Nedbrytningsbar plast

Nedbrytningsbar plastNyligen lyssnade jag på ännu ett avsnitt av radioprogrammet Klotet. En avfallsexpert på Svenska miljöinstitutet fick svara på en lyssnarfråga gällande nedbrytningsbar plast och dess miljöpåverkan. Själv har jag under flera år försökt välja sådan plast och tänkt att detta är ganska okomplicerat positivt. Tyvärr är det inte riktigt så enkelt.

Vi börjar med ursprunget. Plast kan vara baserat på antingen fossila källor (olja) eller förnyelsebara källor (sockerrör, majs och liknande). Oavsett vad den är baserad på så är den uppbyggd av samma slags plastmolekyler. Samma polymerkedja, för att uttrycka sig i kemiska termer. Detta innebär att plastens egenskaper också är samma. På gott och ont. Det går att framställa plast av förnyelsebara råvaror och ändå få samma kvalitet som när den baseras på olja. Dessvärre gör också plasten samma skada när den hamnar i naturen. Plasten drar till sig giftiga kemikalier, orsakar fågeldöd med mera. Vi har skrivit om detta flera gånger tidigare, här bland annat.

Plast kan förutom fossila källor och förnyelsebara källor även vara baserad på återvunnen plast. Miljönyttan blir ungefär lika stor då man väljer plastpåsar av förnyelsebara material som av återvunnen plast. Att undvika användningen av ytterligare olja är här den stora vinsten.

Vad som sedan blir lite förvirrande är att både plast baserad på fossila källor och förnyelsebara källor kan vara nedbrytningsbar plast. Det stora problemet med detta är att nedbrytningsbar plast bara är nedbrytningsbar under vissa förutsättningar. Det talas bland annat om industriell kompostering som kan bryta ner denna plast. Vid till exempel rötning för att utvinna biogas ur matavfall bryts den så kallat nedbrytningsbara plasten inte ner. Den bryts inte heller ner i en vanlig trädgårdskompost. Och om en nedbrytningsbar plastpåse bara slängs i naturen beter den sig ungefär lika destruktivt som en helt vanlig plastpåse. Den delas med tiden upp i mindre och mindre partiklar. Till slut så små att den kallas mikroplast och då löper den risk att komma in i näringskedjan där skadorna kan sägas vara oöverblickbara.

Trots detta beskrivs det som att nedbrytningsbar plast kan fylla vissa syften. Detta kräver, vad jag förstår, att tillverkaren redan på förhand vet vilken miljö plasten kommer att befinna sig i. Det går då att framställa nedbrytningsbar täckväv till en åker som efter användning plöjs ner eller operationstråd som inne i kroppen bryts ner efter en tid. Gällande plastpåsar är det däremot inte möjligt att förutse vilken miljö den kommer att hamna i efter användning.

Ytterligare ett problem med de nedbrytningsbara plastpåsarna är att de inte bör lämnas i plaståtervinningen. När de trots allt gör detta försämras kvaliteten på den återvunna plasten. Istället bör den plast som är komposterbar (oavsett vad den är tillverkad av) lämnas bland de brännbara soporna. Problematiskt i detta sammanhang är att den konventionella plasten inte utseendemässigt skiljer sig från sådan som är komposterbar. I ett hushåll där båda sorterna används kan det tyvärr vara svårt att veta vilken som ska lämnas till plaståtervinning och vilken som inte ska göra det.

I slutändan kommer vi tillbaka till grundtipsen gällande plast och plastpåsar. Använd dem så lite som möjligt. Ofta finns andra alternativa material. Om du ändå använder plastpåsar; använd dem många gånger och låt dem sedan få ytterligare ett liv genom att lämna dem till plaståtervinningen. Om det inte är komposterbara påsar förstås, dem lämnar du i soppåsen med brännbart material.

Att välja smycken med omsorg om miljön

Att välja smycken med omsorg om miljönEn del saker är inte nödvändiga alls, men förgyller tillvaron på ett sätt som kan tyckas tråkigt att vara utan. Smycken är en sådan. Både som romantisk gåva och som ett sätt att själv känna sig fin kan de ha betydelse. De kan också markera viktiga tillfällen i livet som konfirmationskors eller förlovningsringar. Och det är nog så att alla folk under mycket lång tid har smyckat sig på olika sätt.

Men när något egentligen inte är nödvändigt blir det extra viktigt att det belastar miljön så lite som möjligt. Smycken är ibland problematiska på det sättet. Detta gäller inte minst guld. En del problem är gemensamma med utvinning av råolja. Det är en ändlig resurs och den blir allt svårare att hitta. Det krävs allt radikalare metoder för att utvinna det lilla som finns kvar och det påverkar miljön därefter. Eftersom det är en så värdefull råvara orsakar den ofta konflikt bl a i Kongo. Dessutom används stora mängder kvicksilver när guldet ska frigöras från malmen och det är mycket giftigt både för dem som arbetar med det och för naturen.

Men det finns åtminstone två bra lösningar för den som vill smycka sig med guld. Det ena är återvinning. I morgongåva fick jag ett halssmycke som är gjort av guldet från Peters farfars vigselringar. Förutom att smycket får en extra dimension i sin historia behöver inget nytt guld utvinnas för att tillverka det. Har man inga gamla smycken att återvinna guldet från finns det företag som använder återvunnet och konfliktfritt guld i sin produktion. Här kan du t ex hitta guldsmeder anslutna till Guldalliansen som verkar för just detta. Det andra är att helt enkelt köpa begagnade smycken. I Linköping finns en butik som specialiserat sig på detta område och från dem kan man handla även på nätet. Det är inte billigt, men du behöver absolut inte tumma på kvaliteten. Självklart kan det också finnas fina guldsmycken i vanliga antikaffärer eller t o m så att man kan göra fynd på loppis.

Silver har vi skrivit om tidigare när det gäller andra användningsområden som ofta är väldigt problematiska. När det gäller silver i smycken har det varit svårare att få grepp om miljöpåverkan. Enligt Forskning och Framsteg är silver oftast en biprodukt från bly, zink eller kopparmalm. 20-30 % återvinns från till exempel fotografisk industri, elektronikskrot och gamla smycken. Cyanid används ofta när silver ska utvinnas ur malm. Om man läser om malmbrytning och metallutvinning överlag så handlar det om stora ingrepp i naturen och resurser vi plockar ut mycket snabbare än de nybildas. Att återvinna silver eller köpa begagnade smycken är därför det bästa även här.

Pärlor är också klassiskt i smycken. Om detta kan sägas att vattenföroreningar gjort att äkta pärlor som bildas naturligt i musslor knappast längre går att få tag på förutom begagnat. Jag har däremot inte hittat några uppgifter om att odlade pärlor skulle vara problematiskt ur miljösynpunkt.

Sedan finns det förstås många andra material smycken kan tillverkas av. En del görs även av återbrukat material som till exempel bestick. Återbruk eller begagnat är ofta bäst, men det är inte säkert att nya smycken är dåliga heller. Själv brukar jag tycka att det är roligt att gynna småskaligt hantverk och den lokala ekonomin. Det senaste smycke jag köpte var därför en stjärnanis gjuten i tenn av en hantverkare i Vadstena.