Att resa i böckernas värld

Resa i bockernas varldIbland får man tillåta sig att vara naiv. Inte tror jag egentligen att någon, efter att ha läst denna text, kommer att välja bort utlandssemestrar med flyg för att istället resa i böckernas värld. Men kanske kan någon inspireras till ett mer eftertänksamt sätt att resa.

Jag lärde mig att läsa tidigt. Redan i barnböckernas värld öppnades fönster till andra kulturer och perspektiv. Katitzi var till exempel en favorit som handlar om en annan folkgrupp, ett annat sätt att leva och en annan utsatthet än min. Fantasy hittade jag också till ganska tidigt och historiska romaner. I litteraturen kunde jag resa i både tid och rum och till och med till platser som egentligen inte finns. Långt senare kom jag att bli bibliotekarie och ännu senare började jag jobba med böcker på andra språk än svenska. I det arbetet kom jag i kontakt med både Internationella biblioteket och Världsbiblioteket. IB, som det förstnämnda ofta förkortas, har litteratur på ett mycket stort antal språk medan Världsbiblioteket är ett specialbibliotek med material om globalisering, freds- och miljöpolitik, kulturmöten mm och driver en särskild satsning på utomeuropeisk skönlitteratur översatt till svenska. På deras sida Världslitteratur kan man söka författare utifrån en karta, eller genom att söka på länder. I kombination med att jag i mitt arbete ofta mötte författarnamn som inte så ofta omtalas i vår del av världen fick den mig att upptäcka en annan sorts läsupplevelser. I Sverige är det ju så att vi helst läser nordiska och engelskspråkiga författare. Även författare från övriga Europa röner betydligt mindre uppmärksamhet. Om man tänker sig resande som ett sätt att öka förståelsen för andra kulturer och hur man lever i andra länder, så kan man få en hel del av det också genom att läsa författare från andra delar av världen. Självklart är det inte samma sak som att mötas i verkligheten och se med egna ögon, men det är ju inte på alla verkliga resor heller som man verkligen möter varandra.

Mitt namn är Röd av Ohran Pamuk är en av de absolut bästa böcker jag läst. Den är en resa i historien och till Turkiet med ett berättarperspektiv som klarnar först på slutet. Ett annat mycket speciellt berättarperspektiv finns i Ett piggsvins memoarer av Alain Mabanckou. Den är skriven utan skiljetecken, men är inte svårläst utan medryckande och ofta rolig. Allt går sönder av Chinua Achebe från Nigeria, är en starkt berörande roman om en brytningstid då kristendomen och västerlandet fick allt större inflytande över människors liv i en liten by. En röd hjältinnas död av Qiu Xiaolong är en spännande deckare där man också får en levande skildring av miljöer och matkultur. Färden till västern är en kinesisk klassiker av Wu Cheng’en där en av de viktigaste karaktärerna är apan Kung Markatta. Från min barndom minns jag ett barnprogram där den karaktären spelade huvudrollen ackompanjerad av klassiskt kinesisk musik som jag tyckte var mycket fascinerande. Den långa romanen för vuxna (på svenska utgiven i flera delar) är inte helt lättläst, men bitvis riktig rolig (att Kung Markatta har storhetsvansinne är ett grovt understatement) och dessutom en reseskildring.

Att läsa böcker om andra länder kan vara ett sätt att drömma sig bort utan att resa i verkligheten, men också att göra resandet mindre slentrianmässigt. Den enda resa utanför Norden vi gjort tillsammans gick till Rom. Romarriket, arkitekturen och skulpturerna i staden Rom, den italienska kaffe-, glass- och matkulturen och en hel del annat hade jag läst mycket om i åratal innan jag kom dit. Att läsa om en plats kan förstås väcka nyfikenhet och en vilja att se och uppleva i verkligheten, men man behöver inte vara så otålig. En drömresa är värd att vänta på och att i förväg veta en hel del om platsen kan göra upplevelsen rikare. För miljön är det bättre att resa sällan och då kan man både låta en period av läsande vara en förberedelse och läsa för att hålla liv i upplevelsen längre i efterhand.

Kokböcker kan också vara ett sätt att resa i böckernas värld. Solens mat av Bo Hagström ger mycket känsla av Italien. Africa on my mind av Marcus Samuelsson ger färg och smak av Afrika. Det är nog till och med så att man kan färdas långt bara genom att bläddra i den sortens kokböcker. Prövar man att laga rätterna kan upplevelsen bli än starkare. Ibland sägs det att de stora försäljningsframgångarna för just kokböcker inte avspeglas i hur mycket tid de flesta spenderar i köket. På samma sätt med alla dessa matlagningsprogram på TV. Vi fantiserar och drömmer om att vara den sortens människor som lagar den sortens mat, men behöver inte alltid göra det i verkligheten. Kanske skulle vi inte heller behöva göra alla resor i verkligheten. Kina har jag varit fascinerad av under mycket lång tid fast jag aldrig har varit där. Jag är mycket väl medveten om att det är myten om Kina jag färdas till. För mig räcker det. Att se kinesisk film som Hero, att laga kinesisk mat, ibland med hjälp av Klassisk kinesisk kokbok av Yan-kit So och äta den med pinnar, att pröva kalligrafi, att läsa Cecilia Lindqvists bok om instrumentet Qin, eller Sven Lindqvists bok Myten om Wu Tao-Tzu där det finns ett kapitel jag läst om oräkneliga gånger… Att resa i böckernas värld kan utökas till filmer, mat och möten med människor här i Sverige som kommer från andra länder.

Vad är det man söker när man reser? Ibland inser jag att jag gör det lätt för mig när jag ifrågasätter det för planeten ohållbara resande vi svenskar ägnar oss åt nuförtiden. För mig är det nämligen ingen uppoffring. Jag längtar inte bort. Det innebär inte alls att jag inte är intresserad av världen. Genom att resa i böckernas värld har jag fått perspektiv på hur liten min plätt på detta jordklot faktiskt är.

 

Comments are closed.