Ganska ofta återkommer jag till alla dessa ursäkter vi människor lyckas hitta för att inte göra det vi borde. En extremt vanlig sådan när det gäller klimatpåverkan är ursäkten att något annat är värre. Det kan vara att fortsätta flyga för att det egentligen är klädindustrin som är värst, ironisera över svenska åtgärder för att Kina är värre, eller fortsätta köra bil vart man än ska för att de stora företagen står för större utsläpp. Men vart leder det resonemanget och hur rimligt är det egentligen?

Föreställ dig en skolgård. Ulla har just slagit Kalle. Detta kommer fram till läraren som säger till Ulla att hon inte får göra så. Ulla säger då att Olle slog hårdare. ”Slog han dig så att du var tvungen att försvara dig? Var Kalle med Olle så att du behövde försvara dig mot båda?” ”Nej, Olle slog Lisa! Men han slog hårdare än jag slog Kalle.” Skulle någon lärare godta detta som en ursäkt? Så länge någon annan är värre får jag bete mig hur som helst? 

För många år sedan läste jag praktisk filosofi där huvudgrenen är etik. Det är svårare än man tror att komma fram till en etik som håller på alla punkter. Något som anses viktigt inom filosofin är att man måste gå med på sina egna argument även när de dras till sin spets. Annars måste man gå med på att argumentet inte är riktigt hållbart. Kanske kan man få syn på det om man tänker sig exemplet med skolgården. Går du inte med på att det är en rimlig ursäkt där bör det inte vara det i dina beslut angående hur klimatpåverkande du kan tillåta dig att vara heller. 

Sedan är det inte möjligt att komma ner till noll i sin klimatpåverkan. Och har man själv redan gjort mycket för att minska sitt avtryck kan det ha större effekt att försöka få med fler än att hyvla bort ytterligare något från sin egen livsstil. Medan det förstås går bra att helt låta bli att slå någon. Men när vi har gjort sådana avvägningar har det snarare handlat om vad som är rimligt och vad som har effekt. Vi uppfattar inte ursäkten att något annat är värre som en särskilt bra grund för beslut. När vi ser t ex stadsjeeparnas antal öka dyker tanken aldrig upp att vi då lika gärna kan ha bil för vi skulle i alla fall bara ha en liten. Snarare väcker det ett slags djävlar anamma. 

När jag nämnde idén att skriva om detta för Peter sade han att det alltid går att hitta någon som är värre. Det går alltid att vrida och vända på siffror, vinkla och välja vad man mäter. Om vi alla använder ursäkten att något annat är värre blir ingenting bättre. Vi kan ju också alltid hitta någon som gör mer än vi. Som är ”bättre”. En del lyckas göra om även det till en ursäkt. Själva får vi då och då kommentaren att vi är ”så duktiga”. Undertexten är att personen inte tror sig kunna göra det vi gör. Men att t ex sluta flyga är inte svårt. Möjligen för den som har ett internationellt arbete eller barn i ett land långt borta. För de flesta är det egentligen bara att göra. Det kräver inga kunskaper, inga ekonomiska resurser (tvärtom faktiskt), ingen speciell begåvning… Sluta bara. Man kan ha rörelsehinder som gör det svårt att gå eller cykla. För alla andra är det egentligen okomplicerat att bestämma sig för att cykelavstånd är t ex 5 km. Dramaten eller cykelväska löser för de flesta dilemmat med att det är mycket att bära. Man behöver inte ha superkondition, en ny cykel, eller några specialkunskaper för detta heller. Det är bara att göra. Och så här kan vi fortsätta…

Just därför tänker jag att det är viktigt att jobba med ursäkterna. För det är de som hindrar förändringen. Om du brukar använda just den där ursäkten att något annat är värre. Pröva då att peta lite i den ursäkten. Brukar du tänka så på andra områden? Är det argumentet rimligt om du drar det till sin spets? Om du prövar det på ett annat exempel? Är det möjligt att tvärtom motiveras av att andra gör så mycket dåligt? Bli arg och visa att det minsann går bra att göra så här istället?