Att lära av far

Lära av far

Min far hade mörkbrunt hår innan det blev grått och har mörkbruna ögon. Jag är en blond blekfis. Men inuti är vi väldigt lika och jag har nog alltid varit pappas flicka. Det är inte svårt att hitta sådant som är värt att lära av far. Liksom den text jag skrev om att lära av mor handlar den här inte om vad man kan lära av fäder i allmänheten utan snarare vad jag har lärt av min far. Använd den gärna som inspiration för att se vad du kan lära av din far eller hitta andra förebilder, vilka de än är.

Min far har haft stor betydelse för mitt intresse för odling. Han har alltid ägnat mycket tid åt trädgården och är väldigt noga med den. Jag tycker mycket om den lekfullhet han har mitt i noggrannheten. Det finns till exempel några flera meter höga enar i mina föräldrars trädgård som är en del av insynsskyddet kan man säga. Dessa var från början pyttesmå prydnadsenar som kom med en julgrupp. De flesta tror jag kastar sådana när julen är över, men pappa testade att plantera ut dem. Han har också experimenterat med att odla en egen gran. Han har prövat både från kotte och skott och jag tror det är den från skott som kommit en bra bit på väg, fast det nog tar några år innan den funkar som julgran. Den där nyfikenheten vill jag gärna lära av far. Vad händer om man gör så här?

Pappa är mycket förtjust i Gotland och dit åker mina föräldrar, som pensionärer, flera gånger om året. Att resa längre bort eller flyga utomlands har aldrig lockat. Till Gotland åker de alltid båt. Får han komma dit ibland, vara i sin trädgård, spela trumpet och lyssna på orkestermusik då och då är han nöjd. Det är ett slags frivillig enkelhet utan att sätta så mycket ord på det. Han är svår att köpa julklappar till för han önskar inget. Och det är ju bra! I denna tid av konsumtion, där vi i alltfler sammanhang betraktas och betraktar oss som kunder, behövs den förnöjsamheten.

Min far var lantbrevbärare och tycker om att köra bil, framför allt på småvägar. Men han kör inte på slentrian. Är något på gång- eller cykelavstånd så går eller cyklar han. Ska han någon gång till Göteborg eller Stockholm åker han buss eller tåg, för stadstrafik gillar han inte. Varje färdmedel har sin plats liksom.

För pappa är det en ryggmärgsreflex att hjälpa till. Han är den som springer fram när någon ramlat, puttar på när någon slirar i en backe, letar upp den som glömt lyset på, stannar om det hänt en olycka. Han glömmer om han själv har ont i axlarna, eller att han hade andra planer. När farfar blev dement gick pappa dit och spelade schack med honom. Dels för att farfar tyckte om schack när han var ung och dels för att hålla hans tankeverksamhet igång. Pappa är en osjälvisk och lyhörd person som ofta ser hur jag mår innan jag säger det högt. I denna självcentrerade tid är detta något att lära av far.

Pappa växte upp i Skärblacka som även blev min uppväxtort. Flera generationer har levt sina liv där. Han har en speciell känsla för platsen, sjön Glan och skogen. Ibland tror jag att vi tappar någonting vi som flyttar så mycket och inte rotar oss så djupt. Han ser när vattenståndet är lågt, när skogen inte mår bra, för han känner dem. Platsen blir en anhörig som man vill väl. Det som värnar närmiljön är ofta gott även i det större perspektivet.

Från när jag var barn minns jag en gång pappa klippte gräset och formade stora bokstäver med gräsklipparen. Jag minns inte om det var ett namn, eller HEJ, eller så, men minns känslan av fascination. I mitt minne står jag och mamma med några dagbarn på balkongen och ser det, men precis hur det var vet jag inte. Det viktiga var någonting i det där att han använde sin fantasi för att göra något extra för oss barn. Något som kostade ansträngning men inte pengar och som varade en stund, som ett sandslott ungefär. Han byggde fina snöborgar åt mej och min bror minns jag också. Den sortens lekfulla omsorg vill jag gärna lära av far.

Tillsammans byggde vi komposten och redskapslådan till vår kolonilott. Båda är lite speciellt utformade. Jag hade idéer och pappa tänkte ut hur man skulle konstruera det. Det blir alltid noggrant och gediget gjort när han är med. Och så rätt vad det är tillkommer det något extra. Vi hade nämnt att något som kunde användas som ett litet bord vid redskapslådan vore bra. Då går pappa och funderar ett tag och sedan blir det ett bord man drar ut från under sittplatsen (för en sådan har vår redskapslåda) ungefär som ett skärbräde. Perfekt! Att hitta uppfinningsrika lösningar är något att lära av far.

Så här på Fars Dag – ett stort och hjärtinnerligt tack ”gubben far” för att du är den du är!

