Ät mindre kött

At mindre kottNär jag (Peter) för dryga tre år sedan slutade äta kött (fisk och skaldjur undantagna) var det mycket för att pröva hur lätt eller svårt det skulle vara. Den inledande fastan på 40 dagar visade sig vara tillräckligt hanterbar och försöket permanentades. Nyttan för min egen hälsa och den gynnsamma påverkan mitt beslut hade på miljön i stort var i detta skede främst något jag hade en magkänsla [sic!] för. Genom att jag redan tagit ett betydande steg i form av att sluta äta de flesta sorters djur blev det även lättare att ta till sig information om de positiva effekter mitt beslut hade. Informationen som tidigare mer eller mindre glidit av mig kunde nu, kanske paradoxalt nog, få bättre fäste när jag hade viss distans till köttätandet. Och som så ofta handlar det inte om att information saknas. Uppmaningar från olika utgångspunkter till ”ät mindre kött” är klart vanliga. Däremot kan jag uppriktigt förvånas över att så få tar denna information på allvar och låter den få återverkningar i sina egna liv.

Det finns onekligen många aspekter på köttätandet och för att göra vårt veckotips mera överskådligt tänkte jag dela in problematiken i fyra huvudområden; miljöskäl, hälsoskäl, djurrättsskäl och rättviseskäl. Från att inledningsvis främst tänkt på miljö- och rättviseskälen i djurätandet börjar jag nu se det som att alla delar hänger ihop i en helhet.

Vi börjar med miljöskälen till att minska vår köttkonsumtion. I samtal kring miljö fokuseras ofta på klimatförändringarna och det går då att se på olika produkters utsläpp av växthusgaser. För djuruppfödningens del handlar det inte bara om koldioxid från exempelvis transporter utan även om de mera kraftfulla växthusgaserna metan (från nötdjur och fårs magar samt gödselstackar) och lustgas (från gödslad mark). Räknar vi om detta till motsvarande mängd koldioxid ger nötkött 26 kilo koldioxid per kilo kött, kyckling cirka 3 kilo, spannmål och baljväxter omkring 0,5 kilo per kilo tillagad produkt. Utifrån vår nuvarande situation i Sverige där vi de senaste 20 åren ökat vår köttkonsumtion med 40% till dagens 85 kilo (inklusive ben) kött per person och år är det inte svårt att se matvalens betydelse. Tre forskare från Chalmers konstaterar i denna artikel att den enskilt mest kraftfulla åtgärden vi som privatpersoner kan göra för att få ner våra koldioxidutsläpp till hållbara nivåer är att äta mindre nötkött. Ytterligare exempel på stora miljöproblem kopplat till dagens storskaligt industriella köttproduktion är avskogning för att bereda plats åt betesmark och odling av foder till djuren. Odling där ofta både energikrävande konstgödsel och, för den bilogiska mångfalden utarmande, bekämpningsmedel används.

Förflyttar vi oss för en stund från de kanske abstrakta klimathoten kan vi istället gå till oss själva och våra kroppar. Internationella cancerforskningsfonden WCRF rekommenderar då – baserat på de vetenskapliga belägg som finns – att människor ska begränsa sin konsumtion av rött kött till ett halvt kilo i veckan och helt undvika charkuteriprodukter. Vi skulle alltså behöva mer än halvera vår nuvarande köttkonsumtion. Förutom ökad risk för cancer finns även studier som tyder på ökad risk för exempelvis stroke och hjärtinfarkt för personer som äter mycket kött. Som vi skrivit om tidigare finns inte heller något egentligt behov av att våra proteiner kommer just från djur. Goda och hälsosamma proteiner finns även i spannmål, baljväxter, grönsaker etcetera.

