Fast jag började dricka kaffe ganska sent har jag blivit en entusiast. Jag är mer inriktad på kvalitet än kvantitet, men hoppar sällan över morgonkaffet som både är en mysig stund och får igång tankeverksamheten. En kopp med tilltugg blir det också nästan alltid på eftermiddagen. Kaffe är bra på flera sätt. Det är uppiggande, kramplösande och har i många sammanhang stor social betydelse. Som uppvuxen inom frikyrkan vet jag till exempel hur viktigt kyrkkaffet är. Men här finns också många fallgropar. Den här veckan skriver vi om kaffe och etiska frågor.
En sak vi ofta återkommer till är att välja ekologiskt. Kaffe är en sådan produkt där det gör väldigt stor skillnad. För att bereda plats åt konventionella plantager skövlas ofta skog. Mycket giftiga bekämpningsmedel, som är förbjudna i Sverige, används där. KRAV-märkt kaffe odlas tillsammans med träd och andra växter för att minska angrepp utan bekämpningsmedel. Odlarna slipper offra sin hälsa och närmiljö och dessutom kan de få skörd från annat än kaffeplantorna. Rättvisemärkt garanterar dessutom att producenterna får skäligt betalt. Att välja KRAV och Rättvisemärkt ser vi som en självklarhet när det gäller kaffe och etiska frågor.
På sistone har vi uppmärksammat ett fenomen som kanske är mindre självklart att tänka på i det här sammanhanget. Det är detta att sätta på kaffe bara ifall någon vill ha, eller en hel kanna fast det knappast går åt. Ofta görs det av välvilja, men leder lätt till att det blir kaffe över. Det hälls ofta helt enkelt ut i slasken. Matsvinn har vi uppmärksammat flera gånger tidigare. 224 000 ton per år är flytande livsmedel som hälls ut i avloppet. Av detta är ca 40% kaffe eller te.
Med tanke på att det bl a går åt stora mängder vatten för att producera kaffe är det ett onödigt slöseri med jordens resurser att brygga kaffe som man sedan bara häller ut. En första åtgärd är att fråga hur många som faktiskt vill ha kaffe innan man sätter på och försöka anpassa mängden efter det. Blir det ändå över kommer det till bättre nytta som gödning till dina krukväxter än i avloppet. Det är också mycket gott som smaksättning av en sås eller gryta.
Att bälja i sig massor av kaffe bara för den uppiggande effekten, utan att egentligen känna hur det smakar, är inte det bästa sättet. Ofta väljer man det billigaste kaffet och då är det inte bara smaken som får stryka på foten utan också hänsynen till odlare och miljö. Vi återkommer ofta till att det alltid är någon annan som betalar när varan i butik är väldigt billig. Den uppiggande effekten infinner sig vid ganska låga doser koffein. Dricker man mycket kaffe kan man istället bli stirrig, orolig och få sömnproblem. Vad som är mycket och lite är olika för olika personer. Min egen erfarenhet är att om man trappar ned, eller gör ett avbrott i sitt kaffedrickande, får man snart den önskade effekten av en mindre mängd kaffe. Dricker man måttliga mängder har man råd att välja bättre kvalitet som tar hänsyn till människa och miljö.
Även vårt vardagskaffe är KRAV- och Rättvisemärkt, men vi har också ett par favoriter vi unnar oss ibland. Det ena är Yirgacheffe från Etiopien. Det är själva bönan som heter så efter regionen där de odlas. Vi föredrar det mörkrostat och starkt som espresso eller mockakaffe. Det är inte alltid ekologiskt, men vi väljer det bara när det är det. Ett annat är Eguale. Alla stora märken har någon, eller ett par, ekologiska varianter men det känns extra bra med ett företag som bara har produkter som är KRAV och Rättvisemärkta. Då är det ett genuint engagemang för kaffe och etiska frågor och inte bara en nischprodukt.