Hållbar turism

Hållbar turism

Vi har i många år nu varit engagerade i miljö- och klimatfrågor. Med turism har vi bara arbetat sedan våren 2017 då vi tog över driften av Dahlströmska gården rum & frukost. Att verka i det sammanhanget väcker funderingar kring vad hållbar turism är, eller skulle kunna vara.

Den ände vi började i är den enklaste. Att göra den egna verksamheten så miljöklok som möjligt. Redan innan vi tog över användes miljömärkt el och mycket på frukostbuffén var ekologiskt. Vi drev det ett par steg till och KRAV-certifierade vår servering på den högsta nivån som innebär att minst 90% av inköpsvärdet är ekologiskt. Dessutom började vi sköta alla transporter med vanlig cykel eller lastcykel. Både till mataffären och återvinningen. Ur den synvinkeln kan hållbar turism vara att välja boende och restauranger med hög miljöprofil på den plats man besöker. Men räcker det? Vi skulle säga nej.

Turismen påverkar miljön allra mest genom själva resorna. Hur du som turist tar dig till besöksmålet är avgörande. Därmed också att du väljer ett besöksmål som det går att ta sig till på ett hållbart sätt. Det kom nyligen mycket nedslående rapporter om att svenskarnas flygande återigen ökar kraftigt. Att den här sommaren inte är så solig och varm som den förra tros vara orsaken. Visst hade man gärna velat tro att medvetenhet om klimatkrisen låg bakom den tidigare minskningen. Men så verkar inte ha varit fallet. Att välja ett besöksmål som man i princip måste flyga till, eller flyga till ett besöksmål dit man hade kunnat ta tåget är inte hållbar turism.

Här kan man komma in på ett klurigt område. Det som kallas ekoturism. Då är turismen tänkt att rädda en miljö eller djurart, eftersom lokalbefolkningen kan tjäna pengar på bevarande istället för på jakt och exploatering. Bergsgorillorna i Rwanda är ett sådant exempel som också framgångsrikt verkar ha räddat gorillorna. Ändå måste vi tänka ett varv till här. De ekoturister som betalar för att se gorillorna kommer inte från närområdet. De allra flesta, eller kanske nästan alla, har flugit dit. I förlängningen är det inte ett hållbart sätt att rädda gorillorna på hur väl man än menar med detta. Klimatförändringarna är ett alltför stort hot mot både djurarter och människor för det. Här har jag ingen lösning. Men jag tror att det är viktigt att vrida på problemet tills man hittar sätt som inte skapar andra problem.

Klimatkompensation förtjänar ett eget inlägg, men det är ingen lösning för flyget. Om man verkligen måste flyga är det bättre att klimatkompensera än att inte göra det, men för klimatet är det oerhört mycket bättre att avstå från att flyga. 

Har då vi som turistföretag något ansvar i detta? Absolut! Riktar vi vår marknadsföring till USA och lyckas med det kommer dessa gäster att flyga hit. Bäst är om människor kommer hit med tåg och buss, eller allra bäst med cykel. På vår hemsida har vi tagit bort informationen om närmaste flygplats och har lagt informationen om kollektivtrafik först. Att vi hyr ut cyklar kan ge inspiration att se omgivningarna utan bil och vi funderar kring fler sätt att berätta om detta härliga färdsätt. 

En annan aspekt på hållbar turism är när ett besöksmål ger inspiration till mer hållbara val i den vardag man återvänder till. Ibland är människor öppnare och mer nyfikna på semesterutflykten. Själva återkommer vi i tankarna ofta till Kretsloppshuset i Mörsil som var en sådan plats för oss. Nyligen var vi på ett möte om just hållbar turism på Urnatur. Det tror vi också är en sådan plats och vi ska verkligen försöka få till en övernattning där i höst. Bilden är därifrån.

Detta inlägg skrapar bara på ytan till vad hållbar turism skulle kunna vara. Vi lär återkomma i ämnet. 

Låt förpackningar cirkulera mera

Låt förpackningar cirkulera mera. Plantera ex. tomatplantor i mjölkkartonger.

Vi är synnerligen konsekventa när det gäller att lämna förbrukade förpackningar av olika material till återvinning. Det handlar om glas, metall, kartong, tidningar, plast, tyg, elektronik med mera. Men i avfallstrappan är egentligen återvinning ett av de sista stegen. Något jag funderat en del på under senare tid är istället hur vi kan låta våra förpackningar få nya användningsområden.

Efter att förpackningen till havremjölk fyllt sin första funktion och drycken är använd lämnas den vanligen till återvinning. Den blir då en ny slags kartong. Bra så. Men innan dess kanske vi kan nyttja den tomma mjölkkartongen någon vända till. Låta den cirkulera vidare i användning. En klassiker för denna typ av förpackning ser ni på bilden ovan. Omskolning av växter. Genom att göra lite hål i botten av förpackningen blir den utmärkt att växa i för tomater eller andra växter som väntar på att planteras ut. 

Andra har jag hört använder gärna ursköljda tetrapack vid infrysning av bär. Genom att inte fylla hela vägen upp kan förpackningens översta del vikas ner till ett lock som försluts med frystejp. Praktiskt då de är fyrkantiga och platseffektiva i frysen. Detta är inget vi själva prövat ännu men kanske blir det av i sommar. 

Något vardagligt jag ofta cirkulerar vidare bland förpackningarna är papperspåsarna till flingor och gryn. Dessa är behändiga för kortare transporter av fikabröd, smörgåsar till utflykten och liknande. Situationer där många kanske väljer en ny plastpåse istället Bra vid dessa tillfällen är även de snygga Mårda-påsarna. Men det ena alternativet behöver inte utesluta det andra. 

