Efter utförd klimatutmaning

I torsdags ordnade vi den veganska buffé som var belöningen för dem som klarat den klimatutmaning vi gick ut med inför fastan. Det var fler som delade utmaningen i sociala medier än som själva antog den. Men utöver de tre som kom på vår bjudning var det två som deltog i utmaningen utan att ha möjlighet att ta del av belöningen. Den lilla samlingen gav också genuint goda samtal både om hur utmaningen varit och om klimatfrågan i stort. Mycket intressant och inspirerande tyckte jag själv att det blev.

De fem vi vill gratulera till väl utförd klimatutmaning är:

Elisabet Almestål
Felix Egegren
Katarina Sandström Blyme
Lisa Blyme
Viktoria Isaksson

Olika saker var förstås svårt för olika personer. Det i sig innebär också att en sådan här utmaning kan göra att man får syn på saker om sig själv. Vi inbjöd till att ta med en lapp med en fråga eller fundering kring klimatfrågan som man ville skulle tas upp i samtalet. Det är en metod vi använt i andra sammanhang där samtal står i centrum. Bara Peter och jag hade med varsin lapp, men det blev ett så öppet samtal att jag tror alla kände att man kunde ta upp det man hade på hjärtat ändå. Min fråga var: ”Finns det stunder då du känner sorg inför klimatförändringarna? Vad väcker i så fall sådana känslor? (byt ut sorg mot) Rädsla? Ilska? Hopp?” Väcker dessa frågor några tankar hos dig är du välkommen att skicka ett meddelande. Jag skulle tycka att det vore mycket intressant att få fler perspektiv på det.

Som belöning för utförd klimatutmaning bjöd vi på kåldolmar med savoykål, svamp och hasselnötter, paj med spenat och cashewnötter, sallad med hela korn av vete, morot och russin, mix på vita bönor och citron, egeninlagda rödbetor, picklad fänkål och till efterrätt vegansk chokladtårta med rabarbermarmelad. En del recept kommer i nästa inlägg.

En tanke som väcktes av något som sades var att uppmana politiker att uppmärksamma klimatfrågan mer. Detta ledde till att jag e-postade till alla riksdagspartier och skrev att jag tycker att klimatfrågan är den viktigaste vi har att hantera och att jag skulle önska att den fick den uppmärksamhet den förtjänar inför valet. Några av partierna svarade snabbt med en beskrivning av partiets miljöpolitik. Mer fina ord än verkstad upplever jag det som, men bra ändå med något slags respons. Jag gick också ut på Facebook och uppmanade fler att skriva till riksdagspartierna på liknande sätt med förhoppning att frågan kommer högre upp på agendan. Det uppmanar jag till även här. Under vårt samtal kom det här med individens ansvar kontra politikens upp. Jag tänker att i en demokrati är vi som medborgare också ansvariga för politiken. Vi måste visa vad vi tycker är viktigt och rösta på dem vi tror tar problemet på allvar.

För att det var och en gör ska ha effekt måste det bli många som gör det de kan för klimatet. Men det är i det här lilla formatet med genuina samtal om hur man tänker och känner jag upplever mest hopp och inspiration. Vi måste kanske börja med människor i vår närhet som verkar förstå vad vi menar och låta det bli ringar på vattnet utifrån det.

Själv valde jag inte tre av de utmaningar vi gav. De flesta av dem utgick från sådant vi gör även ”till vardags”. Jag hade istället tre skärmfria dygn i veckan och en elfri kväll samt avsatte tid till att reflektera över orden rädsla, förundran, skörhet och omsorg. Så mycket skärmfri tid var svårt i början, men när jag kom in i det också befriande. Det gav ett ökat fokus och mindre splittring. Jag fortsätter även nu med ett skärmfritt dygn i veckan. Reflektionerna kring orden gav en del insikt och jag vill ta med mig dem även under resten av året.