Fasteutmaning för klimatet

fasteutmaning för klimatetDen 28 februari infaller fettisdagen och därefter är det åter dags för fasta fram till påsk. I år har jag tänkt mig en fasteutmaning för klimatet.

Utgångspunkten blir ett klimattest. Jag har gjort det förut, men då utgått från grova uppskattningar av till exempel hur mycket vi handlar mat för eller hur många mil jag åker buss. Nu tänker jag med hjälp av kontotransaktioner och mer genomtänkta beräkningar försöka komma till ett så sanningsenligt resultat som möjligt. Därefter tänker jag fila på de områden där jag anar att det finns förbättringspotential. Vi ligger redan ganska långt under medelsvenskens klimatavtryck, men det går säkert att minska än mer. En fasteutmaning ska ju vara just en utmaning.

Säkert kan jag vara mer konsekvent med att släcka lampor, stänga av datorn och ta fram saker ur frysen i tid för att spara el. Den energislukande mobiltelefonen kan jag använda ännu mindre och ha den avstängd vid fler tillfällen än på natten. Jag kan sluta fuska med vardagsveganismen på fredagar och äta mer veganskt även på helgerna. Varmvatten kan jag säkert också spara mer på. Till exempel. Mot slutet av fastan tänker jag göra testet igen. En hel del av frågorna i testet ställs utifrån hur man beter sig under ett år. Väl medveten om att fastan bara är 40 dagar tänker jag ändå svara som om det gällde ett helt år. Detta för att se vilken skillnad det skulle göra.

En del beslut som är fullt möjliga att göra för en så begränsad period som fastan är svåra att hålla sig till i längden. En tidigare fasteutmaning var till exempel i form av ett köpstopp. Att inte köpa något annat än mat och hygienartiklar under 40 dagar var faktiskt lite för lätt för att upplevas som en utmaning. Det kommer inte att vara svårt nu heller att avhålla mig från konsumtion. Däremot har jag inte tänkt låta bli att köpa nya strumpor, eller byta ut saker som gått sönder, under resten av året. Istället tänker jag med de två gjorda klimattesterna i bagaget försöka hitta en rimlig nivå inför fortsättningen. Då inte bara för resten av året utan för överskådlig tid.

En riktigt lyckad fasteutmaning är nog den som leder till varaktig förändring. Men det behöver inte innebära att man fortsätter med precis samma kärvhet som under fastan. Ofta finns en klok måttfullhet någonstans mellan hur man levde innan och fastans betydligt striktare val.

Jag har också tänkt uppmana andra att anta en fasteutmaning för klimatet. Ju fler vi blir desto större betydelse får det ju. Då behöver det inte alls vara samma utmaning. Det kan vara att cykla till affären/jobbet, äta vegetariskt/veganskt, kura skymning utan elbelysning, se över sina pensionsfonder… Det kan gälla fastans alla dagar, ett visst antal dagar i veckan, eller ett projekt som ska genomföras under fastans gång.

Skicka gärna ett meddelande till sofia.asthamn@gmail.com om du hakar på!

Istället för tillväxt

Istället för tillväxt

Sida ur Liv Strömquists bok Uppgång & fall.

När det beskrivs hur någonting i naturen bara fortsätter att växa och växa handlar det oftast om cancer, bakteriekulturer eller sjukdomsepidemier. Inom ekonomi och politik ses däremot denna ohejdade tillväxt som något eftersträvansvärt och som ett ständigt pågående normaltillstånd. Men är tillväxt verkligen nödvändigt? Och hur skulle samhället kunna se ut om det vore uppbyggt kring någonting annat, istället för tillväxt? Utan att göra anspråk på att fullständigt ge svar på dessa frågor vill jag ändå glänta på dörren. Se in och skymta den andra världen som faktiskt verkar vara möjlig.

