Jag har även tidigare nämnt Per Espen Stoknes beskrivning av jordens tunna skal. Nu tänkte jag reflektera lite mer kring den bilden. Stoknes skriver att den del av jordskorpan som det kan växa något i och den del av atmosfären som människor och djur kan andas och leva i är ett skal tunnare än ett äpples i förhållande till äpplets storlek.
Tänk dig att du är något så litet att du kan leva i ett äppleskal. Hur upplevs då tanken på att bespruta det skalet med kemikalier? Eller egentligen vad som helst som gör det skalet till något annat än det är på ett friskt och färskt äpple? Jordens tunna skal har förstås inte alls samma egenskaper som ett äppleskal. Här handlar det om perspektivet. Om vi förstår hur små vi är och om vi förstår hur skört vårt livsrum är, kanske vi är mer rädda om det. Vi behöver också förstå att fast vi är små påverkar vi skalet, i värsta fall såsom skadedjur kan förstöra frukt. En liten prick på ett blad kan bli ett stort problem om man inte tar tag i det direkt.
Peter läser just nu boken Vårt klot så ömkligt litet av Ulf Danielsson. Ur den läste han några rader för mig härom kvällen: Tänk dig en kula av metall, av samma storlek som ett mindre ägg. Polera den så slät det någonsin är möjligt till en exakt geometrisk figur. Kulans yta måste bli så jämn att varje liten atom ligger alldeles rätt. Det kan vara lämpligt att noggrant kontrollera ytan med hjälp av ett kraftigt elektronmikroskop för att bli helt säker. Just så släta är jordens hav en dag då det inte blåser alltför mycket. De små krusande vågorna är i jämförelse inte större än kulans atomer. Inte ens den stormigaste dag blir ytan så orolig att det syns annat än med riktigt skarpa elektronmikroskop. Andas lite grand på din omsorgsfullt polerade metallkula. Den fuktiga dimma som avsätter sig på det släta klotet är i tjocklek jämförbar med haven och de tätare delarna av atmosfären.
Det sägs att de första fotografierna på jordklotet tagna från rymden satte fart på miljörörelsen. Att se jorden från det perspektivet gjorde något med vår känsla för den. Gränser mellan länder och folk syns inte då. När det gäller ett globalt problem som klimatförändringarna kan sådana bilder vara viktiga.
Om ett äppelskal blir stött på en fläck, blir snart hela äpplet dåligt. Det är ingen idé att försöka lagra ett sådant äpple och tro att den andra halvan inte kommer att drabbas. Så är det på många sätt också med jordens tunna skal. Våra vardagsval av mat, transporter och semesterresor påverkar inte bara oss själva utan bidrar till att hejda eller påskynda den globala klimatkrisen. Smältande isar i Arktis påverkar havsnivån i helt andra delar av världen. Att temperaturskillnaderna minskar mellan polerna och ekvatorn påverkar jetströmmar som påverkar sådant som den extremt varma och torra sommaren i Sverige. När regnskogar huggs ned späder det på klimatförändringarna i hela världen. Det är inte särskilt meningsfullt att låtsas att det är på andra sidan äpplet skalet blivit stött och försöka skydda sin egen lilla skalbit. Jordens tunna skal är en helhet. Vi räddar hela eller inget. Skalet på andra sidan äpplet är precis lika viktigt som vår skalbit.