Surdegspizza med säsongens skörd

Surdegspizza med säsongens skördDet är inte speciellt ofta vi äter pizza och när vi gör det så blir det gärna egentillverkad. De senaste åren har det inneburit surdegspizza och idag bjuder vi på surdegspizza med säsongens skörd. Inspirationen till pizzabotten kommer från ett av Martin Johanssons recept. För att ge en extra twist prövade vi dessutom pizza till efterrätt (men inte samma dag). Alla recept är veganska, med undantag från honungen i en av efterrättspizzorna.

Matig surdegspizza med säsongens skörd

50 g vetesurdeg (se här om du behöver recept på en startkultur)
130 g ljummet vatten
200 g vetemjöl
50 g grahamsmjöl
2 tsk olivolja
1 tsk salt

Variant 1

1 burk vita bönor
1/2 dl olivolja
1 msk tomatpuré
1 1/2 tsk salt
Svartpeppar
80 g svartkål
1 vitlöksklyfta
1 rödbeta (ca 230 g)
4 tunna skivor squash
Flingsalt
Olivolja att ringla på
Ätbara blommor som exempelvis krasse

Variant 2

200 g squash
1 dl cashewnötter
1 1/2 tsk salt
1 krm cayennepeppar
2 kokta potatisar
1 dl urkärnade oliver
Ett par kvistar timjan
Hyvlade strimlor från en morot
Flingsalt
Olivolja att ringla på
Ätbara blommor som exempelvis krasse

225° i 10-12 min

Börja kvällen innan med att blanda ihop alla ingredienser till en lite kladdig men smidig deg. Ställ in den i kylen där den bör stå åtminstone 8-10 timmar men jag tror inte den tar skada ifall den vilar där uppemot ett dygn. Samma kväll kan du med fördel lägga cashewnötterna i blöt.

Sätt ugnen på 225°. Degen delas i två lika delar som kavlas tunt och läggs på var sin plåt. Till surdegspizza nummer ett mixar du vita bönor, tomatpuré, salt och svartpeppar. Bred ut detta på hela pizzan. Klipp svartkålen i mindre bitar och hacka vitlöken. Fräs detta tillsammans med lite salt och svartpeppar. Lägg ut blandningen i ett kryss på surdegspizzan och placera den grovrivna rödbetan i utrymmet som återstår. Toppa med squashskivorna samt lite flingsalt och olivolja.

Till variant nummer två mixar du den grovt hackade squashen. Häll av cashewnötterna och mixa även dem tillsammans med salt och cayennepeppar. Bred ut detta på surdegspizzan. Fördela den skivade potatisen, oliver och den repade timjan. Strö på lite flingsalt och ringla över olivolja.

Om du vill äta båda sorterna tillsammans kan de gräddas i varmluftsugn. För den som vill ha en knaprigare variant går det att höja temperaturen till 250° istället för 225°. Efter 5 min gräddning tittar du till pizzorna och strör morotsstrimlorna på surdegspizza nummer två. Grädda sammanlagt 10-12 min (kortare om du väljer en högre temperatur). Dekorera gärna med ätbara blommor i säsong. Själva valde vi krasseblommor i ett par olika nyanser.

 

surdegspizza som efterrätt

Surdegspizza som efterrätt

Till denna surdegspizza halverade vi mängden deg till pizzabotten och lade till en matsked råsocker. I övrigt görs botten på samma sätt som ovan.

Efterrättspizza nummer 1

1 1/2 dl halverade krusbär
Myntablad efter tycke
Glasyr av 2 msk florsocker som blandas med lite av bärsaften från krusbären
Ätbara blommor som exempelvis ringblommor

Efterrättspizza nummer 2

2 dl hallon
25 g mörk choklad
1 rågad msk honung
Citronmeliss efter tycke
Ätbara blommor som exempelvis blåklint

225° i 10-12 min

Sätt ugnen på 225°. Sprid ut bär, choklad och honung på var sin surdegspizza. Grädda på samma sätt som matpizzorna men var observant på att exempelvis krusbären snabbt kan bli brända i kanten. När surdegspizzorna är färdiggräddade strör du på örterna samt klickar ut glasyren på krusbärspizzan. Dekorera också gärna med ätbara blommor som är i säsong; ringblommor, blåklint eller liknande.

Till dessa recept har vi använt mycket egenodlat som är i säsong. Bären är inte riktigt i säsong nu men fanns sparade i frysen. Övriga ingredienser är alla sådana som med lätthet går att köpa ekologiska. Vill du läsa mer om det smarta med ekologiskt får du gärna gå tillbaka till vårt tidigare inlägg om detta.

 

På landet eller i staden?

på landet eller i stadenVi människor tycks ha en förkärlek för att polarisera. Är det till exempel bäst att välja ekologiskt eller svenskt och ska man bo på landet eller i staden om man är miljövän? Det korta svaret är; det beror på.

