Tidsfönster

TidsfönsterOmkring samma tid som detta inlägg publiceras kommer jag och Sofia hålla i en samling som fått titeln Tidsfönster. Vi delar tankar om klimatet och det korta tidsfönster som finns för att hålla den globala medeltemperaturen under ett skenande katastrofscenario.

I fråga om klimatförändringarna håller vårt tidsfönster på att stängas. Än så länge finns möjlighet att göra de stora förändringar som krävs för att temperaturökningen inte ska skena iväg i en självförstärkande spiral. Det talas om ett tidsfönster på 2 år, kanske upp till 23 år för att hålla oss under 2 graders ökning. Flera forskare menar att möjligheten att hålla oss under 1,5° passerades redan i höstas. Egentligen spelar det inte någon roll. Vi behöver starta nu och göra de förändringar vi kan så snabbt som möjligt. I annat fall kommer de flesta av oss att uppleva ett försent. Konsekvenser av klimatförändringarna är redan en del av vår vardag men vi har nu ett tidsfönster av möjligheter då vi kan genomföra en relativt kontrollerad inbromsning. Alternativet, är den öronbedövande tystnaden efter att vårt fordon i hög fart kört in i bergväggen.

Väljer vi en mjukare inbromsning är också möjligheten större att vi kan forma en vardag där fler människor inkluderas och får komma till sin rätt. Alternativet till dagens fossilberoende vardag är ingen stenålderstillvaro. Lever vi med utsläpp på hållbara 1 ton koldioxid per person och år, istället för nuvarande 10 ton, faller naturligtvis vissa saker bort. Men annat som på riktigt skapar goda liv kan få mer plats. Minskad arbetstid ger mer tid att umgås. Genom att äta mer klimatsmart vinner du även bättre hälsa. Samma sak för dem som väljer bort bilen och cyklar eller åker kollektivt istället.

Det som på allvar är viktigt för oss är ju inte flygresorna, den höga lönen eller ständiga konsumtionen. Istället söker de flesta av oss på ett djupare plan meningsfullhet, bekräftelse och gemenskap. Detta sökande – och finnande – kan i högsta grad ske utan att samtidigt förbruka koldioxid.

Vi lever i en liten och grönskande oas i ett, till stora delar dött universum. Människans tid i jordens historia är förbluffande kort och precis nu, efter vår senaste istid för 10- 12000 år sedan, har vi haft ett klimat som gynnat människorna. Jorden och dess temperatur har de senaste 10000 åren befunnit sig i ett relativt jämviktsläge. I och med industrialiseringen och vår snabba uppeldning av koldioxid i form av kol, olja och gas hotas nu denna jämvikt.

Tidsperioden efter den senaste istiden är den geologiska epok som kallas Holocen. Utifrån att vi människor sedan industrialiseringens början allt mer påtagligt förändrat jordens temperatur och jämviktsläge talar allt fler om att vi nu befinner oss i en ny geologisk epok, Antropocen. Det kan översättas med ”människans tidsålder”. Efter grekiskans antropos som betyder människa och cen som betyder ny. Skulle jordens 4,5 miljarder år komprimeras till ett år hade den första människan fötts kl. 23:30 den 31e december. För att som art kommit in på scenen en halvtimme före tolvslaget så har vi onekligen lyckats ställa till med mycket på kort tid.

I en värld där medeltemperaturen ökar 1,5 eller 2 grader kommer temperaturökningen i själva verket vara betydligt högre på vissa håll. Ekosystemens skörhet gör att de kan kollapsa också vid små förändringar. Växter som börjar blomma för tidigt innan de pollinerande insekterna är som mest aktiva, flyttfåglar som styrs av dagsljuset istället för värmen och missar perioden när det är som mest mat. Världshaven som i alla tider buffrat vår klimatpåverkan genom att ta upp omkring 1/3 av alla koldioxidutsläpp. I takt med ökade utsläpp har livet i haven bokstavligen blivit surare med ett lägre pH. Något som påverkar vattenlevande organismer och troligen havens förmåga att fortsatt kunna lagra koldioxid.