Vid infrysning av matrester använder vi oftast glasburkar. Burkar där det tidigare varit honung, marmelad eller liknande. Istället för att de genast lämnas till återvinning (som för just glas är ganska energikrävande) får de användas ett tag till. De fylls också ibland med nykokt marmelad, eller chutney och vi använder dem ofta för att transportera överblivna pålägg hem från Dahlströmskas frukostbuffé

Att låta förpackningar cirkulera vidare och komma till nytta i vardagen är ett sätt att vara sparsam med jordens resurser. Kan vi dessutom förändra vår blick på diverse olika förpackningar kan större vinster göras. Vi behöver ofta tänka om. Inte genast se en glasburk eller mjölkkartong som avfall så snart dess ursprungliga syfte är uppfyllt. Tar vi på oss ett par öppna och kreativa glasögon ser vi plötsligt en rad sätt för vårt tidigare skräp att göra nytta. Ett varv till.

Nu är det förstås inte bara förpackningar som vi slänger. Ytterligare sätt att minska avfallet får du genom Naturskyddsföreningens sida, Fixa grejen. Här finns många bra tips på hur du förlänger livet på saker som annars kanske riskerar att hamna i soporna.

Rörelser och motrörelser

Rörelser och motrörelser inom miljö och klimatförändringar.

Det senaste året eller så har jag känt att det till slut går att börja prata om klimatförändringarna. Något börjar röra på sig och det är inte en ickefråga längre. Även i lite oväntade sammanhang kan ämnet komma upp och tas på allvar. Samtidigt växer högerextremismen och flera mer rumsrena partier kantrar högerut. I dessa kretsar finns också klimatförnekelsens mest högljudda röster. Tillsammans med dem som påstår sig tro på klimatförändringarna, men vägrar ta in vad som behöver göras och därför aktivt motarbetar det. Ett slags förnekelse i praktiken. Rörelser och motrörelser.

När jag började tänka på detta insåg jag att det finns en del jag kan relatera till. Om motsatsen till min egen uppfattning får mycket uppmärksamhet är det lätt att bli obstinat. Att jag blir mer engagerad och vrider upp volymen mer än om det inte talas så mycket om frågan. Jag tänker t ex på LCHF och den efterföljande vågen av att undvika gluten. Innan hade jag inte tänkt så mycket på hur förtjust jag är i bröd. Det hade aldrig behövt försvaras. Nu var jag dessutom gift med en hantverksbagare. När det jag älskar och mår bra av beskrivs som skadligt blir jag upprörd. Det blir svårt att föra ett sansat samtal om det. Rörelser och motrörelser. Som när två bockar reser sig på bakbenen för att stångas.

Så, när någon som Greta till slut lyckas nå igenom bruset. När en extremt torr och varm sommar får till och med solälskande svenskar att reagera. Och flygskam blir ett nyord. Då finns det plötsligt anledning att försvara sig om man vill hålla fast vid det gamla. Här finns det förstås flera skillnader. Vi är intresserade av forskning, ganska tränade i att läsa vetenskaplig text och att källkritiskt söka information. Utifrån det vi ser finns det ingen anledning att tro att gluten eller kolhydrater överlag är ohälsosamma. Att klimatförändringarna pågår och orsakas av människan är vetenskapen däremot ungefär lika enig om som att jorden är rund. Och ingen som på allvar räknar på helheten tror att det räcker att vare sig flyget eller bilarna byter bränsle. En annan skillnad är att hur vi hanterar klimatförändringarna påverkar allas våra livsmöjligheter. Medan huruvida man äter gluten är en privatsak.

Rörelser och motrörelser är sällan ett konstruktivt sätt att möta oliktänkande. Just bockar som reser sig på bakbenen är en passande bild. En blir besegrad till slut. Under kampen kan båda bli skadade. Och segern handlar inte om rätt eller fel utan om råstyrka. Inte minst i sociala medier handlar vem som ”vinner” om helt andra saker än sanning och kunskap. Jag känner ofta att det är helt fel krafter och personer som blir tillfrågade och lyssnade på. Då är det lätt att bli än mer frustrerad och höja rösten än mer. 

När jag funderade på vad som vore en bättre väg kom jag att tänka på Navid Modiri. Bland annat känd för att han samlade in pengar för att vinna en golfrunda med Jimmie Åkesson. En meningsmotståndare som han ville få ett samtal med. Ett samtal, inte debatt. Jag kommer också att tänka på ett barndomsminne. Det kretsar kring en illustration av bävrar där svansarna var avbildade lite uppifrån. När min bror påstod att bävrar har platta svansar trodde jag honom inte. Det såg inte ut så på bilden. Han är fem år äldre, kanske den smartaste jag känner och i alla fall då intresserad av vilda djur. Men ju mer han argumenterade, desto mer obstinat blev jag, började gråta och sprang till mamma. När auktoriteten mamma sade att min bror hade rätt var jag till slut tvungen att ge mig. 

Ibland handlar dagens polariserade debatter om saker man kan ha olika åsikt om. Men också ofta om frågor där det finns ett rätt svar, i alla fall utifrån det vi idag kan veta. Den slutgiltiga auktoriteten mamma finns däremot inte där. Därför fortsätter det bara att skruvas upp istället för att lösas. Om jag hade varit mer mogen hade jag nyfiket frågat mer om bävrar. Om min bror hade varit det kanske han hade kunnat framföra sin kunskap på ett annat sätt. Men om klimatförändringarna kan man inte vara diplomatisk på samma sätt som när man har olika musiksmak. Liksom min bror inte borde ha sagt att vi kanske bara såg det här med bävrar på olika sätt. 

I bästa fall kan man se motrörelsen som ett tecken på att den rörelse vi vill se har vuxit sig stark. Men att bemöta motrörelsen på ett konstruktivt sätt är en svår utmaning.