Lobbying

LobbyingEn fråga vi allt oftare ställer oss är: Varför körs det så mycket bil, flygs så ofta, äts sådana mängder kött och så vidare trots all information om klimatförändringarna? Peter skrev om klimatskepticism förra veckan och nu tänkte jag fördjupa mig i ämnet lobbying. Detta kan göras i goda syften. Även miljörörelsen ägnar sig åt det, men de stora ekonomiska musklerna finns ofta någon helt annanstans.

När Peter fick en insändare, som byggde på det här inlägget om tobak, publicerad i flera tidningar svarade en företrädare för snustillverkare. Uppenbarligen hade de koll på vad som skrivs om dem och står beredda att säga emot så fort de framställs i negativ dager, trots att inte ens tobaksanvändare längre brukar förneka att tobak är skadligt. Vid ett tillfälle har vi fått en förfrågan om att skriva inlägg mot betalning här på Bättre Värld. Vi uppmanades att skriva i samma stil som vi brukar och utan att omnämna att vi blivit sponsrade. Alltså skulle det framstå som att vi uttryckte våra egna åsikter vilket har mycket större potential att påverka människor än om det framgår att det är reklam. Ett förslag på vad vi kunde skriva om var nätcasinon där de tyckte att det kunde beskrivas som en miljöfördel att man inte tar bilen till ett riktigt casino… Vi tackade nej. Bloggare med fler läsare än vi får säkerligen förfrågningar oftare. De seriösa är öppna med att inlägget är sponsrat. Men säkert finns det många som glatt tar emot pengarna och skriver lite vad som helst. Det knepigaste med lobbying i jämförelse med reklam är just detta att det sker bakvägen liksom i smyg och därmed blir svårare att värja sig mot. Får man veta hur det går till känner man sig ofta lurad.

I den mycket sevärda filmen Bikes vs cars visas några glimtar från ”The Berlin car lobby tour”. På cykel tar sig en grupp till några platser av betydelse för bilindustrins lobbyverksamhet och en guide berättar. Ett exempel som nämns på den turen är att bilindustrin lyckades få en miljömärkning att fungera så att bilarna graderas utifrån utsläpp i förhållande till vikt istället för faktiska utsläpp. Det innebär att en stor och tung bil lättare kan få ett bra betyg trots att den släpper ut mycket mer. I filmen nämns också sådant som att LA hade världens bästa kollektivtrafik, men att den köptes upp av framför allt General Motors som gradvis lade ner den till förmån för motorvägar. Nu utgörs 70% av stadens yta av vägar och parkeringsplatser. I Tyskland förekommer det att bilföretag ger gratis bilar till politiker och ett EU-förslag om att begränsa utsläppen från bilismen stoppades efter att representanter för bilindustrin givit flera hundra tusen dollar till tyska politiker. Men ibland kan David besegra Goliat precis som i den bibliska berättelsen. En nytillträdd borgmästare tog bort 40 000 p-platser till förmån för cykelbanor i São Paulo efter påtryckningar från en engagerad cykelrörelse.

Även i Sverige har de som haft intressen i bilismen ägnat sig åt lobbying. Boken Den goda vägens vänner är en avhandling i historia från 2001 av Pär Blomkvist och handlar om väg- och billobbyn i Sverige 1914-1959 då det svenska bilsamhället växte fram. Framför allt handlar den om Svenska Vägföreningen som bildades 1914. Privatbilister, yrkesförare, bilindustrin, oljebolagen, ingenjörer m fl bildade enad front för att visa att bilism och bättre vägar var samhällsnyttigt och bra för alla trots att de allra flesta bilisterna från början var rika män i större städer. Vägföreningen lyckades skapa en bild av sig själva som tekniska experter på vägbyggnad och därmed politiskt neutrala. Särintressena och de kommersiella intressena osynliggjordes i hög grad på det sättet. En anledning till att det fungerade var säkert att bilismen passade så väl in i det moderna projektet.

Just detta att bli uppfattade som experter inom ett område snarare än som en intressegrupp är ofta ett framgångsrecept inom lobbying. LRF tillfrågas till exempel gärna när det handlar om jordbruk utan att det uppmärksammas att de är en branschorganisation med starka egenintressen i hur frågor kring detta diskuteras. Detta insåg jag faktiskt inte själv förrän en LRF-grupp ställde sig utanför en skola som börjat med en vegetarisk dag i veckan – och serverade kött. Då blev det plötsligt väldigt tydligt. Detta gör man inte för barnens skull, inte för valfrihetens skull, inte för miljöns skull. Detta är köttproducenter som lobbar för sin egen vara, vilket förstås går att förstå om man uppfattar sin inkomst som hotad, men det ska inte uppfattas som om syftet vore altruistiskt eller som om det som sägs vore objektivt.

Den kanske allra mest framgångsrika lobbygruppen i Sveriges historia har mejeriindustrin varit. Föreningen Mjölkpropagandan bildades 1923. De producerade broschyrer och böcker riktade till både mjölkbönder och konsumenter, gav ut en månadstidskrift, producerade filmer, anordnade mjölkdagar och mjölkveckor, grundade mjölkbarer och producerade reklammaterial åt mejeriföretagen. Inte minst var Mjölkpropagandan aktiv i skolorna. Särskilda mjölklektioner anordnades, med föredrag och filmvisning, ofta i kombination med pristävlingar. I föreningen fanns både mejeriföretag, politiker, läkare, lärare och forskare och på den nivån fanns stor enighet om att mjölk var bra. Bland allmänheten var däremot mjölkkonsumtionen inte särskilt hög innan denna massiva lobbyverksamhet. Den amerikanska mejeriindustrin tillhör de mäktigaste lobbygrupperna och har miljonbudgetar som är flera gånger större än grönsaksproducenternas motsvarigheter. Mejeriindustrin har där som uttalade mål att marknadsföra sig gentemot små barn och mödrar, använda skolor som kanal och bedriva och sprida för dem själva gynnsam forskning. Detta att rikta reklam till barn och att använda skolor som plattformar för reklam är ju något vi vanligtvis ser på med stor skepsis, ja det är ju i själva verket inte ens tillåtet i Sverige.

Jag är egentligen inte särskilt konspirationsteoretiskt lagd och jag uppfattar det som att människor nuförtiden ofta tror att de blir lurade, av till exempel myndigheter, när de inte alls blir det. Men en sund skepsis behöver man ha både när det påstås hur saker och ting är och när konspirationsteorier läggs fram. Lobbying är inte ett nytt fenomen. Långvarig lobbying ligger ju faktiskt bakom sådant som bilnormen och missuppfattningen att mjölk ger starka ben. Det nya är att väldigt missvisande information kan få enormt stor spridning på kort tid via sociala medier. Skickliga lobbyister som får med sig gräsrötter kan därför få ännu större makt eftersom vårt beteende troligen påverkas som allra mest av vänner och bekanta och andra vi uppfattar som lika oss själva. En viss källkritik är alltså på sin plats.

 

Comments are closed.