Faran med små förändringar: negative spillover

Faran med små förändringar: negative spillover. Bild på fjäder och träningshantel.

En av Amerikas största flygplatser har sedan en tid förbjudit försäljning av vatten på plastflaska. Talespersonen för flygplatsen låter uppriktigt stolt när han berättar om vilken skillnad de gör och hur de hoppas att andra flygplatser följer efter i deras miljöarbete. Att som affärsidé erbjuda sina kunder bland det sämsta de kan göra för klimatet – och samtidigt minska på onödig plastanvändning. Det kan positivt tolkat ändå ses som ett steg i rätt riktning. Mer krasst är det cynisk greenwashing och dessutom en situation där vi kan tala om negative spillover. 

Jag hörde talas om negative spillover första gången i den utmärkta Klimatpsykologipodden. Nu har jag även börjat läsa den bok som samma personer gett ut. Klimatpsykologi. En hel recension av boken kommer i senare inlägg men idag tänkte jag begränsa mig till negative spillover. Eller oavsiktlig biverkning som de kallar fenomenet på svenska.

Som bekant är vi människor inte alltid rationella i vårt handlande. En förväntat positiv effekt av en handling kan utebli eller till och med bli negativ. I boken Klimatpsykologi förklaras hur det finns en positiv spillover effekt, en generalisering. Denna brukar för de flesta personer fungera vid liknande handlingar. Börjar någon sopsortera papper är sannolikheten stor att personen också tar med sig glas till återvinningsstationen. Stänger du av vattnet under tandborstningen gör du det troligen även vid schamponering av håret. Däremot visar forskningen faktiskt inte på att dessa ”små frön av förändring” leder till förändring på andra områden. 

För majoriteten är det ovanligt med beteendeförändringar gällande små handlingar som successivt utökas till allt fler och större. Tyvärr finns det istället en påtaglig risk för motsatsen. Medvetet eller omedvetet förhandlar vi med oss själva och unnar oss att ”synda” på miljöområdet ifall vi gjort något som är bra. Här finns också ett effektglapp som gör att klimatpåverkan av små handlingar likställs med stora. Flygresandet skaver mindre då flygplatsen inte säljer vatten på flaska. Efter att du blivit vegan kan du unna dig minst en årlig flygresa till solen. Ost och nötkött bärs hem från butiken i en medhavd tygkasse. 

Det är förstås bra att ta bort plastflaskor, att bli vegan och att ha med en egen kasse till butiken. Men orsakar vårt goda handlande oavsiktliga bieffekter, negative spillover, sker det med ökad mängd koldioxidutsläpp totalt sett. Och i den brådska vi har för att minska klimatförändringarna finns inte tiden för små steg. Speciellt inte om dessa är kontraproduktiva. 

Istället bör vi som privatpersoner ta reda på var våra klimatavtryck är störst. Genom Klimatkontot eller liknande tjänst. Fokusera först på att förändra det eller de områden där du idag orsakar störst miljöpåverkan. Samma sak behöver gälla i större perspektiv. I haven uppskattas 46% av allt plastskräp komma från gamla fiskenät. Och en absolut majoritet av all så kallad mikroplast som kommer från land men hamnar i haven kommer ifrån trafiken (slitage av däck och vägbanor). Att då ägna kraft år förbud mot engångssugrör och plast i smink kan tyckas missriktat. Inte för att dessa nedskräpningskällor saknar betydelse utan för att kraften behövs i arbetet mot de mycket större utsläppskällorna. 

Risken med att fokusera på ”många bäckar små” tycks alltså vara större än att förändringarna stannar vid små rännilar. Bestäm dig istället för att lägga störst kraft på att förändra där du gör störst skillnad. I ditt eget liv och i din omgivnings. Detta ska dock inte tolkas som att det är fritt fram att ursäkta sig med att något annat är värre. Inte heller som att vi kan göra en stor förändring och strunta i resten. Gör allt du kan – men börja i rätt ände. 

Ursäkten att något annat är värre

Ursäkten att något annat är värre. Finger som pekar på Kina.

