Ett slag för tygnäsdukar

Ett slag för tygnäsdukar

Nyligen sydde jag några tygnäsdukar av gamla påslakan i glada färger till Nätbutiken Bättre Värld. Tanken när de var klara var; varför har jag inte gjort detta tidigare? Det många gånger tvättade tyget är mjukt mot näsan. Färger och mönster är mycket gladare än de tygnäsdukar vi haft sedan tidigare. Det kan man ju behöva i förkylningstider.

Vill du sy dina egna tygnäsdukar är det bara att leta fram ett påslakan som blivit för slitet för att använda som sådant. Antingen om du har något liggande, eller hittar second hand. Enklast tyckte jag att det var att klippa ut en kvadratisk kartongbit som mall. Min är 36 cm bred. Hitta ett ställe där tyget är fint och rita efter mallen. Klipp ut. Vik in kanterna två gånger och pressa med strykjärn. Snyggast är en så smal kant som möjligt. Sy kanten med raksöm. Hörnen är trixigast. Jag fixade till det för hand. Vill/kan/orkar du inte sy själv finns det som sagt att köpa i nätbutiken.  

När jag sytt klart började jag googla för att få en uppfattning om vad som skulle vara ett rimligt pris för dem. Snabbt förstod jag hur många det är som uppfattar det som ohygieniskt att använda tygnäsdukar nuförtiden. Någon sida listade saker som ingen rynkade på näsan åt för femtio år sedan, men som är otänkbara nu. I en kommentar på en annan sida nämnde någon att de fått rådet att kasta använda pappersnäsdukar i papperskorg med lock för att undvika smitta. Hur hamnade vi där…? Det kändes som att jag hade levt under en sten.

Näsan rinner ofta när jag är utomhus. Det kan vara för att det är kallt, eller blåsigt. Den kan också börja rinna när jag kommer in, kanske på grund av temperaturväxlingen. Jag har alltid en tygnäsduk i jackfickan. När jag är riktigt förkyld använder jag toapapper ibland. Men är jag ute använder jag oftast tygnäsduk även då. Jag vet inte var jag skulle göra av allt papper annars. Det är säkert två år sedan jag var förkyld och jag är väldigt sällan sjuk. Peter är ännu mer konsekvent med tygnäsdukar och är ännu mer sällan sjuk.

Det skulle förstås kännas ohygieniskt att dela tygnäsduk med varandra eller någon annan, eller torka tårar med en man snutit sig i. Men det är mycket större risk att bli smittad av någon som nyser på bussen, eller ta i hand med någon som inte tvättar händerna ordentligt än av att använda tygnäsduk. Eller för den delen av en pappersnäsduk kastad i en papperskorg utan lock… Som så ofta när det gäller hygien handlar det mycket mer om känslor än om faktiska faror. Vi har tidigare skrivit om rädslan för bakterier.

Så, hur är det då med miljöaspekterna? Tygnäsdukar är ofta gjorda av bomull. Det är en vattenkrävande växt där det ofta används mycket bekämpningsmedel i konventionella odlingar. Enligt Kottkrigaren går det åt ännu mer vatten vid produktion av pappersnäsdukar, men mindre energi. Den stora fördelen med tygnäsdukar är förstås att man kan använda dem många gånger medan en av papper kastas efter bara en användning. De tygnäsdukar vi använder hade Peter när vi träffades 2003. Trots flitig användning håller de utan problem. Om man då syr tygnäsdukar av återbrukat tyg blir miljöfördelarna ännu mycket större.

En annan sak som nämns är energin som går åt när man tvättar tygnäsdukar. Men de tar ju nästan ingen plats, så själv petar jag in dem i en annars nästan full maskin med annan tvätt. Att tvätta dem separat vore bara dumt. Pappersnäsdukar är en slit- och slängprodukt förpackad i plast. Jag har svårt att se hur det skulle vara bättre än en produkt man kan återanvända i mer än tio år.

Miljösmart picknick

Miljösmart picknick

Att gå eller ta cykeln till någon vacker plats och ha med sig mat eller fika är bland det trivsammaste man kan ta sig för med tycker jag (Sofia). Detta nöje behöver inte alls begränsas till sommaren. Att dricka varm choklad i en snödriva är t ex inte det sämsta, även om man just nu snarare är inställd på kanelbullar i gröngräset. När man beger sig iväg på sina små utflykter är det dock några saker man bör tänka på om man vill vara vänlig mot den natur man vistas i och miljön i stort. En viktig sådan sak är att hoppa över så många engångsprodukter som möjligt. Ofta går det att klara sig helt utan. På en miljösmart picknick finns det ingen anledning att använda engångstallrikar och plastbestick. Vi brukar ha emaljmuggar, lätta metallskålar och vanliga bestick. Detta har vi haft med även på fjällvandring och det väger inte mycket.

På midsommarafton hade vi en lite festligare picknick och slog in porslinsassietter i en finare bakduk som vi sedan hade som duk. Det fungerar bra om man inte ska bära packningen så långt. Jag är mycket skeptisk till plast och som vi har skrivit om tidigare är det ett material man gärna kan undvika. I picknicksammanhang kan det ändå vara ok med plasttallrikar och plastmuggar, så länge det inte är engångs, även om vi inte brukar använda det. Från barndomen minns jag beige tallrikar med en grop lagom för de bruna, lite trekantiga muggarna. En 70-tals-klassiker (eller är det 60-tal?) som föräldrarna nog fortfarande har kvar.

Vi försöker i hög grad undvika gladpack och folie även hemma. När man vill ha med bredda smörgåsar kan man ändå frestas att använda det, men ta det gärna som en kreativ utmaning att hitta alternativ. Ett riktigt gott bröd behöver egentligen ofta inget pålägg, särskilt inte om man äter det som tillbehör till mat. Då kan man ta med det invirat i t ex en bakduk. Vill man ändå ha pålägg kan det funka att ha med det separat, t ex en tub. Om man vill bre smörgåsarna hemma är en återanvändningsbar burk, gärna i metall, ett bättre alternativ. Vi har spånat på något disk/tvättbart man skulle kunna slå in en fylld baguette i, men ännu inte kommit på något klockrent. En bra utgångspunkt är att helt enkelt välja mat som är enkel att ta med utan plastinslagning. Kokta ägg är t ex praktiskt.

När vi har lunchpicknick väljer vi ofta en matig sallad och tar med den i en glasburk med tätt lock. På midsommaraftonens festliga picknick hade vi flera små glasburkar, vilket fungerar utmärkt om det gäller en liten promenad eller om man cyklar. Det blir dock ganska tungt och passar inte på längre vandringar. På fikapicknick, t ex till kolonin, tar vi bullar eller kakor i metall- eller glasburkar, eller invirat i tyg.

För att driva det ännu längre kan man ta med sig tygnäsdukar att torka sig på om man blir kladdig istället för hushållspapper. Om det ändå kommer med något av engångskaraktär – kasta det absolut inte i naturen och lägg det inte bredvid en full papperskorg!

På en klimatsmart picknick är förstås det bästa om även själva maten är av miljövänliga och klimatsmarta råvaror. En matig sallad med t ex matvete eller pasta som bas och säsongens ekologiska grönsaker, en god olja och lite kryddor är ofta en bra utgångspunkt. Välj bort mat som ska grillas om det inte finns grillplats dit du ska. Engångsgrillar är knepiga att återvinna eftersom de består av flera olika material som är svåra att separera och är på det sättet ännu sämre än många andra engångsprodukter. Välj gärna vegetariskt och ekologiskt.