Även om jag tycker om djur har detta med djurrättsskäl inte varit något jag lagt speciellt stor vikt vid tidigare, men under de senaste åren har en omsvängning skett. Flera böcker och filmer har haft betydelse för detta men starkast var vårens läsning av Jonathan Safran Foers Äta djur. Han beskriver där utifrån flera års efterforskningar vårt industriella maskineri som producerar användarvänligt kött från ett ständigt växande antal djur. Boken utgår från välunderbyggda källor och tar upp vårt köttätande från många olika aspekter med en stor berättarskicklighet. I miljöer, mycket främmande från idyllens familjelantgårdar, får läsaren stiga in i riktigt otäcka skräckfilmer där grisar skållas levande och kor får sina bakben avklippta innan de avlidit. Hur ofta eller sällan det sker är svårt att få någon statistik över, men att otillräcklig bedövning används på grund av stress eller oskicklighet även vid svenska slakterier tror jag inte vi behöver tvivla på. Safran Foer baxnar själv inför offentliga uppgifter som finns ifrån föranmälda inspektioner på slakterier. Vid hela 32% av slakterierna upptäcktes ”regelbundet förekommande avsiktlig grymhet”. Men även utan avsiktlig grymhet från frustrerade fabriksanställda är det svårt att tänka sig något speciellt bra liv för exempelvis våra vanligaste fjäderfän som extremt snabbväxande och genetiskt modifierade växer upp till att varken kunna gå normalt eller para sig.

När jag började intressera mig för dilemmat med att äta djur fastnade jag mycket för den globala orättvisan som medelsvenskens 85 årliga kilo kött bygger på. Omkring 70% av världens odlade jordbruksmark används som betesmark eller till odling av mat till de djur som ger oss kött. Denna mark skulle istället kunna användas till att effektivt mätta jordens växande befolkning och samtidigt räcka för att spara icke odlade områden där rika ekosystem får breda ut sig. Att låta grödor – som ofta kan ätas direkt av människan – istället ta en omväg via djurens magar är inte bara ineffektivt utan rent utsagt moraliskt förkastligt i en värld där vi blir allt fler att dela på begränsade resurser.

För egen del har jag bestämt mig för att utesluta de flesta djur från min mattallrik. Undantagen kommer från haven där jag blivit allt mer restriktiv och försöker följa riktlinjer likt dessa från Naturskyddsföreningen. Även deras app till telefonen, som bland annat innehåller Do’s & Don’ts gällande fisk och skaldjur, är för övrigt riktigt användbar.

Sofia äter fortfarande kött, men i mycket begränsad omfattning – på sin höjd en gång i veckan. När det gäller det som tillagas hemma väljer hon bara svenskt KRAV-kött och vilt utöver tidigare nämnda djur från haven. Det innebär att hon väljer bort kyckling då det inte går att få tag på KRAV där vi bor. Än så länge är vi inte så bekväma med att vara ”besvärliga kunder” på restaurang, men även Sofia väljer allt oftare fisk i de sammanhang där man inte vet var annat kött kommer från. Det är möjligt att producera en viss mängd kött på ett resurseffektivt och hållbart sätt t ex genom att låta djur beta på mark som inte är lämplig för odling, eller att djuren ingår i ett relativt lokalt kretslopp där gödseln används på odlingar i närområdet och fodret odlas på gården där djuren lever. Det kan därför finnas fördelar med att gynna den produktion som är förhållandevis bra. Viltkött är inte behäftat med samma problematik som annat kött, men tillgången ökar inte även om efterfrågan skulle göra det. Utifrån tankar om vad som vore hållbart om alla gjorde, kan man alltså komma fram till att en liten mängd kött är rimligt att äta. Även Sofia funderar dock på att bli ännu mer restriktiv. Den som vill minska på sitt köttätande och funderar, utifrån ett hållbarhetstänkande, på vilket kött man bör välja i första hand har nytta av kottguiden.se

Alternativa proteinkällor

Alternativa proteinkallorNär jag (Peter) för några år sedan slutade äta kött (fisk och skaldjur undantagna) funderade jag en del kring hur detta skulle påverka mig. Bland annat om det skulle bli svårt att få i sig tillräckligt mycket protein från alternativa proteinkällor. I takt med att vi senare fått upp ögonen för den stora miljöpåverkan vår storskaliga produktion av animaliska produkter orsakar försöker vi båda två minska också på bland annat mejeriprodukterna. Även om jag aldrig fått några problem utav minskat intag av animaliskt protein började jag ändå fundera på nytt kring detta i samband med den senaste fastan när även fisk och skaldjur uteslöts.

