Ingenting är heligt – eller allt

I skrivande stund är det påsk. Långfredagen brukade vara en dag då allting var stängt och även TV och radio lär ha speglat dagens allvar. Många går fortfarande till kyrkan, men i övrigt märks inte så stor skillnad mot andra dagar. Om jag skulle ha velat ha det precis som det var förr på långfredagen vet jag inte, men funderar över vad vi förlorar när ingenting är heligt.

Nyligen läste jag en bok som heter Vad som inte kan köpas för pengar; marknadens moraliska gränser, av Michael J Sandel. Den handlar om hur det ekonomiska marknadstänkandet tagit över alltfler områden och de fallgropar som kan finnas i detta. Återkommande är två problem. Det ena handlar om orättvisor som uppstår när det går att betala sig fram i allt högre grad. Det andra handlar om det författaren kallar korrumpering. Egentligen menar han inte korruption som i politiskt fiffel utan det handlar mer om en värdeförskjutning. Att det gör någonting med vår syn på något om det behandlas som en vara. Detta handlar inte om helighet i religiös mening, men om det vi bildligt brukar mena. Sandel tycker att vi behöver diskutera vad för slags samhälle vi vill se och vad som inte ska vara till salu i ett sådant. Jag anar något viktigt i hans resonemang.

Peter och jag åkte för flera år sedan tåg till Rom. En sak jag slogs av där var att vissa saker vördades på ett helt annat sätt än här. Lite bisarrt, men tankeväckande, blev det i Sixtinska kapellet. Massor av turister kommer dit. För dem/oss är det en sevärdhet. Självklart förstår Vatikanstaten att det är det, men för dem är det också ett heligt rum. Gång på gång sägs det därför i högtalare att det ska vara tyst, att man inte får äta matsäck där och att man inte får sitta var som helst. Kort efter varje utrop höjs ljudvolymen igen, folk slår sig ned och börjar smaska på sin medhavda mat. Gång på gång, hur otacksamt det än blir, påminner vakterna om att man ska visa platsen vördnad. Jag vet inte om någonting är heligt på det sättet i Sverige.

När jag funderade över detta tema kom jag att tänka på en formulering som är ungefär ”att se Gud i den andres blick”. Jag tror att det kommer från filosofen Levinas. Om jag kan se Gud i invånaren på en Stilla havsö som är på väg att ställas under vatten. Eller i bananplantagearbetaren på en konventionell odling. Eller till och med i blicken hos en ko, eller så här till påsk hos en kyckling. Kan jag då leva som jag gör? Då är istället allt heligt. Jag kom också att tänka på ett citat av filosofen Hodgkinson, som finns med i boken Lyckad nedfrysning av herr Moro; ”Ingen är oumbärlig, var och en är oersättlig.” Om vi ser på varandra så. Om vi lyfter blicken och vidgar bilden av vilka ”var och en” är. Kan vi fortsätta som vi gör då? Jag tror inte att man behöver vara troende för att se det på det här sättet. Kanske vill man byta ut ”Gud” och ”helighet”, men kan ändå mena ungefär detsamma.

Jag ska börja öva på att se Gud i dem som inte alls är som jag, eller som är långt borta, men också i råkor fast de inte sjunger särskilt vackert och getingar fast de sticks. I en tid när ingenting är heligt vill jag öva på att se allt som heligt. Och oersättligt. Vi har ju bara ett jordklot.

Comments are closed.