Att inspireras av skogen

Att inspireras av skogenSkogen var en viktig del av min barndom. Vi hade den tvärs över vägen från vårt hus. Det finns en speciell sorts stillhet i skog. En känsla av att vara omsluten av naturen. Det kan förstås storma och knaka och plötsligt rusa fram något uppskrämt djur. Men det är ett slags tillflyktsort från vardagens oro, som så mycket oftare handlar om prestige.

Vi talar ofta om regnskogen och det förödande med att hugga ner den. Men vi är inte så rädda om vår egen gammelskog här i Sverige heller. Det konventionella skogsbruket har återplanterat ensidigt, ofta gran och tall. Blandskog, där den biologiska mångfalden är mycket större, har blivit ovanligt. Men det finns de som satsar och ser värdet i blandskog bl a dess större motståndskraft mot både insektsangrepp och stormar. Här beskrivs ett positivt exempel där Lennart Bosrup satsat på ek blandat med flera andra trädslag i en skog som tidigare brukats konventionellt och dominerades av gran. I länken om gammelskog finns information om hur du kan köpa en bit gammelskog så att den blir skyddad. Det kan vara ett fint sätt att fira någon eller låta det bli till minne av en anhörig som gått bort.

Om vi människor lämnade scenen skulle skogen återta Sverige. Mark som slutar brukas blir just skog. Om vi lämnar städerna kommer så småningom träd att växa upp där. Det är egentligen det naturliga i stora delar av vårt land, fast vi så ofta talar om det öppna landskapet. I fjällvärlden är det istället så att den mänskliga påverkan på miljön gör att skogen breder ut sig där den inte brukade finnas. Klimatförändringarna gör att trädgränsen höjs. Vi människor är så små och sårbara och samtidigt påverkar vi så mycket.

När jag går i skog påminns jag ofta om människans plats i tillvaron. Vår litenhet och vårt beroende av naturen. Jag kan också känna kontakt med generationerna före som kanske planterat träd eller vandrat genom skogen när de nu stora träden var små.

Ibland tänker jag på när Peter och jag kom hem från vandringar i trakten till Åre till Göteborg där vi bodde då. Skillnaden mellan att vara omgiven av natur där människans inblandning är en upptrampad stig, eller en träpåle som markerar en led. Mot att allt man omges av är konstruerat av människor. Känslan att man då lätt drabbas av hybris och tror sig vara i kontroll över allting. Östgötaslätten med sina vidsträckta åkrar upplevs inte på samma sätt som städer, men är i stort sett lika människoskapat. En skog med bara gran där alla träd är ungefär lika stora är också en av människan konstruerad miljö. Vi behöver kanske gammelskogarna också för att påminnas om vad natur är.

Det som kallas permakultur är inspirerat av hur det fungerar i skogen. Där finns växter av olika höjd som drar nytta av varandra och marken är alltid täckt. En odling skött enligt permakulturens principer kallas ofta skogsträdgård. Den innehåller mer som människan kan skörda och äta än en naturlig skog, men idealet är att skapa ett kretslopp som fungerar i hög grad av sig självt. Precis som i en skog. Man utgår gärna från vad som redan växer och verkar trivas på en plats och leder med varsam hand snarare än att försöka vara i full kontroll. En trädgård är ju inte en skog, men det hörs på namnet att träd ska ha en central plats där. Det kan de ha även om du inte satsar på permakultur fullt ut. Vår kolonilott är inte en skogsträdgård, men har alltfler fleråriga grönsaker och vi täckodlar en hel del.

Det är väl värt att låta sig inspireras på flera sätt av skogen. Tänker på psalmen; Låt mig växa stilla, som ett träd i skogen. Gör mig i det lilla, för det stora mogen. 

Comments are closed.