi tror därför att det är en mer hållbar väg att stödja en bredare bas av fettkällor genom att exempelvis premiera rapsen eller solrosoljan, som dessutom är möjlig att framställa i Sverige.

Glädjande nog har en del positiva steg tagits för att minska palmoljeanvändningen. I England har högre krav lett till att minst hälften av dess importerade palmolja nu uppges komma från hållbar produktion. Den 13 december 2014 träder en ny EU-lag i kraft som innebär att palmolja tydligare ska utmärkas i innehållsförteckningen. Om lagen fungerar blir det lättare att göra aktiva val gällande palmolja. Det förekommer även att stora kedjor, som Scandic, redan nu helt väljer bort palmoljan i sin matlagning. Sådana steg snabbar onekligen på vägen mot en hållbar produktion av palmolja. Då palmolja används som ett billigt alternativ i många produkter kan det för oss alla definitivt vara effektivt att vara en ”besvärlig konsument”. Fråga producenten bakom din favoritglass och vardagstvål ifall produkten innehåller palmolja. Kontakta även politiker och andra makthavare om frågor som är viktiga. Tänk på att det inte bara är i media som mer än två personer upplevs som en folkstorm. Förstår de att deras väljare och kunder bryr sig om sådant som ansvarsfull odling av palmolja kan de snabbare fatta beslut som leder till bevarande av regnskog i bland annat Borneo och Malaysia.

Hållbar markanvändning

MarkanvandningHär i Sverige är det lätt att få för sig att vi har hur mycket mark som helst. Vi har både skog, åkrar och städer och mycket plats för boende och rekreation. En förklaring är förstås att vi lever i ett glesbefolkat land, men också att vi indirekt har markanvändning i andra länder där vi lättare kan blunda för hur det påverkar den lokala och globala miljön. Vi lär använda mark motsvarande tre Sverige för att producera vår mat. Om alla levde som vi skulle det gå åt tre jordklot. Det innebär också att många i vår värld har tillgång till mycket mindre mark än de skulle behöva. Dessutom växer jordens befolkning.

Detta med markanvändning är en mycket komplex fråga och det vore självklart förmätet att påstå sig kunna reda ut den i en sådan här text. Vi förstår dessutom endast en bråkdel av alla de aspekter man skulle behöva räkna med. Men en bit på väg kan man komma och ett första steg är att faktiskt acceptera att det är detta enda jordklot vi har och att vi inte har mer rätt till dess resurser än någon annan i världen. Börja gärna fundera över vad som är värt att prioritera i ett sådant perspektiv. Detta är några av våra funderingar i ämnet.

För den biologiska mångfalden, som kan ha större betydelse för vår överlevnad än vi idag förstår, är det viktigt att markytor som idag är relativt orörda får förbli så. Bra vore om naturen till och med fick återta en del mark som vi har exploaterat. När det gäller regnskog är det enormt viktigt även för klimatet att den inte fortsätter huggas ned. Det man ersätter naturen med är ofta så kallade monokulturer, alltså stora – ibland gigantiska – ytor där man odlar en enda gröda. Man skulle kunna kalla det motsatsen till biologisk mångfald. Den typen av odlingar är känsligare för skadedjursangrepp och växtsjukdomar och kräver därför kraftiga bekämpningsmedel. När man odlar är det klokare att i någon mening efterlikna naturen där det finns ett samspel mellan olika arter som växer intill varandra. Det här kan man tänka på både i stor och liten skala. I liten skala är en gräsmatta i stort sett en monokultur. Även om det kommer in ogräs där är det en mycket artfattig miljö. Den är inte så intressant för de viktiga insekterna och bidrar inte heller med något man kan skörda och använda, mer än om man använder gräsklipp som jordtäckare. Att så igen landen med gräs och ta ned fruktträden är alltså ingen särskilt klok användning av en trädgård. Det bidrar bara till den egna bekvämligheten på kort sikt. Bättre är att använda åtminstone en del av ytan till att odla något ätbart, eller blommor som drar till sig pollinerare.

I det större perspektivet arbetar det så kallade moderna jordbruket i väldigt hög grad med stora monokulturer. Ett par grödor som ofta odlas på sätt som får alarmerande följder är sojabönor och palmolja. Här är det ofta regnskog som ersätts med enormt stora och extremt hårt besprutade plantager. Palmoljan kommer vi att skriva mer om så småningom. När det gäller sojabönor tänker kanske många att det mest är vegetarianer som äter det. I själva verket används så mycket som 90% av den soja som importeras till Sverige som djurfoder. Det skulle inte vara en produkt att skövla regnskog för om det inte fanns efterfrågan i den storskaliga köttindustrin. Den största insatsen på det här området gör man därför genom att konsekvent välja KRAV eller vilt när/om man äter kött. Vi brukar utöver det välja ekologiskt producerade sojaprodukter. Bönan i sig är utmärkt människoföda och en mycket bra källa till protein. Vad som också kan vara bra att vara medveten om är att soja ingår som tillsats i många produkter. Sojalecitin är t ex vanligt som antioxidations- eller emulgeringsmedel i bl a godis. Ännu ett skäl att välja ekologisk choklad.

Detta med djurfoder är ett intressant område i förhållande till markanvändning. Det som fick mig att på allvar börja förstå problemet med nutidens stora köttkonsumtion var ett par bilder i en bok om självhushållning. Författaren, John Seymour, är för att man har djur på en gård och vi ser inte heller idealet som att alla blir veganer. Men det som blir tydligt i hans skisser över tänkbar fördelning av markytan på en mindre gård är att det går åt väldigt mycket mer mark till att föda upp djur än till att odla motsvarande mängd vegetabilisk föda. Detta blir tydligt eftersom man på en sådan självhushållande gård odlar fodret på plats. I konventionell kött- och mejeriproduktion importeras en stor mängd foder och det syns inte på samma sätt här hur mycket mark som faktiskt går åt till det. I Sverige används hela 80% av åkerarealen till att odla foder och ändå räcker det inte alls. Vår höga konsumtion av animaliska produkter är alltså en starkt bidragande orsak till att det går åt tre Sverige.

