Torka och vatten

Torka och vatten. Bild från konstutställning på detta tema.

Andra helgen i september var det åter dags för Vadstena Konstrunda. I år deltog jag med en utställning på Dahlströmska gården. Idén föddes under förra sommarens extrema regnbrist. När gräsmattorna gulnade och Vätterns vatten var så lågt att vem som helst kunde se det. Och rapporterna om skogsbränder och felslagna skördar kom tätt på rad. Jag ville gestalta torka och vatten. Behovet av balans och hur skör denna balans är.

I min utställning hade jag bilder av torka i ett rum. Fria gestaltningar i textil, måleri och foto. Det ackompanjerades av inspelade ljud av vatten. Sådant som regnsmatter, plaskande, spolande i en kran och en liten melodi spelad på flaskor i olika storlek med olika mängd vatten i. Dörren stod öppen till nästa rum där det tvärtom var bilder av vatten, ljud av torka. Söndersmulande av torkade nässlor, brytande av torra kvistar, torkande av skor på en dörrmatta och en rytm av sandpapper. Från början var min tanke att rummen skulle vara helt separerade så att man inte hörde ljuden från det andra rummet. Men bilderna passade inte in i det rum jag tänkt. Istället hade man nu den andra sortens ljud i bakgrunden, men kunde närma sig det ena eller det andra. 

I balans växlar det just så mellan torka och vatten. Regn avlöses av solsken och sedan åter regn. Vatten fylls på och överflödet torkar bort innan det åter fylls på. Då trivs livet på jorden. När det fastnar på den ena eller andra sidan är det mycket liv som går förlorat. Även förra sommaren fortsatte många envist att kalla värmen för vackert väder. Men när vattnet inte fylls på under så lång tid är det många växter och djur som dör. För att odla behöver man kunna vattna när man inte får någon hjälp av regn. Och odling är ju faktiskt grunden för vår matförsörjning. Ändå var den värmebölja vi upplevde här i Sverige bara en glimt av hur det har varit i en del andra delar av världen – och av hur det kan bli även här.

När vi bodde i Göteborg upplevde jag ofta vintrarna som att det ösregnade hela tiden. Tillvaron kändes mörk och grå på ett helt annat sätt än om det är snö eller om nederbörden växlar med solsken. Ändå var effekterna av den sortens väder inte värre än att det blev svårt att hålla humöret uppe. Men ett fastlåst väderläge där det regnar mycket mer än normalt är lika illa som ihållande regnbrist och torka. Översvämningar är kanske det man tänker på först, men inte minst för växtligheten är det skadligt på fler sätt. Växter behöver balansen, växlingen. I bästa fall kan man vattna när det är för torrt. Mot för mycket regn kan man bara skydda odlingar i växthus. Förutom att det kan ruttna och att mycket näring kan sköljas bort från jorden, kan växterna må dåligt av bristen på ljus. 

Klimatförändringarna ökar risken för fastlåsta väderlägen som ihållande värme eller ihållande skyfall. Också för extremväder som värmerekord, onormalt kraftiga skyfall och extrema vindar. Redan idag ser man i världen tendenser till att redan heta områden blir ännu hetare och torrare. På sina håll kan det bli så hett att det blir omöjligt att leva där. Liksom att områden där det är normalt med återkommande översvämningar eller regnperioder drabbas av dessa oftare än normalt, eller kraftigare, eller vid fel tid på året. Till slut blir det omöjligt att anpassa sig till. Det ena behöver inte heller utesluta det andra. En period av torka kan följas av skyfall, som marken då har ännu sämre beredskap för att ta upp. 

Vi tänker ganska mycket på att spara vatten. Under utställningens gång började jag fundera över vad det är man skulle spara på som reserv när det är en torrperiod som behövs. Det kanske snarare handlar om att samhället behöver planera för skyfall och ihållande regn. Bl a Köpenhamn har kommit långt i det arbetet efter att ha lärt sig den hårda vägen vad översvämning kan göra med staden. Men mest av allt behöver vi göra allt vi kan för att hejda klimatförändringarna. Då är det samma punkter som återkommer; flyg inte, kör mindre bil, ät mer växtbaserat och konsumera mindre.

Växtbaserad kost bäst för klimatet

Växtbaserad kost bäst för klimatet. Bild på veganska pålägg.

