Mikroplaster

Mikroplaster

När jag (Peter) växte upp på 80-talet minns jag att det ibland talades om de plastband som höll ihop 6-pack med läsk- och ölburkar. Om banden slängdes i naturen kunde fåglar eller andra mindre djur fastna och i värsta fall kvävas i plastöglorna. Jag kommer att tänka på dessa sladdriga plastband när jag försöker greppa mikroplaster som är betydligt mindre visuellt uppenbara.

I höstas kunde vi på nyheterna ta del av Naturskyddsföreningens rapportering om de mikroplaster som finns i mångas badrumsskåp. Det handlar om olika tandkrämer, skrubbprodukter och raklödder med mera. För att ge hygienprodukterna nya egenskaper och ökad säljbarhet har producenterna tillsatt små, små plastbitar. För oss är plasten troligen inte speciellt farlig när vi använder produkten. Problemet är att de mikroskopiska plastbitarna efter vårt rakande och smörjande förs vidare till våra vattenreningsverk. Där saknas möjlighet att fånga upp mikroplasten och istället fortsätter den ut i naturen, främst till våra hav.

På tandkrämstuben eller raklöddret står det inte heller att produkten innehåller jättesmå plastbitar. Istället kan man påinnehållsförteckningen försöka hålla utkik efter benämningar som; polyeten (PE) och polymetylmetakrylat (PMMA). Konkreta exempel på skönhetsprodukter där mikroplast förekommer finns i denna undersökning (sidorna 18-19). Vi har själva under de senaste åren allt mer aktivt försökt minska ner vårt plastanvändande och även reducera antalet produkter i badrumsskåpet. Vi har också satsat på att ingredienserna i våra hygienprodukter ska bestå av så naturliga råvaror som möjligt. När jag i samband med denna veckas miljötips undersöker våra skåp och lådor i badrummet verkar det som att våra ambitioner burit frukt. Trots att vi tidigare inte fokuserat just på mikroplast verkar vi slippa medverka till sådana utsläpp från vårt badrum. Ett par osäkra kort finns fortfarande där vi inte sparat den ytterförpackning där innehållsförteckningen fanns. Om naturlig hud- och hårvård har vi skrivit här.

Då mikroplast som kommer ut i våra hav är lika liten som plankton äts den upp av bland annat fiskar och kommer in i näringskedjan. När vi tidigare skrivit om plast påtalade vi bland annat hur de plastbitar som successivt sönderdelas i vår natur ännu inte kunnat brytas ner helt under den tid vi människor använt plast (plast har masstillverkats i 70 år, men nedbrytningstiden är mycket längre än så). Större plastbitar som delas upp i många små bitar övergår efter en tid till det vi kallar mikroplast (beroende på definition ses mikroplast som bitar mindre är 5 eller 1 millimeter). Men bara för att vi inte ser bitarna med blotta ögat innebär det inte att problemen försvinner.

En av plastens egenskaper är att den har en svampartad förmåga att suga upp diverse miljögifter. När fiskar och andra vattenlevande djur får i sig större eller mindre plastbitar får de därför ofta också kraftigt förhöjda nivåer av giftiga ämnen i kroppen. Dessa lagras lätt i djurens fettvävnad och vandrar sedan upp genom näringskedjan; tillbaka till oss som tillverkade plasten och tillät den att komma ut i naturen. För att bättre förstå hur fiskar skadas av mikroplast och hur de tar upp miljögifter från plast som hamnat i havet har forskare gjort studier på just detta. Bland annat kunde de se att fiskar som fick i sig plast som legat i havet några månader hade betydligt högre halter av organiska miljögifter som motstår nedbrytning, så kallade persistent organic pollutant (POP). Detta i jämförelse med fiskar som fick äta fiskmat med inblandning av så kallad ny plast.

Problemen med mikroplast är med andra ord betydligt mer komplexa är barndomens plastöglor som hotade att snara små djur. Idag släpper vi ut mycket mer plast i naturen och lidandet det orsakar är mera mångfacetterat. Mikroplasten hotar också i högsta grad oss själva. Både mer inspiration och konkreta tips på hur vårt frenetiskt sågande av den gren vi sitter på kan avbrytas finner du här.

