Mörker i historisk belysning

Historisk belysningMänniskans förhållande till mörker förändrades drastiskt när elektrisk belysning blev möjlig. Första steget var kanske fotogenlampan men inte heller den ingav känslan att man kunde förvandla natt till dag. Av sparsamhet och på grund av brandrisken hade man ofta bara en ljuskälla tänd. Det var alltid mörkt i rum där ingen befann sig. Vissa sysslor kunde göras i eldskenet, men inte på samma sätt som på dagen. Läs gärna mer i denna intressanta artikel från Byggnadsvårdsföreningen.

Den som prövar att bara ha levande ljus tända på kvällen märker att man blir sömnig snabbare. Ett vanligt sömnmönster innan elektricitetens intåg var att somna relativt tidigt, sedan ha en vaken, men lågaktiv, period och därefter sova en stund igen. Vid experiment där man låtit nutida människor vara utan elektrisk belysning en längre period, återfaller de i detta mönster. Det måste ha varit mycket större skillnad mellan sommar och vinter för människor här i Norden på den tiden. Man kan också tänka sig att sådana fenomen som fullmåne spelade större roll. Jag hörde en gång en teori om att myter som de om varulvar och mångalenskap kan ha hängt samman med att man passade på att arbeta hela natten när det var fullmåne och därför drabbades av sömnbrist.

Annars tänker jag mig att ett sådant uttryck som ”att vända på dygnet” speglar en elektrifierad tid. Vi kan i mycket större utsträckning välja när det är ”dag”. I datorer och smartphones är det dessutom blått ljus som i ännu högre grad påverkar vakenhetsgraden. Skillnaden mellan kvälls- och morgonmänniskor fanns även tidigare, men var inte alls lika stor. Liksom skillnaden mellan vuxna och tonåringar.

När elektriciteten kom uppfattades den av många som ett mirakel och vi har förstås haft oerhört stor nytta av den, men också skapat beroenden och problem. Vi kan inte fortsätta använda fossil energi på det sätt vi gör idag och jag tänker att vi behöver jobba på två parallella spår. Det ena är att utveckla förnyelsebara alternativ och det andra är att dra ned på vår förbrukning. I det sistnämnda kan vårt förhållande till mörker vara värt att fundera över.

Vi har även tidigare skrivit om våra elfria kvällar. Det är en återkommande om än inte så regelbunden vana. En stund kan jag sakna vattenkokaren när jag blir sugen på te, men snabbt kommer jag in i en rofylld stillhet där goda samtal uppstår och på natten sover jag bättre. En viktig del i detta tror jag är att vi också stänger av datorer och smartphones, som både drar väldigt mycket el och stjäl uppmärksamhet. Man ska inte idyllisera hur det var förr, men att ibland faktiskt låta det bli mörkt på kvällen behöver inte alls upplevas som en uppoffring.

Också en sådan sak som att bara ha en ljuskälla tänd kan vara värt att inspireras av även om det är elektrisk belysning. Kanske kan man göra tankeexperimentet att allt som lyser är brandfarligt. Alltså har man inte tänt i rum där ingen kan ha uppsikt. Kanske kan man till och med oftare samlas kring den ljuskälla som är tänd istället för att alla är i var sitt rum med varsin lampa tänd. Vi menar förstås inte att man ska sluta använda el, eller lampor, men att historien kan ge perspektiv på vad som är nödvändigt och vad vi bara unnar oss. Kanske kan man med den medvetenheten sluta tända lampor och skärmar på slentrian.

En intressant aspekt så här i advent är att det aldrig tänts så mycket stearinljus som i våra tider trots att de ju sällan behövs längre. Nu tänder vi dem för att skapa stämning, inte för att kunna se i mörkret. Om denna stämningsbelysning gör att vi släcker elbelysningen så är det bara att fortsätta mysa.

Comments are closed.