Signalvärde

Signalvärde

Härom veckan gick jag en väg jag inte gått på ett tag. Den hade gjorts om som en del av en större förändring av en vägsträcka. Cykel- och gångbanan var nu lika bred som bilvägen. Tanken som slog mig var att detta har ett signalvärde.

Ordet signalpolitik är negativt laddat. Det är att lägga förslag som inte adresserar verkliga problem, men signalerar att man tar tag i något man tror väljarna oroar sig över. Som att vilja förbjuda heltäckande slöja av en typ ytterst få har i Sverige. 

Men all politik sänder signaler. Ja, egentligen allt beteende. Och signalerar politiken att de verkliga problemen tas på allvar kan det bli ett slags nudging i rätt riktning. Att signalera att cyklister och gångare är lika viktiga som bilister är bra. Med tanke på att vårt samhälle i hög grad är byggt för bilism kan det t o m vara ganska radikalt. Om bilister känner sig undanskuffade handlar nog det om att man blivit blind för hur gynnad man varit. Klimatförändringarna är ett verkligt hot och bilnormen bidrar till problemet.

Flygskatten som infördes i Sverige var så pass låg att knappast särskilt många valde bort flyget för att det blivit för dyrt. Men den hade ett signalvärde och det är inte att förakta. Den var ett erkännande av att flyget är ett problem som behöver minska. Politik kan sända signaler om vad som är önskvärt och inte önskvärt. Det påverkar oss fast vi kanske inte alltid är medvetna om det. En anledning till att inte fler engagerar sig i klimatfrågan tror jag är att den inte behandlas som den allvarliga kris den är. Signalen är inte akut fara varken från media eller politiker.

Vi själva sänder också signaler hela tiden, både medvetet och omedvetet. Våra kläder och frisyrer, hur vi rör oss och talar, allt sänder signaler. Inte minst om vilka vi vill vara eller vilken grupp vi vill tillhöra. Goda val i vardagen kan ha ett större signalvärde än du kanske inser. Vad du lägger upp på rullbandet i mataffären, att du packar i en tygkasse, att du kommer till mötet, jobbet, eller kvällsaktiviteten på cykel, att du beställer vegetariskt på restaurangen, eller har med vegetarisk matlåda till jobbet. Andra ser sådant utan att du behöver göra en så stor poäng av det och det kan absolut väcka funderingar kring de egna vardagsvalen.

Kanske kan det kännas trösterikt när du inte orkar diskutera, eller inte är en så utåtriktad person. Dina handlingar har ett signalvärde även utan ord. Kanske kan tanken på signalvärde också motivera till bättre vardagsval. Den onödiga bilresan, eller den splitter nya mobiltelefonen sänder en signal. Matsäck i en vaxad tygpåse och att komma till fots en helt annan. Vilka signaler vill du sända?

Till politikerna sänder vi den viktigaste signalen på valdagen, men även annars försöker de fånga upp vad folk tycker. Ibland känner jag mig trött på manifestationer och tycker att det finns så mycket konkret att göra. Men manifestationer har ett signalvärde och politikerna behöver känna att de har mandat att lägga de radikala förslag som kommer att krävas i klimatfrågan. Vi behöver visa att vi är oroade över detta mycket verkliga hot. Det finns ett ömsesidigt beroende. Politikerna behöver få folkets signal om att klimatet är viktigt för oss och de behöver sända signalen att det tas på allvar.

Riktigt bröd – hälsosamt och miljöklokt

Riktigt bröd – hälsosamt och miljöklokt

Vi människor har ätit bröd i omkring 10000 år. Ändå sedan vi började bli bofasta och odla spannmål har detta varit en betydande del av vår kost, vårt dagliga bröd. Men någonting har hänt sedan mitten av 1800-talet. Fram till dess åt vi nästan bara bröd baserat på hela sädeskornet som oftast fick jäsa lång tid med hjälp av surdeg, vad jag kallar riktigt bröd. I samband med industrialiseringen kom valskvarnen som gjorde vetemjölet vitare, mera hållbart och billigare. Detta genom att valskvarnarna skalade bort kli och grodd på kornet. Kvar blev bara ett vitt kärnvetemjöl, fyllt av snabba kolhydrater. När det istället används stenkvarn krossas hela kornet och alla delar finns kvar. Även om mjölet sedan siktas så finns åtminstone spår av näring, fibrer och vitaminer från skalet kvar. Ungefär vid samma tid började öljäst användas vid bakning. Detta vidareutvecklades sedan till dagens ännu mera effektiva bagerijäst med en enda slags jästbakterie. Sammantaget gav detta lätta, vita, snabbjästa, mjuka – men relativt näringsfattiga bröd.