Vi har valt att bo i en mycket liten stad. Ett koloniområde ger oss tillgång till en 200 kvm stor odlingsyta med låg hyra. När vi drömmer om ett litet hus och egen trädgård tänker vi det på bekvämt cykelavstånd från centrum. Ofta känner jag att vi får det bästa av två världar. Men att alla flyttar till små städer (som då inte längre skulle vara små) är inte lösningen. I mångt och mycket är det snarare klokt att gräva där du står och göra det bästa av de förutsättningar som finns där du redan befinner dig.

När vi nu ändå spånar kring frågan om det är bäst för miljön att bo på landet eller i staden är en fördel med landsbygdsboende att möjligheterna till odling är större. Det är värt att ta vara på. Sådant som att ha några höns eller en bikupa kan vara omöjligt i en stad, men fungera väl på landsbygden utan att du behöver ha en gård. Solpaneler på taket eller en egen vindsnurra kan också vara lättare att få till.

De större ytor där bönder odlar till försäljning kommer att fortsätta behövas för att trygga matförsörjningen. Varken storskalig djurhållning eller konventionell odling bidrar dock till att göra landsbygden till en miljövinnare. Jordbruket är en av samhällets största utsläppsposter. På sina håll är till och med den biologiska mångfalden större i städernas parker, koloniområden och balkongodlingar. Många flyttar också ut på landet mest för att få lugn och ro. För att det ska bli en miljövinst behöver man använda odlingsmöjligheterna och öka graden av självförsörjning.

Kanske den mest avgörande fördelen med att bo i en stad är att man inte behöver ha bil. De flesta som bor i städer, inte minst i mindre städer, har dock bil ändå och kör flitigt med den. Använd möjligheterna till kollektivt resande, promenerande och cyklande om du bor i en stad. När vi bodde i Göteborg hade egen bil ofta mest varit i vägen och spårvagnar gick det i princip vart vi än skulle i staden. Vi kunde till och med åka ut i skärgården med spårvagn och båt på samma biljett. När vi flyttade hit till Vadstena sade en del till oss att vi säkert skulle vilja ha bil efter ett tag. Men här har vi istället knutit närmare vänskapsband och kan ofta låna bil när det behövs eller enkelt hyra. Inom staden är allt på promenad- eller gångavstånd.

Även i större städer kan man odla och olika varianter av stadsodling växer fram, ofta också som sociala projekt. Kostnaden för att hyra kolonilott kan vara väldigt olika och på vissa håll är det riktigt dyrt. Men använd de möjligheter som finns, även om det så bara är på fönsterkarmen. Man kan se många kreativa användningar av balkonger i städer och ibland även av innergårdar. Fråga gärna hyresvärden eller bostadsrättsföreningen om det är ok att du tar hand om en plätt på gården och odlar grönsaker där, eller om det går att plantera bärbuskar eller fruktträd. Grönska behövs i städer också för luften och trivseln.

Det finns flera möjliga samordningsvinster med att bo i städer. Bostadsytan är också ofta mindre och kräver både mindre mark och mindre energi för att värma upp. Å andra sidan blir man oftare anonym och det kan vara svårare att lära känna sina grannar på ett sådant sätt att man kan samarbeta. En fördel vi märkte med att flytta från den större staden Göteborg till lilla Vadstena var att frestelserna till konsumtion är mycket mindre här. Detta kan vara ännu mer framträdande på landsbygden. I bästa fall känner man sig närmare naturen och upptäcker andra värden. Samtidigt är utbudet av både ekologiskt och second hand mycket större i städerna.

Ofta när frågor om att bo på landet eller i staden diskuteras låter det som om de enda alternativen vore stora städer eller ren landsbygd. I själva verket bor massor av människor i små städer eller villasamhällen. Förutsättningarna i städer och på landet kan också vara väldigt olika i olika delar av landet och det kan även vara stora skillnader inom samma stad. Det är inte heller bara bönder som bor på landet utan nuförtiden bor många där av andra skäl och pendlar in till städer för att arbeta. Det är inte alls givet att man odlar mer än en villaträdgårdsägare eller en person med kolonilott i en stad. Liksom det inte är givet att man kör mindre bil för att man bor i en stad.

Förr bodde nästan alla nära sitt arbete. Cykling var vanligt på landet där man inte behövde störas av lika mycket trafik. Den ökande cykeltrenden nu är däremot ett stadsfenomen. När höjd bensinskatt diskuteras höjs ofta upprörda röster om hur det påverkar livet på landsbygden. Om det är de som verkligen bor där, eller andra som bara är förtjusta i sina bilar, som är mest högljudda vet jag inte. Men om vi vill ha en levande landsbygd så bör stödet ske snarare genom satsningar på mer miljövänliga persontransporter än att subventionera fortsatt bensinanvändande på landsbygden.

Ett rimligt svar på frågan om det är bäst för miljön att bo på landet eller i staden är nog att det beror mer på hur du lever där du bor än var du bor.