Förundran

Förundran

På Filosofiska rummet i P1 samtalade de nyligen utifrån temat antropocen. Antropocen är från början ett geologiskt begrepp som syftar på vår nuvarande tidsålder. Efter epoken holocen har antropocen kommit. Det kan översättas med människans tidsålder. Efter grekiskans antropos (människa) och cen (ny). Nu påverkar människan världen på ett aldrig tidigare skådat vis. Exempelvis genom klimatförändringar och massutrotande av arter. I radioprogrammet kom de bland annat in på vår tids brist på litenhet. Även de som är starkt medvetna om miljöproblemen vill ofta sätta människan i centrum genom att sätta tilltro till tekniska innovationer som kan rädda klimatet och andra skador på jorden. Det finns i detta en brist på mänsklig litenhet. Den litenhet vi kan erfara inför havshorisonten, soluppgångar, stjärnhimlen med mera. Jag tror det här finns en länk till förundran. Kanske är det först när vi gör oss själva små. Tillåter oss vara små. Som vi kan uppleva förundran.

I sagans värld finns en löjeväckande tupp. Han tror att det är hans galande som varje morgon får solen att stiga. Medan det i verkligheten är solens ljus som väcker tuppen. När vi inser vårt eget beroende av den planet vi rör oss på öppnas en dörr till något värdefullt i oss. Vi kan känna fascination inför det vi inte förstår och andäktighet inför skörheten i livets väv.

Stannar vi upp och tar del av naturens skådespel ligger förundran nära till hands. Förundran över samband vi anar men inte helt förstår. Förundran över att vara del av kretslopp i naturen som pågått innan det fanns några människor. Och som kommer pågå långt efter att vi människor lämnat scenen.

Biologen, författaren och miljödebattören Stefan Edman gav för drygt tio år sedan ut en läsvärd och vacker bok med titeln Förundran. Mycket av min egen förundran hänger samman med odling. Där kan jag på nära håll följa årstidernas växlingar och den oerhörda resan från kompostens bananskal till nya morötter.

Stefan Edman skriver: Ta upp en näve jord ur din rosenrabatt. I en handflata ryms nästan lika många levande organismer som det finns människor på Jorden. Nyttiga bakterier, som fixerar kväve och driver runt näringsämnen i sinnrika kretslopp. Det är dessa osynliga som tillverkar jorden vi odlar vår mat i. Våra liv börjar hos dem därnere i markens mörka katakomber.

Comments are closed.