Det fina vita brödet, som tidigare endast funnits för de rikaste, blev nu tillgängligt för alla. Denna utveckling har under 1900-talet och 2000-talet eskalerat. Idag är många fobiska mot gluten och bröd generellt. Och med tanke på snabbjäst industribröd där nästan alla nyttigheter från spannmålet är borttagna finns visst fog för detta. Däremot vore det ett misstag att välja bort bröd överlag bara för att visst bröd utvecklats till något tveksamt. Vår tids rädsla för gluten håller så att säga på att kasta ut barnet med badvattnet.

Så vad finns det då för fördelar med riktigt bröd. Alltså sådant med mycket fullkorn och lång jästid. Framför allt vill jag lyfta fram smaken. Lång jästid (helst med surdeg) ger ett djup och en komplexitet som inte finns i annat bröd. Det är inget du tröttnar på. Brödet är gott i sig och behöver egentligen inte något pålägg. Mer än kanske lite Bregott. Oftast innebär denna typ av bröd mera tuggmotstånd men det finns även här möjlighet att baka luftiga bröd.

Hälsomässigt innehåller riktigt bröd det mesta vi behöver. Kolhydrater, protein, fibrer, vitaminer och mineraler. Många ämnen vi generellt får i oss för lite av. Som fibrer, järn, kalcium och zink. En av fördelarna med lång jästid vid brödbakning handlar om kornets naturliga försvar, fytinsyran. För att öka chanserna att komma i jorden och gro till en ny planta finns i sädeskornen fytinsyra. Detta skydd gör att kornets näringsämnen är hårt bundna fram till rätt tillfälle då det kommit i fuktig jord och näringen ska släppas lös för att bilda en ny växt. För oss som vill äta spannmål finns olika sätt att bryta ner fytinsyran. Den kan blötläggas, jäsa länge med surdeg eller lite jäst samt groddas. Då tar kroppen alltså upp de livsnödvändiga mineraler och andra nyttigheter som finns i vetekornet (eller vilket spannmål som nu används).  

Nyligen har forskare från Örebro universitet tittat på hälsoegenskaper hos bröd som säljs i butik som surdegsbröd och jämfört med surdegsbröd som bakas på hantverksbageri. En betydande skillnad i tillagning är att hantverksbageriet låtit bröden jäsa endast med surdeg och då haft betydligt längre jästid. Skillnaderna i hälsoegenskaper blev också tydliga. Även om det är positivt med surdeg så krävs lång jästid och inte bara en smaktillsats av surdeg.

Finns det möjlighet att välja stenmalet mjöl till ditt bröd är detta bättre. Mjölet blir fluffigare och suger upp mer vätska är valskvarnsmjölets hårdare kanter. Själv har jag en stenkvarn i hushållsstorlek hemma. Detta gör att jag kan göra extra finmalet fullkornsmjöl då brödet ska bli luftigare. Men framför allt får jag färskmalet mjöl. Detta mjöl har goda bakegenskaper i form av saftigare bröd och bättre jäsning. Men ofta beskrivs det också som ett hälsosammare mjöl. Med mera näring. För den som fastnar för bakning av riktigt bröd kan alltså en egen kvarn vara värt att överväga.

Att låta riktigt bröd vara en bas i vår dagliga mat är en god idé även i ett miljöperspektiv. Spannmål ger stor mängd livsmedel per odlad hektar och vattenbehovet är relativt lågt (i alla fall i Sverige). Genom att aktivt välja ekologiskt och ibland gamla kultursorter som emmer, dinkel och enkorn gynnar vi också biologisk mångfald runt åkrarna och artrikedom bland spannmålen.

Förutom att bröd i sig innehåller protein utgör det också den perfekta kombinationen till baljväxter. Tillsammans ger de nämligen så kallat fullvärdigt protein. Bra för oss alla som allt mer undviker animalier.

