Att odla rotsaker

Att odla rotsaker

Nu gör vi ett litet uppehåll i glimtarna från vår studiecirkel och skriver om att odla rotsaker. På vår kolonilott har vi sått morötter och satt potatis. När jorden blivit något mer uppvärmd är det dags att så rödbetor. 

Två sorter finns alltid med bland våra frösådder. Det är moroten Rothild och rödbetan Bolivar. Dessa trivs hos oss och har alltid varit pålitliga, kraftigt växande, hållbara och goda. Sedan provar vi ofta ett par andra sorter. Moroten Atomic Red fick en mycket vacker färg och var välsmakande, men betydligt mer känslig och gav inte så riklig skörd som vår vanliga morot. Den gula Yellowstone trivdes bättre, så den har vi även i år. Det är roligt med olika färger.

Vi kommer också att så en gammal sorts rödbeta som heter Bull’s Blood. Den valde vi när vi trodde att vi skulle hinna få tillstånd för att anlägga rabatt på Dahlströmska i vår. I räkenskaper i hospitalets arkiv står att de köpte in fröer till ”plattrunda rödbetor”. Polkabetor har vi haft något tidigare år. Dessa är framför allt dekorativa i sallad. Den här säsongen provar vi gulbetan Detroit Golden.

Att odla rotsaker som morötter och rödbetor är inte svårt. En bra början är att se till att jorden är lucker. Är det för hårt förgrenar sig morötterna, blir korta, eller svåra att dra upp. Vi gräver väldigt lite i jorden, men försöker fylla på med växtmaterial, kompost och Bokashi så att maskarna gör jobbet. Före sådd krattar vi igenom jorden så att man känner att det är luckert och så att fröerna inte försvinner bland pinnar och torra löv vi tidigare täckt med. När skotten börjar komma upp är det viktigt att gallra. Det man rensar bort går bra att blanda i sallad.

Av Bolivar gör jag alltid inlagda rödbetor. En del sparas till jul då de bildar bas till den godaste rödbetssalladen. 

Potatis har vi fått sådan cirkulation på att vi har sättpotatis från förra säsongens skörd. Vissa år har det blivit frukter med fröer på plantorna och när vi sått dessa har det blivit knölar som går bra att använda som sättpotatis året därpå. Det fungerar att förvara dem i en papperspåse i kylen. Vi brukar ta fram sättpotatisen (ex. i en äggkartong) och lägga knölarna ljust ett par veckor innan vi tänkt sätta dem så att groddarna tar fart. Sedan gräver vi ned dem ca 10-15 cm djupt.

Med potatis är det viktigt att kupa dem när blasten kommit upp en bit ovan jord. Du gör detta för att potatisen som växer i jorden inte ska komma upp ovan jordytan. Gör den det blir den grön och utvecklar ett gift. Förutom kupning med jord brukar vi även använda täckodling. Det sägs att potatis lätt drabbas av potatisbladmögel, men detta har vi sluppit. Här kan du läsa om hur man ser de första tecknen och hur det ska hanteras om du har mindre tur. Potatisbladmögel kan spridas till tomatplantor så ett råd brukar vara att inte odla dessa i närheten av varandra.

Det finns förstås också många andra fina rotsaker som kan vara intressanta att odla. Vi har t ex odlat palsternacka och persiljerot. Med båda dessa var dilemmat närmast att ta hand om all skörd. Morötter och rödbetor är ändå favoriterna i köket. Svartrot har vi provat, men den blev väldigt svår att få upp ur jorden och gick nästan alltid av. Väldigt lucker jord behövs om man vill odla det. Kålrot har vi provat, men lyckades bara få en enda knöl. Oklart vad vi gjorde för fel. Vad som vore väldigt gott, men som vi inte prövat är rotselleri. Vi har fått känslan att den är mer svårodlad. Det är roligt att pröva sig fram och se vad som funkar bäst där man själv odlar och vad man har mest glädje av i matlagningen. Värt att tänka på är att blasten är ätbar på både morot och rödbeta – dock inte på potatis.

