Jämförelser

JämförelserFör ett tag sedan höll vi ett föredrag på stadens bibliotek om vårt miljöengagemang. När vi öppnade för frågor var det någon som reflekterade över att det ofta är jämförelser som gör att vi har svårt att släppa strävan efter till exempel mer pengar, längre resor, eller större bil. Det kände jag var värt att tänka vidare kring.

Dag Hammarsköld skrev i sina Vägmärken att ödmjukhet är att inte jämföra. Det är klokt tänkt. Många tvekar inför ödmjukheten för att man tror att den riskerar att tippa över i självförnekelse, krökta ryggar och underdånighet. Men när jag föreställer mig en på djupet ödmjuk människa är det inte det jag ser. Det är snarare någon som är tillfreds med sig själv och därför inte kräver bekräftelse, inte ständigt måste synas och höras. Den personen ser sig inte som förmer än andra, men inte heller som mindre. Den jämför inte.

Problemet är inte bara att vi ofta gör jämförelser. Vi jämför oss också nästan alltid uppåt. När vi kräver högre lön är det till exempel för att en kollega tjänar mer, eller en annan yrkesgrupp vi tycker motsvarar vår har fått ett större lönelyft. Då kan det ibland uttryckas som att det inte går att leva på den lön vi har, fastän massor av människor de facto gör det. Vi jämför inte med hur många hade det förr, eller har det i många andra länder. I de där jämförelserna uppåt kan också något bli ett behov fast vi själva borde kunna minnas att vi klarade oss utan. Det leder till att vi strävar efter mer och mer och aldrig blir nöjda. Och i denna strävan skövlar vi planeten.

Ibland uttrycks tankar om att det vore bra om det blev status att leva miljövänligt. Om människor kunde börja tävla i miljövänlighet istället för i pengar, resor och prylar. Bättre vore det, men inte egentligen det bästa (om man nu ska jämföra…). Skulle vi inte kunna se varandra som medmänniskor istället för konkurrenter? Det är inget fel i att tävla i till exempel sport, eller att sträva efter att bli riktigt bra på något. Men när det gäller livet i allmänhet skulle både vi själva och miljön må bättre av färre jämförelser. Eller av jämförelser som ger inspiration snarare än markerar att någon är bättre och någon annan sämre. I slutänden är vi alla förlorare om vi låter klimatförändringarna skena och alla vinnare om vi räddar den biologiska mångfalden.

Viljan till jämförelser verkar vara något djupt mänskligt. Olika saker kan ge status i olika sammanhang. I en frikyrka dit vi går ibland lyftes en gång en präst fram som ett positivt exempel för att han erbjöd sig att städa toaletterna efter en större samling. Men även det synsättet kan leda till jämförelser och ett slags tävling. Vem städar oftast toaletterna? Vem erbjuder sig först?

Bilden med saftglasen illustrerar väl det man brukar kalla millimeterrättvisa och som bl a barn gärna ägnar sig åt. Rättvisa är bra. Att sträva efter millimeterrättvisa är däremot inte så konstruktivt. Då spelar det ingen roll om du hade varit nöjd med mindre – bara inte den andre hade fått mer. Då måste du ständigt snegla på vad andra får och har för att hålla koll på att du får ut det du tycker dig ha rätt till.

Men kanske beror det också på hur man jämför. Jag har förstått att en del mest blir frustrerade när de ser i sociala medier att andra har mer välskötta trädgårdar, tränar mer, eller oftare lagar mat från grunden. Själv är jag sällan så inspirerad till löpning som när jag har sett kenyanerna springa Göteborgsvarvet. Att de har perfekta löpsteg, alltid vinner och att jag inte ens skulle orka runt spelar ingen roll. De springer så vackert att det väcker en längtan! Om någon vet mycket mer om ett ämne borde det vara en anledning att fråga denne om just detta. Inte att genast söka ett område där jag kan mäta mig. Jag gör förstås massor av jämförelser och är avundsjuk titt som tätt. Men det jag tror att vi borde sträva efter är att se oss själva som små delar av en större helhet.

Miljövänlig midsommar

miljövänlig midsommar

Att fira en miljövänlig midsommar borde inte vara särskilt svårt. Det är en tid vi gärna vill vara ute i naturen. Många primörer har kommit upp i trädgårdslandet och ödmjukhet kan väckas av att uppmärksamma hur viktig solen är.

Ändå är det många som istället lyckas maximera sin klimatpåverkan genom många mils bilkörning till det fulelsuppvärmda lantstället. Där slängs importerat nötkött på engångsgrillen och efteråt avnjuts välbesprutade jordgubbar med oekologisk grädde. Men det finns alternativ och vägen till en miljövänlig midsommar är kanske lättare än du tror.

Något vi själva ofta gjort under midsommar är att ordna en midsomrig picknick. Ibland har vi tagit spårvagn och båt ut i Göteborgs skärgård, andra gånger har vi haft semester och kunnat promenera till en strand på Gotland. I år blir det nog en cykelutflykt i Vadstenas närhet. Picknick är trevligt även när man är många. Vill sällskapet inte åka långt fungerar det flexibelt nog på promenadavstånd eller i sin egen trädgård.