En annan starkt bidragande orsak är matsvinnet. Med tanke på att så mycket som 27% av maten vi köper hamnar i soppåsen skulle man kunna uttrycka det som att det går åt nästan ett Sverige för att producera den mat vi kastar! Väldigt mycket mark skulle sparas om vi bara behövde producera det vi faktiskt äter.

Biobränsle är en komplex fråga som vi ännu inte satt oss in i så mycket. Klart är dock att det ofta används mark till att odla energigrödor, som istället skulle kunna användas för att producera mat. Oavsett hur olika bränslen förhåller sig till varandra gällande miljöpåverkan kan det därför vara värt att fundera över våra prioriteringar. När vi nu har denna begränsade yta – är det då viktigare att kunna köra bil hur mycket som helst än att människor har mat?

En annan aspekt på bilåkande och markanvändning är den stora yta som tas i anspråk av vägar. När vi bodde i Göteborg och jag (Sofia) vissa dagar pendlade med buss till Borås tänkte jag ofta på hur enormt mycket plats vägarna tar kring staden. I de allra flesta bilarna i de långa köerna satt en ensam person. ”Vad håller vi på med?” var en uppgiven fråga som dök upp flera gånger. Är lösningen på trafikstockningarna mer asfalt och fler vägar eller kan vi någon gång lära oss att bilar inte ska användas så oreflekterat som nu?

Välj fast tvål

Fast tvalNär det gäller vanlig handtvätt har jag (Sofia) alltid använt fast tvål istället för flytande. Från början hade det mest med mysighetsfaktorn att göra tror jag och att jag hade en estetisk motvilja mot plast. Att det är bra även för miljön att undvika plast, när så är möjligt, har vi skrivit om tidigare. Flytande tvål säljs i princip alltid i någon form av plastbehållare. Refill är ovanligt och när det finns säljs även den förpackad i plast. Fast tvål är inte svårt att få tag på förpackad i enbart papper eller kartong. Man undviker också att transportera vatten i onödan, som ju är tillsatt i den flytande tvålen för att göra den just flytande. En bra fast tvål är dessutom betydligt mer dryg. Nu måste vi ha en flytande tvål hemma eftersom hygienföreskrifterna kräver det när Peter bakar till försäljning, men den används bara just vid dessa tillfällen. Det finns åtminstone en studie som påvisat att det egentligen är lika hygieniskt att tvätta sig med fast tvål. Även om det finns bakterier på den överförs dessa inte till händerna. För övrigt tror jag att vi snarast är överrenliga i vår tid och man behöver i de allra flesta fall inte bli renare än man blir av fast tvål oavsett vad andra studier skulle visa. Vi är väldigt sällan sjuka så det verkar i vilket fall inte vara så farligt!

Även om fast tvål är bättre än flytande finns det många sorters fast tvål att välja mellan som är olika bra för miljön. Få ingredienser är en bra utgångspunkt, gärna sådana du faktiskt förstår vad det är utan att vara kemist. Palmolja är det i förskräckligt många tvålar, men bör undvikas och det finns alternativ. Det råder delade meningar om huruvida certifierad palmolja är ok. Vi undviker i möjligaste mån all palmolja till dess det blir tydligt att certifieringen är tillräckligt bra. Den storskaliga odlingen är orsak till regnskogsskövling och är ett ämne vi kan tänkas återkomma till. Komplicerande är att palmoljan kan benämnas, eller ha använts i produktionen, på många olika sätt. Det är ännu en anledning till att det är bra om man förstår innehållsförteckningen på den tvål man väljer. Detta har vi inte varit medvetna om så länge, men väljer nu t ex sådan här Aleppotvål som endast innehåller olivolja, lagerbärsolja och salt. Ett ställe man kan beställa bra tvålar från är Jordklok. Har man vägarna förbi Hjo kan man få tag på tvålar gjorda på svensk rapsolja. Vi har ännu inte varit där, men ett besök lockar.

Inspirerad av Kottkrigaren började jag för ett tag sedan pröva att tvätta ansiktet och håret med fast tvål. Jag får lätt finnar så jag tog det försiktigt, men oron visade sig vara helt obefogad. När jag tvättar ansiktet med grekisk olivtvål, som endast innehåller olivolja och mineralsalt mår huden mycket bättre än med den rengöringsmjölk jag tidigare använde. Mindre hudkräm går också åt eftersom den inte är lika uttorkande (tvärtemot myten). Håret blev däremot för fett av att bli tvättat med olivtvål. Har man torrt hår kan det tänkas funka riktigt bra, men det har inte jag. Själv hittade jag istället till Nea of Sweden där det finns schampokakor tillverkade med stort mått av miljötänk. Jag har använt den naturella, den med nässlor och den med morot och är mycket nöjd. De ersätter även duschkräm. För att inte behöva ha duschen på när jag tvålar in mig, vilket vore slöseri med varmvatten, brukar jag fylla en liten skål med vatten och doppa tvålen i den. Rengöringsmjölken till ansiktet såldes förstås i en plastflaska liksom det schampo jag tidigare brukade använda. Att sluta med dessa produkter sparar alltså in en hel del plast i det långa loppet. Med den här sortens fasta tvålar och schampokakor undviker man dessutom att fylla på den cocktail av onödiga kemikalier kroppen och miljön utsätts för och bidrar inte till att regnskog huggs ned för att odla palmolja.