Nyligen kom en ny rapport från IPCC med fokus på markanvändning, jordbruk och skogsbruk i relation till klimatförändringarna. Jag har bara läst en sammanfattning, men två saker förespråkas som vi ofta nämner. Egentligen är det inga nyheter. En mycket stor forskningsgenomgång har bara slagit fast det ytterligare. Det ena är att det behöver kastas mycket mindre mat. Det andra är att fler borde välja en mer växtbaserad kost.

IPCC förespråkar egentligen inte vegetarianism eller veganism. Men basen i kosten bör vara från växtriket. Det är bra att öka på fullkorn, bönor, linser, rotsaker, frukter och bär och minska på animaliska produkter. Väljer man att äta en del kött kan och bör man då vara noga med hur det köttet är producerat.

Även den stora forskningsgenomgången EAT-Lancet Commission kom fram till att en växtbaserad kost är bäst. De menar detta på ungefär samma sätt. Alltså att det man äter mest av bör vara från växtriket. Till det kan läggas en mindre mängd väl valda animaliska produkter.

I mitt FB-flöde har en del artiklar och ”rutor” delats som menar att kött visst är hållbart. Ibland att det viktiga är att det är svenskt. Det är som att de där delningarna kommer i vågor och möjligen har de nu varit en reaktion på de nämnda rapporterna. Själv blir jag ganska trött på att det inte verkar spela någon roll hur mycket forskning det finns som pekar i en viss riktning. Vill man att det ska vara på något annat sätt så tror man att det är det ändå.

Själva är vi vegetarianer och eftersträvar att äta i hög grad veganskt. Räknar man in djuretik i ekvationen finns det fler skäl att utesluta animalier, men gäller det klimatet kan en viss mängd produceras hållbart. Så långt är vi överens. Att köttet (eller mejeriprodukten) är svensk räcker dock inte på långa vägar. Att Sverige har en relativt sett god djurhållning är alldeles för låga krav att ställa i det här sammanhanget. Animaliska produkter som produceras konventionellt i Sverige är beroende av import av stora mängder foder. Detta foder kan innehålla konventionell soja eller annat som är långtifrån hållbart producerat. Talar man om att vi behöver svensk produktion ifall vi blir avskurna från omvärlden i en kris – ja då är konventionell animalieproduktion inte hållbar på det sättet heller. Utan foder lever djuren inte länge. 

Talar man om biologisk mångfald och betydelsen av mark som betas kan man konstatera att varken gris eller kyckling bidrar till detta. Många kor betar ute en mycket kort period av året. Förlusten av den typen av mark beror inte på oss vegetarianer utan på att djurhållningen sker på ett helt annat sätt än förr. Väljer man ekologiskt är kraven högre på att djuren ska få gå ute, men inte heller för dessa är det nödvändigtvis en så stor del av året. Är det denna aspekt man är ute efter bör man välja naturbeteskött.

Men hur man än vänder och vrider på det blir kontentan att vi i Sverige kraftigt behöver minska vår köttkonsumtion. Det är nämligen inte alls möjligt att producera så mycket naturbeteskött på svensk mark att det skulle räcka till vår nuvarande konsumtion. I själva verket är det inte möjligt att producera svenskt kött alls i så stora mängder om vi inte vill att det ska vara i princip den enda mat vi producerar. Än mindre om fodret ska odlas i Sverige. Ett problem med djuruppfödning är just att det går åt så mycket mer mark än för att producera en växtbaserad kost.

Det är i hög grad på grund av djuruppfödning som regnskog skövlas. Antingen för att få betesmark eller för odling av foder. Skulle vi öka vår produktion av naturbeteskött i Sverige, eller av foder till de svenska djuren, skulle även vi behöva hugga ner skog – vilket är ett dåligt alternativ för klimatet.

Nämner man viltkött är svaret egentligen detsamma. Har man tillgång till viltkött så är det för klimatet ett bra alternativ. Men det finns ingen möjlighet att öka jakten så mycket att det skulle täcka svenskarnas köttkonsumtion. Att vi i Sverige drastiskt behöver minska vår konsumtion av animalier är alltså väldigt svårt att ifrågasätta på ett rimligt sätt. Att vissa har möjlighet att få tag på hållbart producerat kött och därför kan låta det ingå i sin kosthållning motsäger inte detta.