Behövs det fler parkeringsplatser?

Behövs det fler parkeringsplatser? Bild på Rådhustorget i Vadstena.

Vi bor i en sommarstad. En period varje år är det väldigt mycket turister här. Både långväga besökare och sådana som gör dagsutflykter hit från relativt närbelägna orter. En mycket stor andel kommer med bil. Trots att det är en så liten stad att vi tycker att allt är inom cykelavstånd är det också många Vadstenabor som tar bilen inom staden. Vissa dagar har vi förstått att det blir svårt att hitta parkeringsplats. Då och då höjs därför röster om att det behövs fler parkeringsplatser. Men är det rätt väg att gå?

På sistone har jag pratat mycket med Linda Staaf på Woods & Water om hållbar turism. Hon lyfter ofta den sociala hållbarheten, en fråga vi tidigare tänkt väldigt lite på. Det kan bli för många besökare på en plats. Så att platsen tar skada eller att turismen blir ett problem för de bofasta. Linda arbetar mycket på Omberg. Där upplever flera näringsidkare att det vissa perioder är för mycket folk. Ett dilemma är just parkeringsplatserna. Det finns en rejält tilltagen parkeringsplats på Omberg och en del mindre. Själva har vi oftast varit där vår eller höst och då har det aldrig varit några problem att få plats. Men på sommaren kan det vara fullt och då ställer sig folk intill den smala vägen eller på en bondes åker. Är lösningen fler parkeringsplatser? Befriande nog verkar näringsidkarna där inte tycka det. 

Till Omberg kommer man för friluftsliv och naturupplevelse. Då är det inte rimligt att offra natur på parkeringsplatser. Kanske skulle det först bara leda till att ännu fler kommer med bil. Liksom utbyggda vägar leder till mer trafik. Men i förlängningen blir det dessutom ingenting kvar av själva anledningen att komma dit. Och då har vi ännu inte kommit in på koldioxidutsläpp och förlust av biologisk mångfald. Turistföretagen försöker istället verka för att sprida ut besöken mer över säsongen. Man satsar också på bokningsbara aktiviteter som kan bli fullbokade. Egentligen borde man kunna se det som att en full parkeringsplats är som när ett hotell är fullbokat eller det inte finns fler biljetter till en konsert.

Jag dristade mig någon gång att säga till en klagande Vadstenabo att om alla som kan gå eller cykla faktiskt gör det så skulle parkeringsplatserna räcka. Detta när rörelsehindrade och gamla ännu en gång lyftes som argument för fler parkeringsplatser. Omsorgen om dessa brukar inte vara utgångspunkten, misstänker jag, utan ens egen bekvämlighet. Bilismen måste minska om vi ska ha en rimlig chans att hålla klimatförändringarna på en hanterbar nivå. Fler parkeringsplatser uppmuntrar till fler bilister. Även Vadstena som besöksmål skulle ta skada om rösterna för fler parkeringsplatser fick genomslag. Här är det mer kultur och historia än natur, men också en stillhet och ro, som verkligen inte vinner på ökad bilism. Sommarens onsdagskvällar bjuder på nostalgi i form av stora samlingar av gamla bilar. Men för övrigt tar även känslan av historiens vingslag skada av fler parkeringsplatser. 

Det är på gång att Rådhustorget här i staden ska byggas om. Ett antal arkitektkontor har tävlat om uppdraget. Inför detta samlades synpunkter in från Vadstenaborna. Vad för slags torg vill vi ha? Idag upptas en stor del av ytan av just parkeringsplatser. Glädjande nog ville en stor majoritet bli av med parkeringsplatserna på torget. I det beslutade förslaget ingår inte heller några sådana. Kanske är det en signal om att även när höga röster ropar att det blir problem för turisterna, affärsinnehavarna, de gamla… så trivs de flesta bättre med att flanera utan bilar. Visby innerstad är ett exempel på ett ganska stort område där det är förbud mot obehörig trafik när det är som mest folk. Alla som besökt staden på sommaren vet att det är fullt av promenerande människor. Som besöker caféer och restauranger och har tid att titta in i butikerna. Turistnäringen har inte tagit skada. Snarare är det så att den för Gotlandsbornas skull nog borde begränsas mer. 

Någon gång i veckan brukar vi cykla till ett utegym. Vi passerar då ett område där det byggs nya bostäder varav många är små radhus. Jag reagerar varje gång över att en mycket stor del av ytan framför husen upptas av varsin asfalterad parkeringsplats. Kanske har de en trädgårdsplätt på baksidan, men ändå. Bygger vi alltså fortfarande bostäder på det sättet? Utifrån att alla har egen bil. Jag inser att de flesta faktiskt har det och den ska stå någonstans. Men en gemensam parkeringsyta hade varit mer flexibel och sänt andra signaler. Att i området ordna en bilpool hade varit ännu bättre! Vallastaden i Linköping är ett exempel på ett bostadsområde som tvärtom har byggts för att uppmuntra cykling. Visserligen en betydligt större stad med bättre kollektivtrafik, men även här i Vadstena skulle faktiskt många kunna leva väl utan bil. Och det skulle behöva uppmuntras. 

