Mat inom planetens gränser

Mat inom planetens gränser

Det tredje temat vi närmade oss på vår studiecirkel var mat inom planetens gränser. Vid tidigare tillfällen hade vi bara kort nämnt vad temat för kvällen gällde och sedan låtit var och en säga några ord. Mat kändes som ett område där det kan bli diskussion och där man kan ha mötts av motstridiga uppgifter om vad som är bra att göra. Därför inledde vi denna gång med en lite längre introduktion. Som vi uppfattar det går det att hitta en linje där alla seriösa analyser pekar åt samma håll.

Med klimatpåverkan i fokus är det två punkter som är viktigast. Det ena är att äta växtbaserat och det andra är att inte kasta mat. Visionen behöver inte vara en värld helt utan djurhållning. Betande djur bidrar till den biologiska mångfalden och gödsel behövs i odling. Men det är ingen tvekan om att svenskarnas konsumtion av kött och mejeriprodukter drastiskt måste minska. Att övergå till en växtbaserad kost tillhör det som en enskild person kan göra som gör stort skillnad på ens klimatavtryck.

Fokuserar man på biologisk mångfald är det viktigt att välja ekologiskt och då finns det två märkningar – EU-ekologiskt och KRAV. Av dessa har KRAV de striktaste bestämmelserna och är därför det bästa valet om man tvekar mellan dessa. Om man äter kött ibland är naturbeteskött det som bidrar till den biologiska mångfalden.

Att välja svenskt, eller närproducerat, är något många har lätt att ta till sig. Men egentligen kommer det långt ned på listan över vad som är viktigt att tänka på för miljön i mataffären. Störst betydelse har det för det som kallas resiliens – motståndskraft. Om Sverige blir avskuret av konflikt eller att transporter försvåras behöver vi ha matproduktion i Sverige och vi är inte alls självförsörjande idag. Är det antibiotika eller djurhållning man tänker på så är det viktigare med ekologiskt. Är det transporterna man tänker på är transporten från producent till butik en väldigt liten del av utsläppen. Det är effektivt packade fordon och den allra största andelen utsläpp sker i produktionen. Undantaget är känsliga produkter med kort hållbarhet som flygs hit. Att själv köra bil till affären är däremot en transport med väldigt lite varor i förhållande till fordonets storlek. 

Flera i gruppen åt redan mycket vegetariskt, medan det för en del var en stor utmaning att närma sig det. Två svårigheter som kom upp var att det lätt blir smaklöst och att det inte är lika mättande. Några tips vi gav för att få grönsaksrätter att få mer djup i smaken var långsamt fräst gul lök, kaffe, soja, tomatpuré, oliver och svamp. Det är också ofta gott med kryddor som spiskummin, kanel, ingefära och kardemumma. En del grönsaker med mycket sötma, som rödbetor, tjänar också på någon syra som äppelcidervinäger eller citron. Några tips på mättande ingredienser blev potatis, bönor, linser och fullkorn. Kokade hela korn av sädesslag är ett mättande alternativ till ris. Allra mest mättande sägs sädesslaget korn vara. Enklast att använda är sådant som matvete.  

Ett par frågor kollade vi upp i efterhand. Det ena gäller ekologisk potatis, som någon trodde inte kunde odlas utan besprutning. Vi hittade ingenstans att potatis skulle ha några undantag från KRAVs regler mot bekämpningsmedel. Det här är de allmänna reglerna för växtskydd vid KRAV-odling

Det andra handlade om ekologiska ägg som någon hört innehåller mer dioxin. Då hittade jag en intressant artikel som reder ut det. Som i många fall när något får uppmärksamhet så nämns inte hela sammanhanget. De största källorna till dioxin i maten är kött, mejeriprodukter och fisk. Allra mest finns i fet insjöfisk, som gravida ofta ombeds undvika. Det finns dioxin även i konventionella ägg, men inte lika mycket, vilket verkar bero på fodret. Nu har fodret ändrats och halterna sjunkit. Men det bästa sättet att undvika dioxin är alltså att äta – växtbaserat!

Vad vi inte kom in på den gång det handlade om mat, men pratade om senare, var odling. Liksom att plocka ätbart i det vilda. När vi utvärderade kursen var det flera som hade bestämt sig för just att börja odla mer ätbart. 