Klimatsmarta recept på pålägg

Klimatsmarta recept på pålägg

Den här veckan bjuder vi på två klimatsmarta recept på pålägg man enkelt kan göra själv. Grundidéerna går att variera på väldigt många sätt. Alla ingredienserna utom cashewnötter och kryddor brukar gå att få tag på svenskodlade och det mesta finns KRAV-märkt. Morötter och vitlök är enkelt att odla själv om man har trädgård eller kolonilott, liksom ärtor om man bara skyddar skotten mot fåglar. Recepten innehåller dessutom inga animaliska produkter.

 

Recept; grönärtshummus

Egentligen är detta inte hummus eftersom sådan görs på kikärtor. Men inspirationen kommer från ett recept på hummus där vi bytt ut ingredienser mot sådana som är lättare att odla i Sverige och justerat på en del andra sätt.

2 1/2 dl gröna ärtor
1-2 vitlöksklyftor
2 tsk spiskummin
3 msk rapsolja
en nypa kajennpeppar
ca 3/4 tsk havssalt (börja med mindre och smaka dig fram)

Tina ärtorna om de är frysta, följ instruktionerna på förpackningen om du använder torkade. Får du tag på färska eller odlar själv ska ärtorna kokas ett par minuter. Mixa sedan alla ingredienser till en smet.

 

Recept; morotsmix

1 stor morot eller motsvarande
1 1/2 dl cashewnötter
1/2 dl rapsolja
3/4 tsk salt
1 1/2 tsk torkad timjan (mer om du använder färsk)
lite svartpeppar

Mixa nötterna till mjölliknande struktur eller finmal. Om du har en kraftig mixer kan du dela morötterna i mindre bitar och mixa ihop alla ingredienserna till en smet. Annars är det enklare att finriva morötterna och sedan blanda samman allt. Späd med olja om det blir för tjockt och provsmaka kryddningen. Goda varianter vi har prövat är att byta ut moroten mot rödbeta eller purjolök.

 

Klimatsmarta pålägg

Vi äter mycket bröd – Peter bakar i stort sett allt. Ur klimatsynpunkt är det bra, åtminstone om man bakar själv på ekologiska råvaror eller köper från ett bageri med ekologisk inriktning (de blir tack och lov allt fler). Om standardpålägget är smör och ost, vilket det länge var för oss, är det däremot mindre bra.

Det har länge och i många sammanhang påtalats att vi borde minska köttkonsumtionen. Mindre omtalat har det varit att mejeriprodukterna påverkar klimatet på liknande sätt eftersom det är själva djuruppfödningen som orsakar den största delen av den klimatpåverkan köttet är upphov till. Den förmildrande omständigheten för mejeriprodukterna är att en ko ger mjölk under en längre tid medan den förstås ger kött bara en gång. Man får alltså mer för samma utsläpp så att säga. Av mejeriprodukterna orsakar ost mest utsläpp, framför allt för att det går åt mycket mjölk för att producera en liten mängd ost. Enligt många beräkningar ger ost större klimatpåverkan än fläskkött.

Detta betyder inte att alla måste bli veganer och det är inte heller vi. Vi uppfattar det som att det framför allt handlar om att de stora kvantiteter västvärlden idag konsumerar inte kan produceras på ett hållbart sätt. Enligt författarna till Mat & Klimat är det hållbart att äta mejeriprodukter 2-3 gånger i veckan, vilket kan ge en fingervisning även om det inte är en så exakt angivelse. Det var efter att ha läst den boken som vi uppmärksammade problemet och har därefter dragit ned på mängden mejeriprodukter. Denna strävan har förorsakat många experiment bl a just med egna pålägg varav flera blivit riktigt goda. Smakmässigt är det ingen förlust. Färgsprakande och nyttigt blir det också. Men lite extra pyssel är det förstås. Om man bara tänker lite utanför sina vanliga ramar finns det även flera färdiga produkter utan animalier man kan använda som pålägg, till exempel chutney, marmelad, inlagda rödbetor, jordnötssmör och solrospasta. Många frukter och grönsaker passar dessutom utmärkt på smörgåsen.