Då riktigt bröd är både hälsosamt och miljöklokt känns det uppmuntrande med två nyutkomna böcker som lyfter upp detta. Förra året kom både Christine Hegers Fullkorn och Erica Landin-Löfvings Brödrevolutionen. Väl värda att läsa och inspireras av båda två. Där hittar du även goda tips för att komma igång med ditt bakande – vilket är ett enkelt sätt att få tag på riktigt bröd. Om du nu inte råkar bo i närheten av någon hantverksbagare som faktiskt låter sitt bröd jäsa lång tid. Tips på hur du får igång din surdeg och lite recept hittar du även i tidigare inlägg här på sidan

Själv ska jag nu förbereda ett surdegsbröd till imorgon där bland annat överblivet kaffe kommer till nytta. Bröd är nämligen utöver alla andra fördelar riktigt bra då du vill ta vara på rester av olika slag. Men mer om detta i ett kommande inlägg.

Ett slag för tygnäsdukar

Ett slag för tygnäsdukar

Nyligen sydde jag några tygnäsdukar av gamla påslakan i glada färger till Nätbutiken Bättre Värld. Tanken när de var klara var; varför har jag inte gjort detta tidigare? Det många gånger tvättade tyget är mjukt mot näsan. Färger och mönster är mycket gladare än de tygnäsdukar vi haft sedan tidigare. Det kan man ju behöva i förkylningstider.

Vill du sy dina egna tygnäsdukar är det bara att leta fram ett påslakan som blivit för slitet för att använda som sådant. Antingen om du har något liggande, eller hittar second hand. Enklast tyckte jag att det var att klippa ut en kvadratisk kartongbit som mall. Min är 36 cm bred. Hitta ett ställe där tyget är fint och rita efter mallen. Klipp ut. Vik in kanterna två gånger och pressa med strykjärn. Snyggast är en så smal kant som möjligt. Sy kanten med raksöm. Hörnen är trixigast. Jag fixade till det för hand. Vill/kan/orkar du inte sy själv finns det som sagt att köpa i nätbutiken.  

När jag sytt klart började jag googla för att få en uppfattning om vad som skulle vara ett rimligt pris för dem. Snabbt förstod jag hur många det är som uppfattar det som ohygieniskt att använda tygnäsdukar nuförtiden. Någon sida listade saker som ingen rynkade på näsan åt för femtio år sedan, men som är otänkbara nu. I en kommentar på en annan sida nämnde någon att de fått rådet att kasta använda pappersnäsdukar i papperskorg med lock för att undvika smitta. Hur hamnade vi där…? Det kändes som att jag hade levt under en sten.

Näsan rinner ofta när jag är utomhus. Det kan vara för att det är kallt, eller blåsigt. Den kan också börja rinna när jag kommer in, kanske på grund av temperaturväxlingen. Jag har alltid en tygnäsduk i jackfickan. När jag är riktigt förkyld använder jag toapapper ibland. Men är jag ute använder jag oftast tygnäsduk även då. Jag vet inte var jag skulle göra av allt papper annars. Det är säkert två år sedan jag var förkyld och jag är väldigt sällan sjuk. Peter är ännu mer konsekvent med tygnäsdukar och är ännu mer sällan sjuk.

Det skulle förstås kännas ohygieniskt att dela tygnäsduk med varandra eller någon annan, eller torka tårar med en man snutit sig i. Men det är mycket större risk att bli smittad av någon som nyser på bussen, eller ta i hand med någon som inte tvättar händerna ordentligt än av att använda tygnäsduk. Eller för den delen av en pappersnäsduk kastad i en papperskorg utan lock… Som så ofta när det gäller hygien handlar det mycket mer om känslor än om faktiska faror. Vi har tidigare skrivit om rädslan för bakterier.

Så, hur är det då med miljöaspekterna? Tygnäsdukar är ofta gjorda av bomull. Det är en vattenkrävande växt där det ofta används mycket bekämpningsmedel i konventionella odlingar. Enligt Kottkrigaren går det åt ännu mer vatten vid produktion av pappersnäsdukar, men mindre energi. Den stora fördelen med tygnäsdukar är förstås att man kan använda dem många gånger medan en av papper kastas efter bara en användning. De tygnäsdukar vi använder hade Peter när vi träffades 2003. Trots flitig användning håller de utan problem. Om man då syr tygnäsdukar av återbrukat tyg blir miljöfördelarna ännu mycket större.

En annan sak som nämns är energin som går åt när man tvättar tygnäsdukar. Men de tar ju nästan ingen plats, så själv petar jag in dem i en annars nästan full maskin med annan tvätt. Att tvätta dem separat vore bara dumt. Pappersnäsdukar är en slit- och slängprodukt förpackad i plast. Jag har svårt att se hur det skulle vara bättre än en produkt man kan återanvända i mer än tio år.