Ägodela mera

Ägodela mera

Ibland läser jag böcker så fulla av tips att det är svårt att veta var man ska börja. Bland Naturskyddsföreningens senaste årsböcker tycker jag flera gett en sådan inspiration. Här på sidan har vi skrivit både om Den flamsäkra katten och Solrevolution. I höstas kom så Ägodela. Ägodela är ett innovativt ord för den delandekultur som de senaste åren fått vind i seglen och boken tar upp en rad områden där vår miljöpåverkan kan minska genom att ägodela mera. Naturligtvis rekommenderas ett lån av boken på biblioteket eller av en vän men jag delar i följande text också några tips från boken.

Det inledande kapitlet skissar på en värld bortom bilnormen. Idag står den svenska genomsnittsbilen stilla 96% av tiden och när den används åker i genomsnitt bara 1,2 personer i den. Lösningar i form av bilpooler beskrivs här pedagogiskt men också intressanta samåkningslösningar för främst områden med begränsad kollektivtrafik. Mobilsamåkning är en samåkningstjänst som bokas i mobilen där användarna betalar – eller får betalt – för resorna en gång per kvartal beroende på om de blir skjutsade eller själva skjutsar oftast. Systemets enkelhet gör att jag blir sugen på att undersöka ifall vår egen kommun kan ansluta sig till detta system. Andra exempel på samåkningstjänster är Skjutsargruppen på Facebook och SnappCar där privatpersoner kan hyra ut eller hyra bil, privatpersoner emellan.

Många som talar om delandekultur och ägodela kommer nog att tänka på uthyrning av privatbostäder genom Airbnb. Själv har jag inte prövat denna boendeform ännu men nyfiket undersökt det som en möjlighet när vi varit på resande fot. Våra bostäder används visserligen mer än 96% av tiden men det finns onekligen möjligheter till resurssparande även här. Om fler hyr in sig hos privatpersoner på semestern genom exempelvis Airbnb eller andra mer ideella alternativ som Couchsurfing behöver troligen färre hotell byggas. Platser som istället kanske kan användas till grönytor eller odling av grönsaker. Inspiration ges i boken också till gemensamma arbetsplatser genom Hoffice och exempel på nutida former av kollektivboende.

Nyligen läste jag om ett femte ”B” i uppräkningen av det viktigaste vi privatpersoner kan göra för miljön (bilen, bostaden, biffen och börsen). Detta femte ”B” var begär – alltså vår konsumtion. Själva har vi ofta kommit in på minskad konsumtion på denna sida (kategorin har före detta inlägg 20 artiklar) och vi kan onekligen spara mycket resurser genom att ägodela mera inom detta område. Exempel ges i boken på bostadsområden där inte bara tvättmaskinen är gemensam utan där det också finns gemensamma lokaler med trädgårdsredskap, verktyg och en del maskiner. Många lösningar är annars även här digitala; liksom Swinga Bazaar där personer i samma område kan erbjuda lån av prylar eller själva låna. Tänk bara på hur få timmar per år som en vanlig borrmaskin eller symaskin används så ges en bild av den outnyttjade potential som finns. En förhoppning är att vi kommer till ett skifte i vår inställning där tillgång blir viktigare än att äga. Klädbytardagar och klädbibliotek är åtminstone tecken på detta.

Matsvinn är ett stort och allt mer uppmärksammat problem i vår del av världen. Appar för att erbjuda överbliven mat – på liknande sätt som med låneprylar eller saker som bortskänkes – finns vad jag vet ännu inte i Sverige. I Ägodela hänvisas däremot till tjänsten Foodsharing som har många användare i andra europeiska länder. I grupper på Facebook finns däremot motsvarande genom Mat bortskänkes Malmö (och för flertal andra områden). Näraliggande är olika fruktförmedlingar där överbliven frukt kommer till användning. Fruktförmedlingen  finns som grupp på Facebook, ytterligare sidor finns här och här. Själva har vi några gånger gått ut till vänner på Facebook med erbjudande om jordärtskockor (som det lätt blir mycket av). Godsakerna kommer till glädje någon annanstans och en positiv spiral av delande startar. I Ägodela beskrivs också den intressanta odlingsformen andelsjordbruk där konsumenten tecknar ett slags abonnemang på det bonden producerar. Bonden får på detta sätt en ekonomisk förutsägbarhet, många ekonomiska led kapas och konsumenten får bättre kunskap om hur maten är producerad.

Genom flera internationella utblickar får vi i de två avslutande kapitlen exempel på ägodelande inom samarbete och i staden. När det gäller samarbete kring kunskap nämns bland annat Wikipedia och i staden finns många vinna-vinna-situationer där kommunens lokaler kan användas mer effektivt alla dygnets timmar eller prylar som inte används inom en verksamhet men kan komma till glädje på annat håll.

Ibland talas det om levnadskonstnärer och olika former av life hack. I vår föränderliga värld med allt mer uppenbara behov av att dela på planetens resurser tror jag dessa kompetenser blir ännu värdefullare. Och att ägodela mera är onekligen ett sätt att bli en bättre och hållbarare levnadskonstnär.

Comments are closed.