Ganska ofta återkommer jag till alla dessa ursäkter vi människor lyckas hitta för att inte göra det vi borde. En extremt vanlig sådan när det gäller klimatpåverkan är ursäkten att något annat är värre. Det kan vara att fortsätta flyga för att det egentligen är klädindustrin som är värst, ironisera över svenska åtgärder för att Kina är värre, eller fortsätta köra bil vart man än ska för att de stora företagen står för större utsläpp. Men vart leder det resonemanget och hur rimligt är det egentligen?

Föreställ dig en skolgård. Ulla har just slagit Kalle. Detta kommer fram till läraren som säger till Ulla att hon inte får göra så. Ulla säger då att Olle slog hårdare. ”Slog han dig så att du var tvungen att försvara dig? Var Kalle med Olle så att du behövde försvara dig mot båda?” ”Nej, Olle slog Lisa! Men han slog hårdare än jag slog Kalle.” Skulle någon lärare godta detta som en ursäkt? Så länge någon annan är värre får jag bete mig hur som helst? 

För många år sedan läste jag praktisk filosofi där huvudgrenen är etik. Det är svårare än man tror att komma fram till en etik som håller på alla punkter. Något som anses viktigt inom filosofin är att man måste gå med på sina egna argument även när de dras till sin spets. Annars måste man gå med på att argumentet inte är riktigt hållbart. Kanske kan man få syn på det om man tänker sig exemplet med skolgården. Går du inte med på att det är en rimlig ursäkt där bör det inte vara det i dina beslut angående hur klimatpåverkande du kan tillåta dig att vara heller. 

Sedan är det inte möjligt att komma ner till noll i sin klimatpåverkan. Och har man själv redan gjort mycket för att minska sitt avtryck kan det ha större effekt att försöka få med fler än att hyvla bort ytterligare något från sin egen livsstil. Medan det förstås går bra att helt låta bli att slå någon. Men när vi har gjort sådana avvägningar har det snarare handlat om vad som är rimligt och vad som har effekt. Vi uppfattar inte ursäkten att något annat är värre som en särskilt bra grund för beslut. När vi ser t ex stadsjeeparnas antal öka dyker tanken aldrig upp att vi då lika gärna kan ha bil för vi skulle i alla fall bara ha en liten. Snarare väcker det ett slags djävlar anamma. 

När jag nämnde idén att skriva om detta för Peter sade han att det alltid går att hitta någon som är värre. Det går alltid att vrida och vända på siffror, vinkla och välja vad man mäter. Om vi alla använder ursäkten att något annat är värre blir ingenting bättre. Vi kan ju också alltid hitta någon som gör mer än vi. Som är ”bättre”. En del lyckas göra om även det till en ursäkt. Själva får vi då och då kommentaren att vi är ”så duktiga”. Undertexten är att personen inte tror sig kunna göra det vi gör. Men att t ex sluta flyga är inte svårt. Möjligen för den som har ett internationellt arbete eller barn i ett land långt borta. För de flesta är det egentligen bara att göra. Det kräver inga kunskaper, inga ekonomiska resurser (tvärtom faktiskt), ingen speciell begåvning… Sluta bara. Man kan ha rörelsehinder som gör det svårt att gå eller cykla. För alla andra är det egentligen okomplicerat att bestämma sig för att cykelavstånd är t ex 5 km. Dramaten eller cykelväska löser för de flesta dilemmat med att det är mycket att bära. Man behöver inte ha superkondition, en ny cykel, eller några specialkunskaper för detta heller. Det är bara att göra. Och så här kan vi fortsätta…

Just därför tänker jag att det är viktigt att jobba med ursäkterna. För det är de som hindrar förändringen. Om du brukar använda just den där ursäkten att något annat är värre. Pröva då att peta lite i den ursäkten. Brukar du tänka så på andra områden? Är det argumentet rimligt om du drar det till sin spets? Om du prövar det på ett annat exempel? Är det möjligt att tvärtom motiveras av att andra gör så mycket dåligt? Bli arg och visa att det minsann går bra att göra så här istället?