Något vi funderat en hel del över är paketering av picknickmat. Är målet en miljövänlig midsommar bör exempelvis plast undvikas. Ofta använder vi själva glas- och metallburkar för det vi ska ta med oss. Detta kan väga lite mer men oftast bärs matsäcken ändå bara en kortare bit. Bröd och bullar kan enkelt kläs in i handdukar. Är det exempelvis smörgås med pålägg eller annat som riskerar att bli kladdigt är tyg med bivax ett bättre alternativ. Vi har använt ett par olika varianter men nu fastnat för dessa fina påsar och dukar i vaxat tyg från Mårda. De kan enkelt formas av händernas värme och sköljes lätt av efter användning. Doftar godare än gladpack gör de också.

Traditionell midsommarmat är ofta klimatsmart. Äter man fisk så är sill ett bra val som vanligtvis är hållbart fiskad. Men det är klokt att kontrollera MCS-märkningen. Odlaren som har potatis, gräslök och jordgubbar från egen täppa ger ringa klimatavtryck. Tyvärr är annars just potatis och jordgubbar två grödor som ofta är kraftigt besprutade; ifall du väljer oekologiska varianter. Potatis finns oftast att få tag på ekologisk. Att hitta jordgubbar som har odlats ekologiskt är däremot en större utmaning och något som motiverade oss själva till att börja odla jordgubbar till husbehov. Känner du den som odlar jordgubbarna kan det vara värt att undersöka hur de är odlade trots att de kanske saknar certifiering. Är det en odlare du kan lita på och får beskedet att hen inte använder bekämpningsmedel till jordgubbarna kan dessa också vara ett bra val.

Midsommar är för många sinnebilden av vacker svensk sommar. Passa på att njuta av goda naturupplevelser denna midsommar. Sitt ute på en surrande äng med din medhavda picknick. Plocka vilda blommor till krans och bukett. Skörda vad du själv odlat och upptäck ätbara delikatesser bland de vilda växterna. Fokusera på skönheten i solnedgången samtidigt som du kan summera en miljövänlig midsommar.

Fleråriga grönsaker

Fleråriga grönsakerEn bok vi blivit mycket inspirerade av är Fleråriga grönsaker av Philipp Weiss, Annevi Sjöberg och Daniel Larsson. Tanken hade funnits med oss tidigare, men läsningen gav en rejäl skjuts framåt och mycket nya kunskaper.

Många fleråriga grönsaker kommer upp ur jorden mycket tidigare än sådant som behöver sås varje år. Det blir mindre arbete och de växer mer som grödor gör i naturen. Täckodling blir enklare eftersom man inte behöver frilägga jorden för sådd. Och man behöver inte heller störa maskarna och strukturen i jorden med grävande. De är inte lika känsliga för torka som nysådda plantor kan vara. Ofta har de också mycket högt näringsinnehåll.

Det vi har haft ända sedan vi skaffade kolonilott är kryddväxter. Dessa använder vi allra mest till te, men något vi upptäcker mer och mer är hur gott det är att klippa ned i en sallad. Då blir myntan, citronmelissen, eller vad man nu väljer, mer av en grönsak. Blanda gärna med kirskål eller vanlig sallad som inte smakar så mycket. Tillsammans med till exempel matvete, svarta bönor, olivolja och salt blir det mättande, nyttigt och gott. Spansk körvel är ett senare tillägg i kryddlandet som vi uppskattar mycket med dess lakritston i smak och doft.

En del fleråriga grönsaker har många i sin trädgård utan att tänka på att de går att äta. Kärleksört är en sådan. De tjocka bladen smakar friskt och har en fruktigare konsistens än andra bladgrönsaker.

Flera löksorter är fleråriga, som gräslök och luftlök. Enda problemet med gräslöken är att den sprider sig så lätt att den ibland nästan blir ett ogräs. Vår luftlök fick vi förra sommaren som ett skott från en kolonilottsgranne och den är mycket tacksam.

Sallatsaralia hade vi inte hört talas om innan vi läste boken, men hittade en planta i butiken på Botaniska i Göteborg förra våren. Den är vackert gul och förgyller utseendet på en sallad även om den inte smakar så mycket i sig. Kanske blir det också mer av smakupplevelse när den blir större. Alla delar är ätbara.

Strandkål är fridlyst, men vi hoppas att det var ok att vi tog några fröer på en vandring längs havet på Gotland där den växte i mängd. En liten planta lyckades vi få fram och vi vårdar den ömt med förhoppning att få en flerårig kålsort som dessutom påminner oss om salta vindar och karg skönhet. Vi fortsätter så grönkål och odla andra ettåriga grönsaker, men tror att en ökad andel fleråriga grönsaker kommer att ge kolonilotten och våra matvanor ett lyft.

Genom boken upptäckte vi också möjligheten att beställa en del fleråriga grönsaker på nätet. Så nu väntar vi på en spännande leverans. Låna gärna boken och låt dig inspireras!