Vi kom också in på att om man tycker att det är jättesvårt att äta vegetariskt kan man börja i änden att lägga till snarare än ta bort. En utmaning kan alltså vara att pröva grönsaker man inte brukar använda, äta mer av grönsaker man gillar, lära sig nya recept på grönsaksrätter… Ju mer man äter av det som är bra desto mindre plats får det som inte är så bra. 

Att odla rotsaker

Att odla rotsaker

Nu gör vi ett litet uppehåll i glimtarna från vår studiecirkel och skriver om att odla rotsaker. På vår kolonilott har vi sått morötter och satt potatis. När jorden blivit något mer uppvärmd är det dags att så rödbetor. 

Två sorter finns alltid med bland våra frösådder. Det är moroten Rothild och rödbetan Bolivar. Dessa trivs hos oss och har alltid varit pålitliga, kraftigt växande, hållbara och goda. Sedan provar vi ofta ett par andra sorter. Moroten Atomic Red fick en mycket vacker färg och var välsmakande, men betydligt mer känslig och gav inte så riklig skörd som vår vanliga morot. Den gula Yellowstone trivdes bättre, så den har vi även i år. Det är roligt med olika färger.

Vi kommer också att så en gammal sorts rödbeta som heter Bull’s Blood. Den valde vi när vi trodde att vi skulle hinna få tillstånd för att anlägga rabatt på Dahlströmska i vår. I räkenskaper i hospitalets arkiv står att de köpte in fröer till ”plattrunda rödbetor”. Polkabetor har vi haft något tidigare år. Dessa är framför allt dekorativa i sallad. Den här säsongen provar vi gulbetan Detroit Golden.

Att odla rotsaker som morötter och rödbetor är inte svårt. En bra början är att se till att jorden är lucker. Är det för hårt förgrenar sig morötterna, blir korta, eller svåra att dra upp. Vi gräver väldigt lite i jorden, men försöker fylla på med växtmaterial, kompost och Bokashi så att maskarna gör jobbet. Före sådd krattar vi igenom jorden så att man känner att det är luckert och så att fröerna inte försvinner bland pinnar och torra löv vi tidigare täckt med. När skotten börjar komma upp är det viktigt att gallra. Det man rensar bort går bra att blanda i sallad.

Av Bolivar gör jag alltid inlagda rödbetor. En del sparas till jul då de bildar bas till den godaste rödbetssalladen. 

Potatis har vi fått sådan cirkulation på att vi har sättpotatis från förra säsongens skörd. Vissa år har det blivit frukter med fröer på plantorna och när vi sått dessa har det blivit knölar som går bra att använda som sättpotatis året därpå. Det fungerar att förvara dem i en papperspåse i kylen. Vi brukar ta fram sättpotatisen (ex. i en äggkartong) och lägga knölarna ljust ett par veckor innan vi tänkt sätta dem så att groddarna tar fart. Sedan gräver vi ned dem ca 10-15 cm djupt.

Med potatis är det viktigt att kupa dem när blasten kommit upp en bit ovan jord. Du gör detta för att potatisen som växer i jorden inte ska komma upp ovan jordytan. Gör den det blir den grön och utvecklar ett gift. Förutom kupning med jord brukar vi även använda täckodling. Det sägs att potatis lätt drabbas av potatisbladmögel, men detta har vi sluppit. Här kan du läsa om hur man ser de första tecknen och hur det ska hanteras om du har mindre tur. Potatisbladmögel kan spridas till tomatplantor så ett råd brukar vara att inte odla dessa i närheten av varandra.

Det finns förstås också många andra fina rotsaker som kan vara intressanta att odla. Vi har t ex odlat palsternacka och persiljerot. Med båda dessa var dilemmat närmast att ta hand om all skörd. Morötter och rödbetor är ändå favoriterna i köket. Svartrot har vi provat, men den blev väldigt svår att få upp ur jorden och gick nästan alltid av. Väldigt lucker jord behövs om man vill odla det. Kålrot har vi provat, men lyckades bara få en enda knöl. Oklart vad vi gjorde för fel. Vad som vore väldigt gott, men som vi inte prövat är rotselleri. Vi har fått känslan att den är mer svårodlad. Det är roligt att pröva sig fram och se vad som funkar bäst där man själv odlar och vad man har mest glädje av i matlagningen. Värt att tänka på är att blasten är ätbar på både morot och rödbeta – dock inte på potatis.