Eftersom många möjliga lösningar för att begränsa plastens negativa effekter ligger på politisk nivå var jag nyfiken på vilken inställning våra riksdagspartier har i frågan. Jag skickade därför en fråga om vad de har gjort och planerar att göra för att motverka problemen kring mikroplast. Tyvärr skickade jag frågan för bara en dryg vecka sedan och har ännu inte hunnit få något svar. Troligen kommer vi därför att återkomma till detta längre fram istället.

Välj fast tvål

Fast tvalNär det gäller vanlig handtvätt har jag (Sofia) alltid använt fast tvål istället för flytande. Från början hade det mest med mysighetsfaktorn att göra tror jag och att jag hade en estetisk motvilja mot plast. Att det är bra även för miljön att undvika plast, när så är möjligt, har vi skrivit om tidigare. Flytande tvål säljs i princip alltid i någon form av plastbehållare. Refill är ovanligt och när det finns säljs även den förpackad i plast. Fast tvål är inte svårt att få tag på förpackad i enbart papper eller kartong. Man undviker också att transportera vatten i onödan, som ju är tillsatt i den flytande tvålen för att göra den just flytande. En bra fast tvål är dessutom betydligt mer dryg. Nu måste vi ha en flytande tvål hemma eftersom hygienföreskrifterna kräver det när Peter bakar till försäljning, men den används bara just vid dessa tillfällen. Det finns åtminstone en studie som påvisat att det egentligen är lika hygieniskt att tvätta sig med fast tvål. Även om det finns bakterier på den överförs dessa inte till händerna. För övrigt tror jag att vi snarast är överrenliga i vår tid och man behöver i de allra flesta fall inte bli renare än man blir av fast tvål oavsett vad andra studier skulle visa. Vi är väldigt sällan sjuka så det verkar i vilket fall inte vara så farligt!

Även om fast tvål är bättre än flytande finns det många sorters fast tvål att välja mellan som är olika bra för miljön. Få ingredienser är en bra utgångspunkt, gärna sådana du faktiskt förstår vad det är utan att vara kemist. Palmolja är det i förskräckligt många tvålar, men bör undvikas och det finns alternativ. Det råder delade meningar om huruvida certifierad palmolja är ok. Vi undviker i möjligaste mån all palmolja till dess det blir tydligt att certifieringen är tillräckligt bra. Den storskaliga odlingen är orsak till regnskogsskövling och är ett ämne vi kan tänkas återkomma till. Komplicerande är att palmoljan kan benämnas, eller ha använts i produktionen, på många olika sätt. Det är ännu en anledning till att det är bra om man förstår innehållsförteckningen på den tvål man väljer. Detta har vi inte varit medvetna om så länge, men väljer nu t ex sådan här Aleppotvål som endast innehåller olivolja, lagerbärsolja och salt. Ett ställe man kan beställa bra tvålar från är Jordklok. Har man vägarna förbi Hjo kan man få tag på tvålar gjorda på svensk rapsolja. Vi har ännu inte varit där, men ett besök lockar.

Inspirerad av Kottkrigaren började jag för ett tag sedan pröva att tvätta ansiktet och håret med fast tvål. Jag får lätt finnar så jag tog det försiktigt, men oron visade sig vara helt obefogad. När jag tvättar ansiktet med grekisk olivtvål, som endast innehåller olivolja och mineralsalt mår huden mycket bättre än med den rengöringsmjölk jag tidigare använde. Mindre hudkräm går också åt eftersom den inte är lika uttorkande (tvärtemot myten). Håret blev däremot för fett av att bli tvättat med olivtvål. Har man torrt hår kan det tänkas funka riktigt bra, men det har inte jag. Själv hittade jag istället till Nea of Sweden där det finns schampokakor tillverkade med stort mått av miljötänk. Jag har använt den naturella, den med nässlor och den med morot och är mycket nöjd. De ersätter även duschkräm. För att inte behöva ha duschen på när jag tvålar in mig, vilket vore slöseri med varmvatten, brukar jag fylla en liten skål med vatten och doppa tvålen i den. Rengöringsmjölken till ansiktet såldes förstås i en plastflaska liksom det schampo jag tidigare brukade använda. Att sluta med dessa produkter sparar alltså in en hel del plast i det långa loppet. Med den här sortens fasta tvålar och schampokakor undviker man dessutom att fylla på den cocktail av onödiga kemikalier kroppen och miljön utsätts för och bidrar inte till att regnskog huggs ned för att odla palmolja.