Ett ord jag återkommer till är självinsikt. Det är ofta en brist i situationer där det uppstår svårlösliga problem. Ett exempel är personen som upplever sig ha otur som gång på gång hamnar i konfliktsituationer på arbetsplatsen, byter jobb och hamnar i nya konfliktsituationer. Utan att inse att inse att hen själv är en starkt bidragande orsak till konflikterna. Eller den som stångar sig blodig för att få en fysisk diagnos för att hen inte kan föreställa sig vara ”en sådan som har psykiska problem”.
När det gäller miljö missbedömer många sin betydelse på flera olika sätt. Vi svenskar ser oss gärna som duktiga, trots att Sveriges klimatpåverkan ligger i det övre skiktet när man räknar in konsumtion och utlandsresor. Vi tror å ena sidan att vi är så små att det vi gör ändå inte spelar någon roll. Och å andra sidan att vi är så stora att vi kommer att hitta tekniker för att bemästra klimatet. Inte just vi själva då kanske, men mänskligheten.
Att börja reflektera kring självinsikt leder lätt till en viss oro. Det ligger ju i självinsiktens natur att den som saknar den inte själv inser det. Tänk om jag uppfattas på ett helt annat sätt än jag tror. Tänk om folk i smyg hånler åt något jag tror mig vara bra på. På vissa sätt kan det säkert finnas frihet i att sakna självinsikt. Den som tror sig kunna sjunga kan ju sjunga på utan att märka andras negativa reaktioner. Fast jag själv inte skulle vilja ha en så pass falsk bild av mig själv är sådana illusioner ganska ofarliga. Värre blir det när det man gör, utan att förstå det, gör omgivningen illa.
Hur mycket man gör något är lätt att missbedöma. Ju sämre självinsikt desto större risk för missbedömning. Det finns studier som tyder på att överviktiga ofta tror att de äter mindre än de i verkligheten gör. På liknande sätt kan många överskatta hur ofta de lagar mat från grunden, hur ofta familjen äter tillsammans, hur ofta de motionerar, eller något annat nyttigt man skulle vilja vara en sådan som gör ofta. Medan man underskattar hur ofta man kollar sin mobiltelefon, hur länge man sitter framför datorn, hur långa stunder i taget man sitter ned eller något annat som inte stämmer riktigt med ens önskade självbild.
Åter till miljön är det då många som underskattar hur mycket de kör bil, hur mycket det kostar att ha bil, hur mycket el de förbrukar, hur långt gångavstånd är, hur mycket de kan lasta på en cykel, eller hur mycket de konsumerar. Liksom man överskattar hur mycket ekologiskt man köper, hur konsekvent man källsorterar, eller hur stor betydelse klimatkompensering har.
Bilden vi använt för att illustrera veckans inlägg har sina svagheter. Att ta sig en ordentlig titt i spegeln används ju som uttryck för att rannsaka sig själv. Men självbespegling är samtidigt något vi nutidsmänniskor nog ägnar alldeles för mycket tid åt. Det vi är ute efter här är att inse sin egen roll, sin egen plats, i relation till andra och till naturen.
Reklamen matar oss ofta med budskap om att vi är värda någon viss njutning och att vi borde unna oss. I sociala medier är uppmaningar till positivt tänkande vanliga och ibland uppmaningar att välja bort människor som inte ger oss energi. Det har blivit något av ett mantra att vi ju är så stressade nuförtiden och att vi därför behöver tänka mer på oss själva. Men egentligen har vi det ju väldigt bra i Sverige och de flesta skulle egentligen kunna jobba mindre och leva lugnare på betydligt mindre pengar. Sätter vi denna svenska självbild i relation till många andra länder blir den ganska skev. Det borde skava en del att det vi unnar oss och tycker oss vara värda ofta påverkar djur, natur och andra människor så negativt. Dessutom identifierar vi oss då i hög grad som kunder, ett ord som smugit sig in i allt fler sammanhang. Vad vi egentligen borde unna oss är väl att vårda goda relationer och ta hand om den natur vill alla är så beroende av. Sann självinsikt kanske leder till att vi intar vår rätta plats i denna väv.