 

Arbeta mindre

Arbeta mindre

För oss som har ett arbete tar detta vanligen den största delen av vår vakna tid. Majoriteten av oss har samtidigt tillräckligt goda ekonomiska marginaler för att konsumera prylar, kläder, resor etcetera i en historiskt oöverträffad omfattning. Ibland motiveras även konsumtionen med att den ger nödvändig energi till våra arbeten – som egentligen tar för mycket tid och kraft. Motvalls detta handlar följande text om att arbeta mindre.

Att bryta normer är svårt men vi tror det vore välgörande för många att bryta med ovanstående ekvation av för mycket arbete och konsumtion. Inte minst är nuvarande tillväxt ett allvarligt hot mot vårt gemensamma livsrum. Vår stigande tillväxt som bygger på ökat energi- och råvaruanvändande behöver redan idag fler jordklot än det vi bor på och hotar klotets ekologiska jämvikt. Ett radikalt och effektivt sätt att bromsa vår framfart mot stupet vore om fler valde att gå ner i inkomst genom att arbeta mindre. Samtidigt delar vi då mer solidariskt på redan existerande arbeten. Istället för att överutnyttja våra gemensamma naturresurser frigör vi i samma veva egen tid för odlande av andra sidor i livet än arbetet.

För egen del började jag (Peter) med 20% tjänstledighet för närmare två år sedan. Utlösande orsak var då planer på en eventuell företagsstart och studier i samband med detta. Även om företaget sedan startade i betydligt mindre skala än det inledningsvis var tänkt har jag kunnat fortsätta med min tjänstledighet och trivs mycket bra med det. Den extra dagen ledigt ger andningsutrymme och är ett bra växelbruk till mitt vanliga arbete. Även Sofia har aktivt valt bort heltidsarbete för att få en bättre balans och exempelvis utrymme till vardaglig reflektion.

När vi tar oss tid att på allvar fundera över vad som är vår längtan eller i slutet av våra liv ser tillbaka på vad som varit viktigast är det få som främst längtar efter en hög lön eller främst värdesatt all tid vi varit på arbetet. Vanligen är de nära relationerna, hälsa och meningsfullhet sådant som värderas högre. Om vårt arbete till och med riskerar att försämra vår hälsa och våra nära relationer och inte heller ger en djup upplevelse av meningsfullhet är frågan varför vi ändå väljer att ägna så mycket tid åt det. Enligt exempelvis Roland Paulsen vid Uppsala universitet skulle vi i Sverige bara behöva arbeta 4-5 timmar per dag för att behålla dagens välstånd och vår syn på arbete ser han i denna intressanta artikel som främst ideologisk.

Om vi tar steget och bryter normen att arbeta heltid får vi mindre pengar att röra oss med varje månad. Istället vinns en annan form av rikedom som stavas tid. Tidigare kanske vi arbetade hårt för att på vår fritid behöva ta hand om våra prylar. Genom att skala av både en del arbete och materiellt välstånd tror jag vårt välmående kan öka påtagligt. Då finns plötsligt större utrymme för relationer och aktiviteter som ger oss glädje, frid och meningsfullhet i vardagen.

Nu är jag inte blind för att det finns människor, även i Sverige, som lever på marginalen och inte bara jämfört med normen i vårt överflödssamhälle faktiskt är fattiga. För majoriteten av oss finns däremot möjligheter till ändrade prioriteringar. Väljer vi en frivilligt enklare livsstil där arbetet får mindre plats vinner vi själva, vår omgivning och själva planeten på detta. Om fler släpps in på arbetsmarknaden genom att många arbetar mindre kan även dagens stora klyftor minska.

För en tid sedan var jag ledig en dag och åkte då till en stad i närheten. Planerna för dagen var att ge tid åt tankar kring vart jag ville växa och hur mitt arbete skulle se ut; samt vilka steg jag kunde ta för att åstadkomma denna förändring. Dagen kom bland annat att fyllas av ett flertal listor där jag försökte sammanfatta mina tankar. En sida fick rubriken ”Vad vill jag arbeta med? – Vad är min längtan”. Det var intressant att få tankarna på pränt och anteckningarna har i efterhand varit till hjälp när kompassriktningen ska tas ut i små eller större beslut.

Om du vill få tips på rättigheter och möjligheter gällande att ta ut tjänstledighet rekommenderas följande fackliga artikel. I samtal och artiklar kring minskad arbetstid kommer ibland begreppet downshifting och Voluntary Simplicity upp. Begreppen är ganska etablerade i USA och här hemma talar vi vanligen om frivillig enkelhet istället. Handfasta tips och underlag för egen reflektion kring detta, vår tid och vardag finns i boken Rik på riktigt av Fredrik Warberg och Jörgen Larsson. De är även grundare till föreningen Tidsverkstaden vars hemsida är rik på inspiration och vägar vidare.