Min klimatutmaning

Min klimatutmaningI skrivande stund är det påskdag och fastan är över. Det är dags att summera den klimatutmaning jag antog inför fastan. I det klimattest jag gjorde i inledningen för att få en utgångspunkt blev mitt resultat 2,95 ton koldioxidekvivalenter per år. Det är långt under medelsvensken och långt under det globala genomsnittet, men fortfarande en bit från de två som ses som den i längden hållbara nivån.

Det jag mer konkret bestämde mig för skulle gälla under fastan var att äta veganskt sex dagar i veckan istället för de vanliga fem. Att mer konsekvent släcka lampor och stänga av apparater. Att tillsammans ha en elfri kväll i veckan. Att inte konsumera något utöver mat och förbrukningsvaror. Att berätta om min utmaning i sociala medier med förhoppning att inspirera fler. En sak som fungerade relativt väl var att tänka ut ett klimatsmart veganrecept i veckan, ta en fin bild och lägga ut det på Facebook. Det gav inte massor av gillningar, men känslan var att det inspirerade flera och kanske fick ytterligare några att tänka till.

Nu har mycket hänt i våra liv. Kring årsskiftet tackade vi ja till erbjudandet att ta över driften av Dahlströmska gården rum och frukost. Det är spännande och väldigt mycket att sätta sig in i. Fokus blev inte så mycket på min klimatutmaning som jag hade tänkt. Ett par veckor var vi mycket på plats tillsammans med dem som drivit det tidigare och fortfarande ska ta hand om byggnadsvården. Ofta behövde vi tänka ut något snabbt och enkelt till lunch och det blev inte alltid veganskt. När vi kom hem på kvällarna behövde ofta något kollas eller fixas vid datorn så det blev inte heller en elfri kväll i veckan om än fler än annars.

Kanske var det nyttigt för mig att förstå hur det kan kännas att inte orka ta tag i klimatfrågan när man har mycket att göra. Det är bara att jag inte skulle välja att leva på ett sätt som i längden är ohållbart. Jag tänker att det är så här en period. Sedan får jag hitta fungerande rutiner för att leva klimatsmart även när det är mycket annat att tänka på.

Det som var mer nedslående var att även när jag gjorde testet utifrån hur jag hade tänkt göra under fastan, hamnade jag på 2,56. En minskning alltså, men ändå inte hela vägen fram. Inför detta är det nog klokt att reagera med ödmjukhet, snarare än uppgivenhet. Jag tänker att ett test av det här slaget inte får med allt det vi gör, men vill inte heller använda det som ursäkt. Det är väl också så att det skulle göra större skillnad om någon som lever som medelsvensken minskade sitt klimatavtryck till min nivå än att jag kapar några decimaler till. Fast det är ännu svårare att åstadkomma. Att något är svårt är knappast en anledning att inte försöka. Snarare är det dags att kavla upp ärmarna ytterligare lite längre.

 

Comments are closed.