För egen del har intresset för ekonomiska frågor ökat de senaste åren. Det har skett i takt med insikten om dess betydelse. Bland annat har jag slagits av kollisionen mellan visionen om en ekologiskt hållbar framtid och vår rådande grundsyn med evig tillväxt på en planet med begränsade resurser. Närmast övertydligt blir detta i ett land som Sverige. Vi har på kort tid ökat vårt resursanvändande och är nu uppe i 4,2 jordklot om alla skulle leva som vi. Så trots att ekonomi ofta har en hög tröskel av fikonspråk och erbarmlig tråkighet behöver mycket i nuvarande system ifrågasättas – och då behövs en viss förståelse.

En som betytt mycket för ekonomisk förståelse och visionen om ett samhälle med annan grund, istället för tillväxt, är Tim Jackson. Jackson har suttit med i brittiska regeringens hållbarhetskommission och gav för några år sedan ut den uppmärksammade boken Välfärd utan tillväxt. Jackson argumenterar där övertygande för att ekonomisk tillväxt förvisso behövs – i fattiga länder. Men i vår del av världen ser det annorlunda ut. Han frågar sig varför vi, som har så mycket, fortsatt längtar efter fler prylar. ”Vore det inte bättre om vi stoppade den hänsynslösa jakten på tillväxt i de framskridna ekonomierna och istället koncentrerade oss på att fördela de tillgängliga resurserna mer rättvist?” Han konstaterar att folk faktiskt kan blomstra utan mer prylar och att en ny vision för hur landet ska styras verkar rimlig. I den visionen handlar det bland annat om att fastställa gränser för vad som är ekologiskt hållbart och satsa på mera arbetsintensiv men mindre fossilberoende produktion.

Som ett försök att förstå mer om den så kallade marknaden läste jag inför denna artikel Lars Magnussons korta bok Vad är marknaden?. Han pekar hoppfullt på marknadsekonomins föränderlighet. Såsom skapad av människan är den också möjlig att förändra. I den historiska tillbakablicken fastnade jag själv för en inspirerande förindustriell tillvaro. Magnusson beskriver, hur gemene man, inte arbetade längre än vad de behövde för att upprätthålla en levnadsnivå och konsumtion som kunde vara moraliskt försvarbart enligt gängse norm. När någon tjänat ihop vad som ansågs normalt och rätt, gick personen helt enkelt hem. Som bekant är dagens normer på många sätt annorlunda och även om vårt välbefinnande inte ökar i samma takt som vår inkomst fortsätter vi i ekorrhjulet. Trots att vi någonstans känner att vår materiella standard räcker. Magnusson tar bland annat upp konsumtionen som kommunikation om vilken grupp vi tillhör och jämförelsen med många fler genom inträdet i ”den globala byn” som delorsaker till vårt fortsatta strävande efter mer.

Men vad händer om allt fler skulle nöja sig med vad de har eller om tillväxten tack vare andra skäl skulle upphöra? I forskningsprogrammet ”Bortom BNP-tillväxt” undersöker forskare från bland annat KTH fyra scenarier för ett Sverige där tillväxt inte längre ses som självändamål. Hur kan en hållbar framtid i Sverige 2050 se ut utifrån: cirkulär ekonomi i välfärdsstaten, kollaborativ ekonomi, lokal självförsörjning och automatisering för livskvalitet? En del av resultaten presenteras i podcasten Framtidsutsikter. Även om det är en annorlunda vardag de visar upp är det inget sämre liv. Utan tillväxt skulle vi behöva bli mera resurssmarta och använda våra prylar under en längre tid, många materiella saker skulle dessutom delas mellan fler. Med en minskad offentlig sektor skulle en del av dessa tjänster utföras inom lokalsamhället och på ideell basis. Professor Alf Hornberg, som intervjuas i podden, exemplifierar möjliga förändringar med ett system av dubbla valutor (där en gäller i närområdet och en i hela nationen). Detta som ett sätt att styra över mer av ekonomin till lokalsamhället.

I visionerna om en framtid där ekologisk hållbarhet premieras istället för tillväxt känner vi kanske inte igen oss på en gång. Själv anar jag ett mera inkluderande samhälle där vardagen präglas av en större meningsfullhet och tid för relationer. Fundera gärna vidare kring hur din egen drömvision om ett samhälle ser ut om hållbarhet premieras istället för tillväxt. Ta gärna hjälp av podden Framtidsutsikter och Tim Jacksons bok för mera umamismak i drömgrytan.

