En gammal handduk – återbruka tyg

En gammal handduk - återbruka tyg

Denna vecka har jag (Peter) prövat att återbruka tyg och skrubbat badkaret med ett minne från högstadiet. Jag hade på den tiden ett par veckors praktik på en byggarbetsplats och fick som tack bland annat en handduk med företagets logotyp på. Efter drygt tjugo års idogt användande var handduken märkbart sliten men istället för att kasta den klippte jag ut en rektangel i passande trasstorlek. Med den lite ruggliga ytan passade den ovanligt bra för skurande av kakel runt badkaret och rengöring av badkaret i sig.

Inte heller för mig är detta någon favoritsysselsättning men jag har kommit på att det blir roligare med ljudeffekter. Ljudeffekterna kommer av att jag pudrar ut bikarbonat eller bakpulver på den mest ingrodda smutsen. Sedan använder jag en blomspruta med ättikslösning som sprutas på. Parallellt med det skönt sprakande ljudet löses smutsen upp och det blir lättare att torka rent med handdukstrasan. På detta vis slipper jag dessutom att släppa ut en massa tveksamma kemikalier i avloppet.

Denna gång tog jag mig till och med för med rengöring under badkaret, vilket nästan kändes som om det gjordes senast omkring tiden för min högstadiepraktik. Det var i alla fall skönt att kunna kosta på sig att kasta den nu väl använda delen från handduken sedan. I fråga om mindre skräckfilmsbetonad städanvändning går givetvis trasan från en gammal handduk att använda många gånger. För att undvika små trådar som efter ett tag lossnar under rengöringen kan det till och med vara värt att fålla de kanter som du klippt.

För badrumsrengöring är det troligen mer vanligt att använda syntetiska svampar i något plastmaterial där ena sidan har en mer skrubbande effekt. Förutom att de är av plast och därmed oljebaserade har svamparna också problemet att de efter en tids användning släpper ifrån sig små plastpartiklar. Dessa ställer till med svåröverskådlig skada i form av så kallad mikroplast. För att motverka bakterietillväxt i den syntetiska tvättsvampen förekommer att den är impregnerad med antibakteriella ämnen som triklosan (det finns också en tradition av ännu värre ämnen). Dessa bakteriedödande ämnen är direkt livsfarliga för många organismer när det efter ett tag kommer ut i naturen. Att istället för den vanliga Scotch-Brite återanvända en utsliten handduk får alltså mångdubbla vinster.

Lappa och laga

Lappa och laga

I vårt samhälle uppmuntras vi från många håll att köpa nytt när något börjat bli slitet eller trasigt istället för att lappa och laga. Det kan gälla kläder, skor, tekniska prylar, möbler etcetera. Inte minst handlar det nog om kommersiella krafter som låter oss känna behov som tidigare inte fanns. I hög grad tror jag (Peter) också att vi ger våra ägodelar så kort livslängd helt enkelt för att vi har de ekonomiska möjligheterna. Att köpa nya skor istället för att laga de gamla ses inte som någon uppoffring utan tvärtom upplevs det lättare än att laga de vi redan har.

Genom att lyfta blicken från vår egen plånbok och butikernas förmånliga erbjudanden kan bilden bli en annan. Jag lyssnade nyligen på en intervju med den inflytelserika professorn i naturhushållning, Johan Rockström. Han beskrev där hur vi påverkas av tre stora subventioner på det vi köper idag. Dels genom vårt nuvarande ekonomiska system där vi i stor omfattning lever över våra tillgångar; på lånade pengar. För det andra i form av billig arbetskraft från andra länder. Slutligen genom planetära subventioner där vi genom överutnyttjande ”lever på kredit” och utan att betala för den skada vi orsakar. I takt med att dessa subventioner allt mer börjar vackla i grunden kan vi lika gärna redan nu börja anpassa oss till att våra varor i själva verket har ett annat pris än dess röda prislapp.

I början av vintern tog jag mig själv för med att lämna in ett par vinterskor som burit mig i många säsonger. Skomakaren gav skorna nya sulor och sydde samman en del sömmar som lossat. Den ekonomiska kostnaden för arbetet blev omkring hälften av vad ett par nya skor hade kostat. De största vinsterna ser jag dock i att kunna fortsätta använda något jag trivs i. Vetskapen om att några ytterligare djur inte behöver ge sitt skinn eller miljön utsättas för betungande utsläpp vid garvning av nya skor värmer dessutom mer än fötterna vid vinterns promenader. Vissa kläder, likt en skinnjacka jag köpte för omkring 15 år sedan, blir till och med bättre med åren. Då innertyget för några år sedan var slitet kunde jag bara lämna jackan till en skräddare som gav den nytt liv. Sofia har allt oftare börjat lappa och laga och sy om kläder som fått hål eller tappat formen.

Vi har tidigare skrivit om köpfrihet och citerade där Sven Lindqvist om hur relationer till våra föremål fördjupas först efter en längre tids användning. Genom att nöta våra föremål och med Lindqvist ord, investera liv i dem, händer det även att de behöver repareras. Saknar du själv handlag i detta undersök istället vilken hjälp du kan få hos din närmaste skomakare, skräddare, vitvarubutik, lampbutik, möbelsnickare med mera. I det korta, rent ekonomiska perspektivet kanske du inte alltid vinner så stora summor på att få din micro eller soffa lagad. Fundera då en extra gång över vilka slags subventioner som egentligen ligger bakom att det kan ”löna sig” att köpa nytt. Njut även av det själfulla hem du får genom att ta vara på äldre föremål.

För dem som vill inspireras till egen reparation eller återbruk med nyskapande användningsområden till gamla prylar finns mycket att hämta via nätet. En spännande sida som jag börjat utforska är Zickermans värld. Via tidningen Camino gavs nyligen även tipset om sidan iFixit som har omfattande guider för egen reparation av tekniska prylar.