Zero Impact – en TV-serie som kan förändra

Zero Impact

Denna tid på året är det vanligt att ta nya tag. Skolterminen startar, studiecirklar kommer igång och mottagligheten för kunskap tycks stor. Kanske finns här också möjlighet till förändring och nya goda vanor. Ni som följt våra inlägg på denna sida vet att vi ofta funderar kring vad som kan leda till positiv förändring hos människor. När vi i våras såg TV-serien Zero Impact kändes det som att de lyckades ovanligt bra i detta. Så nu inför höstens nystart tipsar vi om den inspirerande serien Zero Impact som ännu går att se på UR-Play (första avsnittet finns tillgängligt bara fram till 22e augusti).

Genom fyra timslånga avsnitt får vi följa lika många svenska familjer. De får sitt koldioxidutsläpp uträknat. Åker på en resa för att möta avigsidorna med vår västerländska livsstil. Och utmanas att under en månad endast släppa ut en hållbar mängd koldioxid.

Faktum är att upplägget fungerar riktigt bra. Som tittare går det att leva sig in i vad familjerna går igenom. Uppleva liknande känslor och insikter. Kombinationen av programledaren Özz Nûjens sociala kompetens och humor tillsammans med Chalmersforskaren Fredrik Hedenus sakliga underlag tilltalar både känslor och intellekt.

Många av deltagarna blir starkt berörda av sina upplevelser. Barn som arbetar med elektronikskrot och samhällen som är på väg att försvinna på grund av stigande havsnivå. Men familjerna i Zero Impact får också hjälp att se vad de själva kan göra i form av positiva förändringar som minskar deras klimatavtryck till en hållbar nivå. Även om deras minskade klimatpåverkan kan kännas små i det stora sammanhanget så visar de konkret på vad som är möjligt.

Tack vare programmets förmåga att engagera genom både förnuft och känsla vågar jag också hoppas att fler än bara de medverkande familjerna inspireras till förändringar. Någon som starkt bidrog till tyngden i Zero Impact var Fredrik Hedenus. Ifall du vill höra mer av denna vänligt saklige och kunniga Chalmersforskare kan en lyssning på Klimatpodden rekommenderas. Där medverkar han i ett samtal kring vad som verkligen krävs för att nå tvågradersmålet. Inspirerande även det.

Miljövänlig deodorant

Länge tyckte jag att det var svårt att hitta en bra miljövänlig deodorant. Svanenmärkt fanns i den vanliga mataffären, men jag ville komma längre än så. Jag hade känslan att miljökraven inte var tillräckligt högt ställda. Peter fastnade tidigt för Thai-sten. Den är gjord av alun och innehåller inga onödiga kemikalier. Plastförpackad är den, men räcker extremt länge. Man fuktar den med vatten och drar den sedan under armarna. Framför allt förhindrar den svettlukt och räknas inte som antiperspirant, men upplevs ofta förhindra en del av själva svetten också.

Men jag tycks svettas tydligen mer än min make och tyckte inte att thai-sten fungerade tillräckligt väl för mig. Lite mer antiperspirant effekt är jag också ute efter för att slippa mörka ringar på kläderna. Inspirerad av no poo testade jag att göra egen deodorant, men fick rätt snart ilsket röda och svidande utslag under armarna. Tyvärr är ju det naturliga inte alltid det mest skonsamma på det sättet.

Den miljövänliga deodorant jag till slut fastnat för är den här från LUSH. Den är i fast form och behöver ingen plasthylsa. Första gångerna jag köpte den var den förpackad i papper. Nu är den inslagen i vad som ser ut som mjukplast, men det består endast av cellulosa och lär vara komposterbart. Jag tyckte den gamla förpackningen var betydligt mer trivsam, men ur miljösynpunkt är nog detta lika bra. Den doftar gott och fungerar väl för mig. Riktigt svettiga dagar bättrar jag på den någon gång, men så var det även med helt konventionella produkter.

LUSH testar inte på djur och undviker palmolja. Deras produkter saluförs inte som ekologiska och det framgår inte hur odling av råvaror sköts, men de har ett mycket långt gånget tänk kring miljöfrågor. Detta att göra produkter som kräver så lite förpackningsmaterial som möjligt är något de ligger i framkant med. Att använda schampo och tvål i fast form har samma fördelar som den här typen av miljövänlig deodorant. Man sparar mycket plast och vatten behöver inte transporteras i onödan.

Någonstans läste jag att det i Italien ses som väldigt genant om det märks att man svettas. Detta då i ett land där det kan bli rejält mycket varmare än här och där normen är att klä sig stilfullt snarare än svalt. Men även här i Sverige kan man ju känna att svett inte är så socialt accepterat utom när man tränar. På något sätt är det också lite för intimt för att prata om. Att då förvänta sig att vi helt enkelt skulle strunta i om miljövänlig deodorant fungerar effektivt eller ej är inte riktigt rimligt. Det känns befriande att inte behöva välja mellan att lukta svett eller förgifta miljön.