Lök – användbart, lättodlat och nyttigt

Lök – användbart, lättodlat och nyttigt

När jag tidigt i våras började få frågor om hur det går med odlingarna insåg jag att mina svar oftast handlade om olika lökar. Vi hade fortfarande purjolök kvar från förra året, vår vitlök hade börjat titta upp liksom gräslöken och inne hade vi försådda frön av gul lök. Mest nöjd var jag över de ramslöksblad som tittade upp. Dessa hade vi, för andra gången, prövat att så i höstas från ett lokalt bestånd och nu visade de sig äntligen. De fåtaliga bladen gav hopp om att få ett bestående bestånd av dessa delikatesser. Dagens text blir en hyllning till en av våra värdefullaste basgrönsaker; löken.

Lök har många fördelar genom sin mångfald av användningsområden. En egen favorit är att riktigt länge steka gul lök på låg värme. Till slut blir den aningen genomskinlig och karamelliseras sedan till en mörkare ton samtidigt som sötman ökar. Då är den en perfekt umamirik bas i nästan vilken gryta, eller annan maträtt, som helst. I sallad passar gräslök, blast av vitlök, några ramslökblad eller hel färsk salladslök bättre. När vi i våras fick en påse ramslöksblad, av en bekant som plockat mycket i det vilda, gjorde vi bland annat en stark och välsmakande pestovariant där basilikan var utbytt mot ramslök.

För det mesta är lök också lätt att odla. Vitlöken var en av de första grönsaker vi blev helt självförsörjande på. Klyftorna sätts ner sent på hösten och när de är färdigvuxna i sensommartid kan de torkas och förvaras i rumstemperatur. Någon eller ett par hela vitlökar avsätts lämpligen till nytt utsäde. Purjolöken kommer först upp med tunna små strån men växer successivt till sig och kan inte bara skördas på sensommaren/hösten utan är en av de fascinerande växter som tål att lämnas ute i snö och kyla. I år hade vi som sagt fin purjolök också under våren och den fick dessutom ny kraft och spänstighet av vårvärmen så de sista fjolårslökarna skördade vi i slutet av maj. Gräslöken har hos oss blivit perenn och kräver mycket lite skötsel. En bonus är dess vackra blommor som passar bra i vanliga buketter.

Vanlig gul lök har vi inte odlat tidigare och har detta år prövat att odla från frö – både att förså inomhus och direkt på friland. Detta var en något större utmaning än väntat men ifall den växer som den ska kommer vi kunna torka den på liknande sätt som vitlök och förvara i rumstemperatur sedan. Just förvaringen är annars en flaskhals för oss odlare som bor i lägenhet. Att purjolök kan få vara kvar i jorden över vintern och att både vit och gul lök förvaras i rumstemperatur underlättar därför en hel del. Ännu en fördel med att odla mer lök själv är att den oekologiska löken tillhör våra mest besprutade grödor.

Många av oss associerar vitlök till något som inte bara håller vampyrer utan också förkylningar borta. Även från vetenskapligt håll stöds att vitlök – och annan lök – med sina svavelhaltiga ämnen kan motverka infektioner av bakterier, svampar och virus. Om detta och mycket annat skriver Helena Nyblom i den läsvärda boken Supermat. Lök ges där ett eget kapitel vid sidan om bland annat broccoli, olivolja, baljväxter och blåbär. Lök innehåller i sig kraftfulla antioxidanter men stimulerar också levern att bilda den behändiga antioxidanten glutation. Detta gör att levern lättare kan rensa bort olika gifter och cancerframkallande ämnen ur kroppen. Hälsomässigt är rå lök nyttigare än tillagad då en del hälsofrämjande enzymer går förlorade vid upphettning. Helena tipsar om ett smidigt knep för att minska denna förlust. Istället för att tillaga den hackade eller skivade löken på en gång bör den få vila i minst tio minuter. På så sätt koncentreras viktiga enzymer i löken och nyttigheterna vi får i oss ökar.

Lök är alltså ett baslivsmedel som är lätt att variera i vardagsmatlagningen, den är generellt sett lättodlad och lagringsbar. Dessutom blir vår hälsa bättre genom att äta mer lök.

Comments are closed.