 

Kaffe och etiska frågor

Kaffe och etiska frågorFast jag började dricka kaffe ganska sent har jag blivit en entusiast. Jag är mer inriktad på kvalitet än kvantitet, men hoppar sällan över morgonkaffet som både är en mysig stund och får igång tankeverksamheten. En kopp med tilltugg blir det också nästan alltid på eftermiddagen. Kaffe är bra på flera sätt. Det är uppiggande, kramplösande och har i många sammanhang stor social betydelse. Som uppvuxen inom frikyrkan vet jag till exempel hur viktigt kyrkkaffet är. Men här finns också många fallgropar. Den här veckan skriver vi om kaffe och etiska frågor.

En sak vi ofta återkommer till är att välja ekologiskt. Kaffe är en sådan produkt där det gör väldigt stor skillnad. För att bereda plats åt konventionella plantager skövlas ofta skog. Mycket giftiga bekämpningsmedel, som är förbjudna i Sverige, används där. KRAV-märkt kaffe odlas tillsammans med träd och andra växter för att minska angrepp utan bekämpningsmedel. Odlarna slipper offra sin hälsa och närmiljö och dessutom kan de få skörd från annat än kaffeplantorna. Rättvisemärkt garanterar dessutom att producenterna får skäligt betalt. Att välja KRAV och Rättvisemärkt ser vi som en självklarhet när det gäller kaffe och etiska frågor.

På sistone har vi uppmärksammat ett fenomen som kanske är mindre självklart att tänka på i det här sammanhanget. Det är detta att sätta på kaffe bara ifall någon vill ha, eller en hel kanna fast det knappast går åt. Ofta görs det av välvilja, men leder lätt till att det blir kaffe över. Det hälls ofta helt enkelt ut i slasken. Matsvinn har vi uppmärksammat flera gånger tidigare. 224 000 ton per år är flytande livsmedel som hälls ut i avloppet. Av detta är ca 40% kaffe eller te.

Med tanke på att det bl a går åt stora mängder vatten för att producera kaffe är det ett onödigt slöseri med jordens resurser att brygga kaffe som man sedan bara häller ut. En första åtgärd är att fråga hur många som faktiskt vill ha kaffe innan man sätter på och försöka anpassa mängden efter det. Blir det ändå över kommer det till bättre nytta som gödning till dina krukväxter än i avloppet. Det är också mycket gott som smaksättning av en sås eller gryta.

Att bälja i sig massor av kaffe bara för den uppiggande effekten, utan att egentligen känna hur det smakar, är inte det bästa sättet. Ofta väljer man det billigaste kaffet och då är det inte bara smaken som får stryka på foten utan också hänsynen till odlare och miljö. Vi återkommer ofta till att det alltid är någon annan som betalar när varan i butik är väldigt billig. Den uppiggande effekten infinner sig vid ganska låga doser koffein. Dricker man mycket kaffe kan man istället bli stirrig, orolig och få sömnproblem. Vad som är mycket och lite är olika för olika personer. Min egen erfarenhet är att om man trappar ned, eller gör ett avbrott i sitt kaffedrickande, får man snart den önskade effekten av en mindre mängd kaffe. Dricker man måttliga mängder har man råd att välja bättre kvalitet som tar hänsyn till människa och miljö.

Även vårt vardagskaffe är KRAV- och Rättvisemärkt, men vi har också ett par favoriter vi unnar oss ibland. Det ena är Yirgacheffe från Etiopien. Det är själva bönan som heter så efter regionen där de odlas. Vi föredrar det mörkrostat och starkt som espresso eller mockakaffe. Det är inte alltid ekologiskt, men vi väljer det bara när det är det. Ett annat är Eguale. Alla stora märken har någon, eller ett par, ekologiska varianter men det känns extra bra med ett företag som bara har produkter som är KRAV och Rättvisemärkta. Då är det ett genuint engagemang för kaffe och etiska frågor och inte bara en nischprodukt.