Att odla rotsaker

Att odla rotsaker

Nu gör vi ett litet uppehåll i glimtarna från vår studiecirkel och skriver om att odla rotsaker. På vår kolonilott har vi sått morötter och satt potatis. När jorden blivit något mer uppvärmd är det dags att så rödbetor. 

Två sorter finns alltid med bland våra frösådder. Det är moroten Rothild och rödbetan Bolivar. Dessa trivs hos oss och har alltid varit pålitliga, kraftigt växande, hållbara och goda. Sedan provar vi ofta ett par andra sorter. Moroten Atomic Red fick en mycket vacker färg och var välsmakande, men betydligt mer känslig och gav inte så riklig skörd som vår vanliga morot. Den gula Yellowstone trivdes bättre, så den har vi även i år. Det är roligt med olika färger.

Vi kommer också att så en gammal sorts rödbeta som heter Bull’s Blood. Den valde vi när vi trodde att vi skulle hinna få tillstånd för att anlägga rabatt på Dahlströmska i vår. I räkenskaper i hospitalets arkiv står att de köpte in fröer till ”plattrunda rödbetor”. Polkabetor har vi haft något tidigare år. Dessa är framför allt dekorativa i sallad. Den här säsongen provar vi gulbetan Detroit Golden.

Att odla rotsaker som morötter och rödbetor är inte svårt. En bra början är att se till att jorden är lucker. Är det för hårt förgrenar sig morötterna, blir korta, eller svåra att dra upp. Vi gräver väldigt lite i jorden, men försöker fylla på med växtmaterial, kompost och Bokashi så att maskarna gör jobbet. Före sådd krattar vi igenom jorden så att man känner att det är luckert och så att fröerna inte försvinner bland pinnar och torra löv vi tidigare täckt med. När skotten börjar komma upp är det viktigt att gallra. Det man rensar bort går bra att blanda i sallad.

Av Bolivar gör jag alltid inlagda rödbetor. En del sparas till jul då de bildar bas till den godaste rödbetssalladen. 

Potatis har vi fått sådan cirkulation på att vi har sättpotatis från förra säsongens skörd. Vissa år har det blivit frukter med fröer på plantorna och när vi sått dessa har det blivit knölar som går bra att använda som sättpotatis året därpå. Det fungerar att förvara dem i en papperspåse i kylen. Vi brukar ta fram sättpotatisen (ex. i en äggkartong) och lägga knölarna ljust ett par veckor innan vi tänkt sätta dem så att groddarna tar fart. Sedan gräver vi ned dem ca 10-15 cm djupt.

Med potatis är det viktigt att kupa dem när blasten kommit upp en bit ovan jord. Du gör detta för att potatisen som växer i jorden inte ska komma upp ovan jordytan. Gör den det blir den grön och utvecklar ett gift. Förutom kupning med jord brukar vi även använda täckodling. Det sägs att potatis lätt drabbas av potatisbladmögel, men detta har vi sluppit. Här kan du läsa om hur man ser de första tecknen och hur det ska hanteras om du har mindre tur. Potatisbladmögel kan spridas till tomatplantor så ett råd brukar vara att inte odla dessa i närheten av varandra.

Det finns förstås också många andra fina rotsaker som kan vara intressanta att odla. Vi har t ex odlat palsternacka och persiljerot. Med båda dessa var dilemmat närmast att ta hand om all skörd. Morötter och rödbetor är ändå favoriterna i köket. Svartrot har vi provat, men den blev väldigt svår att få upp ur jorden och gick nästan alltid av. Väldigt lucker jord behövs om man vill odla det. Kålrot har vi provat, men lyckades bara få en enda knöl. Oklart vad vi gjorde för fel. Vad som vore väldigt gott, men som vi inte prövat är rotselleri. Vi har fått känslan att den är mer svårodlad. Det är roligt att pröva sig fram och se vad som funkar bäst där man själv odlar och vad man har mest glädje av i matlagningen. Värt att tänka på är att blasten är ätbar på både morot och rödbeta – dock inte på potatis.

Comments are closed.