Att hantera motstånd

Att hantera motstånd - ACTFör ett par år sedan läste jag en bok om ACT – acceptance commitment therapy. Den heter Att leva med smärta och är skriven av Rikard Wicksell. Egentligen beskriver han en metod för att hantera kronisk smärta, men den kan också vara till god hjälp vid till exempel depression. Mycket i boken är användbart för vem som helst som försöker hantera motstånd av olika slag.

Redan när jag läste innehållsförteckningen fastnade jag för rubriken Att gå i regn. Den övningen har jag gjort flera gånger och funderat en hel del över. Övningen är att ta en promenad när det regnar och då inte göra motstånd, eller skydda sig, mot regnet. Alltså inget paraply, regnkläder, eller kapuschong. Kisa inte, dra inte upp axlarna, huka dig inte. Lägg märke till om du instinktivt gör något annat undvikande och låt bli att göra det. Gå rakryggad, avslappnad, med huvudet högt genom regnet.

I själva verket liknar detta Sinnesrobönen. Att be om sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden. Det jag inte kan förändra i det här fallet är regnet (som kan motsvaras av smärtan eller ångesten). Poängen är inte att man aldrig ska använda paraply (eller smärtstillande medicin). Det är snarare att du måste acceptera att du inte kan få det att sluta regna med ditt muttrande, stretande, ihopkurade motstånd – det gör dig bara mer frustrerad. Det du kan förändra är ditt sittande inomhus i frustration över att det regnar. Du kan gå ut ändå. Du kan ta den promenad du tänkt ändå. Regnet försvinner inte (ACT menar inte heller att smärtan försvinner), men du befrias och stärks och du kommer framåt även när det tar emot. Med träning blir du bättre på att hantera motstånd.

Det är en helt annan känsla att gå i regn utan att göra motstånd. Jag tänker på Tomas Andersson Wijs parafras Det jag inte kan förändra det kan jag acceptera. Och det jag kan acceptera det är redan förändrat.

Så – vad har denna långa inledning med miljö att göra? Jo, när du försöker ändra livsstil, eller försöker förmå andra att göra bättre val, kommer du att behöva hantera motstånd. Det kommer att regna. Störtregna ibland. Ursäkter dyker upp i tankarna, andra människor ursäktar både dig och sig själva. Folk kommer att glida undan och låta som om frågan vore mindre viktig, eller mindre brådskande, än den är. Folk kommer både att överförenkla och få det att verka svårare än det är att göra rätt. De kommer att skylla ifrån sig och säga att de varken har tid, råd, eller kunskap. Och att det är någon annans ansvar. Ibland kommer de till och med att förneka att problemet finns (jo, de finns även i Sverige).

Men gå ändå. Säg det ändå. Låt dig inte provoceras. Låt dig inte passiviseras. Lär dig förstå när det är idé att argumentera, vilka det är idé att försöka påverka. Välj dina strider. Undvik att läsa dumma kommentarer och försök inte svara personer som ändå inte lyssnar. Johan Rockström sade i sitt sommarprogram för ett par år sedan att det är när ungefär 18% börjar tänka och agera annorlunda som det tippar över och drar med sig hela samhället. Det är en hoppingivande tanke. Försök hitta dem som har en vilja, eller öppenhet, men inte kommit igång. Försök få igång dem, kom igång tillsammans. Lätt är det verkligen inte. Men det är mer kraft ute i regnet än ihopkrupen inne. Eller som pappa brukar säga; mer syre i luften.

Comments are closed.