Protein behövs som byggmaterial i vår kropp och är själva uppbyggda av cirka 20 så kallade aminosyror. Nio av dessa behöver vi regelbundet få i oss genom maten eftersom kroppen själv inte kan bilda dem (de kallas essentiella aminosyror). Animaliskt protein innehåller alla aminosyror för kroppens behov medan vegetabiliska alternativ kräver viss variation av källor. Generellt brukar rekommendationen vara att kombinera protein från bönor eller linser med spannmål – som bröd, pasta etcetera. Livsmedelsverket rekommenderar att vi per dag äter cirka 0,75 gram protein per kilo kroppsvikt. De allra flesta i vår del av världen äter betydligt mer (vilket riskerar både den gemensamma miljön och individens hälsa). I bokens Matens pris hänvisas exempelvis till en undersökning inom EU som visar att vi äter 70 % mer protein än vi behöver. Anledningen till detta är framför allt vårt snabbt ökande intag av proteinstinna animaliska produkter (sedan 1990-talet har vi i Sverige ökat vårt köttätande med 40 %).

Vad försöker jag då själv lägga till när jag sällan har djur på tallriken? Framför allt blir det mer grönsaker och rotsaker, vilka även de har visst proteininnehåll. Som vi skrivit om tidigare kom vi i vintras igång med groddning på allvar. Dessa groddade bönor, linser och frön har ofta en likvärdig proteinhalt med fisk och annat kött. Linser och bönor är förstås rent generellt mycket användbara i matlagningen. Jag har ibland även mixat kokta sojabönor eller kikärtor med vatten och använt som vätskebas i brödbakning; vilket vanligen givit mycket gott resultat och extra matigt bröd. Bröd i sig har också relativt hög proteinhalt då mjölet har omkring 10 % protein i sig. Genom att äta tre skivor grovt bröd får jag i mig omkring en tredjedel av proteinbehovet för en dag. Vill man förstärka smörgåsen ytterligare passar det bra med hummus av baljväxter som pålägg, se gärna recept här. Bland påläggen har vi även upptäckt de nöt- och fröbaserade. Jordnötssmör finns exempelvis i en nyttig variant med bara jordnötter och havssalt. I hälsokostbutiken finns ett bra utbud av pålägg baserade på mandel, cashewnöt, hasselnöt, solrosfrö, sesamfrö etcetera. För att pigga upp mig under arbetsdagen har jag oftast ett par påsar med nötter och torkad frukt på nära håll. Bland alla fördelar dessa energikällor har finns nötter och fröers höga proteininnehåll. Mandel består av 22 % protein och valnötter av 14 %. Så länge jag äter relativt varierat upplever jag i själva verket att det är svårt att äta för lite protein.

Under perioden då jag avstod från fisk och skaldjur blev det oväntat nog inte speciellt mycket extra vanliga linser och bönor. Något jag kom att pröva flertal gånger var däremot tofu. Tofu är en sojaprodukt och eftersom mycket soja odlas på ett riktigt dåligt vis och sedan används till främst kraftfoder inom djurindustrin känns det extra motiverat att köpa denna produkt KRAV-märkt. Oftast har jag låtit tofun förgylla grönsakswok. Ibland får den först marineras någon timme i sojasås och ingefära och ibland tärnas den och steks bara hastigt upp med övriga grönsaker och sojasås eller liknande.

Av bekvämlighet har jag ibland valt halvfabrikat av soja- eller Quornprodukter som ofta försöker efterlikna traditionella kötträtter. Oftast har jag dock blivit besviken på grund av smaken och antalet tveksamma tillsatser. Många bra alternativ både till detta och till djur på tallriken finns lyckligtvis. För recept och inspiration besök gärna vegetariskt.com eller någon annan av alla bra receptsidor på nätet – fulla av alternativa proteinkällor.