Samtidigt finns det alltid någon form av trotsigt hopp. En vacker ljusstrimma i vårt tidsfönster är det uppvaknande jag tycker mig se hos allt fler. Alla de hjältar som vågar vara obekväma och ifrågasätta det ohållbara i vårt nuvarande samhälle. På olika sätt göra motstånd och visa på alternativ till dagens starka normer inom flygande, köttätande, konsumtion, vapenexport, bilism och mycket annat. Vi som gör motstånd behöver inte heller omedelbart bli en majoritet. Johan Rockström beskriver hur en förändring hos 15-18% av befolkningen kan få den stora massan att följa efter.

Likt Gandhi uttryckte det: var förändringen du vill se i världen.

Synliga lagningar

Synliga lagningarI ett senare inlägg kommer jag att återkomma till boken Craftivism av Sarah Corbett och fenomenet den handlar om. Men redan den här veckan nämner jag en idé som tas upp där. Det handlar om synliga lagningar. Att laga ett hål i kläderna t ex med en lapp i kontrasterande färg och bära det trasiga och lagade med stolthet. Detta som en motvikt mot slit och släng och en stillsam protest mot onödig konsumtion.

Inte så långt efter att jag läst boken var Peter och jag på utflykt med en vän. Hon ägnar sig mycket åt broderi och är med i en grupp där man också inspirerar varandra att pröva nya tekniker. Den senaste uppgiften hade handlat om japansk boro. Ordet betyder någonting med ”trasor” och var från början en lagningsteknik med lappar som broderades fast på ett speciellt sätt. Det kombineras ofta med en speciell broderiteknik som kallas sashiko. Numera är det ofta ett avancerat konsthantverk som man kan se många fantastiska exempel på om man bildgooglar på ”japansk boro”. Själva poängen i det här sammanhanget är att det inte är något att skämmas över att något slitits till dess det gått sönder. Synliga lagningar kan bäras med stolthet.

Just i den gamla japanska kulturen finns detta sätt att tänka med på fler sätt. Kintsukuroi är en teknik där man lagar trasigt lergods med guld. Ett föremål som har gått sönder kan på detta sätt bli ännu vackrare och mer värdefullt. Även här i Sverige har porslin lagats med nitar. Inte lika konstfärdigt, men det visar på en omsorg om tingen som de flesta har förlorat i vår tid. Som jag förstår det kunde inte var och en de här teknikerna utan man lämnade in för att få det lagat.

Idag är det nog ofta så att anledningen till att vi slänger och köper nytt är att vi tröttnar snabbt. I många fall hinner varken kläderna eller sakerna gå sönder innan vi tycker att det är dags att byta ut dem. Men att på kreativa sätt laga t ex sina kläder och bära dem med stolthet kan inspirera andra. För länge sedan lagade jag ett par jeans genom att sy på lappar jag klippt ut i form av blommor och jag sydde också sömmar på maskin som blev som stjälkar. Ett par andra jeans kapade jag till shorts och sydde över ett hål med en större lapp i form av ett skepp. Nu var det många år sedan jag gjorde något sådant, så detta är inte något vi tillämpar i dagsläget. Men inspirationen är väckt och i något senare inlägg kan jag nog visa upp något.

Det finns förstås en risk att det blir ett mode som leder till att det börjar säljas nya kläder som ser lagade ut. På samma sätt som när man kunde köpa väldigt trasiga jeans på 80-talet (eller var det 90?). Men om man gör sina lagningar unikt och medvetet, på sitt eget sätt så kan det väcka nyfikenhet och frågor. Berätta då gärna hur du har tänkt kring det du gjort. Då är chansen ännu större att det väcker känslan att även det trasiga är värt att bevara och fortsätta använda. Fastna inte på om du tycker att du inte kan sy, eller brodera. Dels går det att lära sig sådant och det behöver inte alls vara så avancerat som japanskt konsthantverk. Dels kanske du kan någon helt annan teknik som det går att laga något helt annat med på ett synligt och samtidigt vackert eller intressant sätt. Spåna fritt och skicka gärna bilder på dina kreativa, synliga lagningar!