När ursäkterna tar slut – om att bryta vanor

När ursäkterna tar slut - om att bryta vanor

Det har gjorts många dokumentärer om kraftigt överviktiga personer som på något sätt får hjälp med att gå ned i vikt och den kamp det innebär. Själv har jag (Sofia) aldrig haft problem med vikten, men vet hur svårt det kan vara att bryta vanor och förändra sin livsstil. Jag tycker att själva psykologin i det där är väldigt intressant och fastnar därför ibland framför den sortens dokumentärer. I en av dem var det en ung man, som redan kämpat länge med sin vikt, som sade; ”När ursäkterna tar slut börjar förändringen.” Nu minns jag inte vad TV-programmet hette, men den där formuleringen återkommer jag till ibland.

Även att förändra sitt liv i en mer miljömässigt hållbar riktning kan vara en svår omställning och även i det sammanhanget är det lätt hänt att man tar till ursäkter för att slippa. Man vet att det vore bra, men gör det inte ändå. Under skoltiden var det en kompis som berättade att hennes lärare brukade fråga, när någon kom för sent, om man hade en ursäkt eller en förklaring. En bra ursäkt är förstås just en förklaring, men jag förstår vad läraren var ute efter. Ibland finns det fullt godtagbara skäl till varför någon gör till synes dåliga val. Men ofta är de skäl man anger bara någonting man säger, ofta även till sig själv, för att det inte ska verka fullt så illa att man inte gör det man egentligen vet att man borde. Tyvärr tror jag också att det finns människor som inte ens vet att de borde, men de läser kanske inte en hemsida som denna. Den här texten är tänkt att handla om de där ursäkterna som hindrar oss från att göra det vi borde och skulle kunna göra.

En vanlig ursäkt för att inte handla mer miljövänligt i mataffären eller klädbutiken är att det är för dyrt, eller att man inte har råd. Detta kan vara sant i vissa fall, men är det i själva verket sällan i Sverige. Det har jag skrivit mer om här. En annan är att det är för svårt att veta vad som egentligen är bäst, att det är för komplicerat och att man inte har tid eller ork att sätta sig in i det. Visst finns det aspekter som är svåra att reda ut när det gäller vad som är allra bäst för miljön och det ska man inte överförenkla, men det gäller långt ifrån alla val. Ofta är det också väldigt lätt att förstå vad som är det sämsta miljövalet, så det kan man i vilket fall välja bort. En ofta återkommande fråga är till exempel om det är bäst att välja svenskt eller ekologiskt. Detta kommer vi att återkomma till, men kan börja med att konstatera att valet i de flesta fall inte ser ut på det sättet. Mjöl, mjölk, havregryn, morötter, potatis, rödbetor, ost och många andra produkter finns för det mesta i varianter som är både svenska och ekologiska. Sådant som kaffe, choklad och bananer finns aldrig svenska, men ofta ekologiska. Av de livsmedel jag ibland köper är det bara två där man ofta står inför valet ekologiskt importerat eller konventionellt svenskt. Det gäller tomater och äpplen. Hur komplicerat det valet än är, så är det en dålig ursäkt för att välja den konventionella importerade varianten som uppenbarligen är sämst och även en dålig ursäkt för att köpa konventionella bananer eller för att inte välja de svenska KRAV-morötterna när sådana finns.

När det gäller hur man transporterar sig är bekvämlighet och tid ofta en ursäkt. Det är ju helt uppenbart att det är bättre för miljön att gå än att åka bil, så där kan man inte gärna skylla på att det är svårt att förstå. Att man tycker sig behöva unna sig något för att orka med till exempel vintern är också en vanlig ursäkt. Även till långväga resor kan det finnas godtagbara skäl, men det kan vara nyttigt att påminna sig om att det är ett nytt fenomen att resa så mycket som svenskar gör nuförtiden och att det inte är ett behov utan något man gör för att man kan.

Att det ändå inte gör någon skillnad hör man då och då. Ibland kombinerat med den egentligen ganska barnsliga ursäkten att det är så många andra som gör värre saker. Eller; varför skulle just jag när den och den gör si och så. En variant är att tycka att man själv redan gjort så mycket att man kan tillåta sig att förorena mer på något område. Detta gäller även politik och länder. Att tycka att Kina borde förändras är en sak. Att tycka att Kina borde förändras istället för att Sverige ska göra mer än nu är en helt annan. Det finns psykologiska skäl till varför det ligger nära tillhands för människor att tänka så här, men det är inte det klokaste resonemanget. Att man inte gillar att bli pådyvlad saker nämns ibland. Inte minst när det gäller manifestationer eller när saker lärs ut i skolan. I och för sig känner jag igen mig från skoltiden när jag ofta tyckte illa om böcker vi var tvungna att läsa. Men när det tar sig uttryck i att man tänder alla lampor och drar igång så många elapparater man kan under Earth Hour, bojkottar KRAV, eller bjuder på kött utanför en skola som infört en vegetarisk dag, då blir det inte bara en dålig ursäkt utan helt enkelt dumt. Fast här kommer man kanske in på personer som inte ens erkänner att de borde göra något annorlunda och de är väldigt svåra att påverka.

Trots att jag själv inte är en särskilt bekväm människa när jag jämför mig med andra är det en ursäkt jag faller för relativt ofta. Att jag tycker mig behöva unna mig något händer också, fast det aldrig gäller resor. Självklart finns det fler möjliga ursäkter att dra till med än de jag har nämnt. Ett första steg för att ta sig ur detta kan vara att lägga märke till vilka ursäkter det är man själv oftast använder. Analysera dem lite närmare; vilka är rimliga förklaringar och vilka är bara klena ursäkter? När de klena ursäkterna dyker upp – påminn dig om att det är det de är – eller ta hjälp av någon annan som kan påpeka det för dig. Bestäm dig för att ta tag i något område där dessa ursäkter hindrat dig. Utmana dig själv, men försök inte göra alla förändringar på en gång. Ta gärna också reda på mer om varför det är bra att göra den förändring du prövar. Det är motiverande att känna att man gör något meningsfullt. Bestäm ett startdatum och se det som en varningsklocka om du börjar fundera på att skjuta upp det. Lyssnar du på de ursäkter den inre rösten kommer med blir förändringen ofta inte av alls.

På senare år verkar det ha blivit populärt att säga att man inte avger nyårslöften för att det är ett slags hyckleri att tro att man verkligen ska hålla dem. Sant är att det inte sker någon mirakulös förändring av ditt inre just när klockan slår tolv på nyårsnatten. Att strax innan dess dra till med ett löfte, när många dessutom är berusade, lägger inte heller den bästa grunden till en livsstilsförändring. Men om du avger ett genomtänkt nyårslöfte är det i väldigt hög grad du själv som avgör om det hålls eller inte. Jag kan tycka att det är ett bra tillfälle att bestämma sig för någonting, när det ändå ingår i traditionen. Det kan dyka upp saker på vägen som ger dig fullgoda skäl att bryta, men oftast är det de klena ursäkterna som fäller oss och de kan man träna sig i att stå emot. Inte minst genom att medvetandegöra dem. Om du inte heller vid något annat tillfälle bestämmer dig för att utmana dig själv är egentligen även detta – att säga att det inte är någon idé att avge nyårslöften – en ursäkt. Det blir som att säga att människor inte kan förändras. Men det kan vi – när ursäkterna tar slut.

Comments are closed.