Bilismen måste minska för klimatets skull. Då är det inte rimligt att bygga städer eller besöksmål för fler bilister. Ibland behöver man våga sätta gränser. Är det fullt på de parkeringsplatser vi har så får det inte plats fler bilar. Jag förstår att resonemanget behöver modifieras. Om någon har köpt konsertbiljetter och bokat boende är det inte rimligt att de ska behöva vända hem för att bilen inte får plats. Handikapparkering behöver förstås finnas även där det i övrigt är bilförbud. Men i grunden behöver vi röra oss åt det hållet. Något du själv kan göra är att välja bort bilen så ofta det går. Efterfrågas din åsikt som medborgare i din kommun kan du tala om att du hellre ser ängsliknande ytor, träd, parker, planteringar, eller bostäder, än parkeringsplatser. Kommer diskussionen upp på fikarasten kan du beskriva fördelarna med en stadsplanering som utgår från att det är cyklister och gångtrafikanter som behöver bli fler. Sedan är det här en fråga där det krävs modiga politiska beslut. Då är det viktigaste du kan göra att rösta för politiker som vill fatta sådana.

Gott och enkelt vardagsbröd

Gott och enkelt vardagsbröd

Att baka bröd behöver varken vara speciellt svårt eller ta mycket tid. Själv bakar jag i perioder ganska mycket. Till försäljning genom Vadstena Bröd eller till gäster på Dahlströmska gården rum och frukost. När jag bakar vardagsbröd till oss själva utgår jag ofta från de frukostfrallor vi brukar bjuda våra övernattande gäster på. Det är en bra grund som lätt kan varieras utifrån vad som finns hemma. 

Förutom det uppenbara, med alla goda doft- och smakupplevelser, så är en fördel med att baka eget bröd möjligheten att använda diverse rester. Vi skrev nyligen om olika sätt att minska matsvinn och i detta sammanhang är brödbakning onekligen tacksamt. Som degvätska använder jag ofta mjölk, yoghurt eller kaffe som blivit över. Vid några tillfällen har gäster på vårt B&B lämnat kvar ölflaskor. Då Sofia är nykterist och jag själv mycket sparsam ölkonsument passade det bra att använda även detta som degvätska. Fyllig smak och extra bra jäsning blev det också. Även om all alkohol inte försvinner så går det mesta bort i samband med gräddningen. 

Vardagslyxen med nygräddade frallor är svårslagen. Med följande recept får du ett enkelt och gott vardagsbröd som tack vare surdeg och lång jästid även har många hälsofördelar. De exakta mängderna är medvetet inte angivna då jag istället vill uppmuntra till att våga pröva dig fram och märka när mängden mjöl är lagom.

Recept: enkelt och gott vardagsbröd

Bäst blir det om du använder surdeg. Har du ingen finns här tips om hur du startar upp en egen startkultur. Blanda med en gaffel samman omkring en halv deciliter surdeg med ett par deciliter fullkornsmjöl (av ex. vete eller råg) och en och en halv deciliter ljummet vatten. Detta får nu stå i rumstemperatur i omkring 8-10 timmar.

Värm den degvätska du vill använda (vatten, mjölk, fil, mixade tomater eller annat du har till hands). Vätskan ska bara bli fingervarm. Blanda med surdegen i en degbunke. Häll på en del av det mjöl du vill använda. Låt gärna minst en tredjedel vara vetemjöl. Annars kan brödet lätt bli för kompakt. Lägg i några gram vanlig jäst och kanske lite linfrön, solrosfrön eller liknade. Krydda gärna med anis, fänkål, kummin eller annan god brödkrydda (pröva dig gärna fram men omkring en matsked brödkryddor kan vara lagom vid en halv liter degvätska). Starta degblandaren på låg hastighet och se till att allt blandas samman ordentligt. Fyll nu på med ytterligare mjöl. Litet i taget tills du ser att degen börjar släppa från bunkens kanter. Verkar det istället för torrt är det bara att fylla på med vatten eller annan degvätska. Har du använt omkring en halv liter degvätska blir det lagom med knappt en matsked salt. Häll i det efter att degen fått blandas en stund. Kör på lite högre hastighet ytterligare ett par minuter tills degen verkar elastisk och håller samman bra. 

Har du inte tillgång till en degblandare eller ändå vill blanda med en slev eller händerna istället så går det förstås också bra. Blanda då gärna under en något längre tid. Du ser på liknande sätt hur degen börjar släppa från kanterna när det är lagom mängd mjöl och blandningen börjar bli färdig.

Om du kan låta degen vara kvar i bunken och jäsa några timmar är det bra. Annars går det att forma frallor på en gång. Ett enkelt sätt att göra detta är om du har en djup tallrik med mjöl. Ta upp deg till en fralla med hjälp av en degskrapa. Lägg ner degbiten i tallriken med mjöl så biten är mjölad på ena sidan. Nu är den lätt att forma till en boll och lägga över på en bakplåt. När du format alla frallor och lagt över dem på bakplåten kan plåten med fördel stå i kylen fram till dess du ska använda brödet. Oavsett om det är om några timmar eller under nästa dag. 

Ta sedan fram dina frallor ur kylen samtidigt som du sätter ugnen på 250 grader. Gör gärna ett snitt i frallorna, spraya med lite vatten och strö ev. på sesamfrön eller liknande. När ugnen kommit upp i värme sätter du in plåten och gräddar dina frallor omkring 15 minuter. Frallorna ska gärna ha lite färg på undersidan då de är klara. Slår du lätt på baksidan av frallorna ska det vara ett ihåligt ljud. Om du använt mejeriprodukter som degvätska kan brödet bli lite extra mörkt. Vill du undvika detta kan det vara värt att lägga på en bit aluminiumfolie ovanpå frallorna efter 10 minuters gräddning. 

Själva brukar vi äta bröd till kvällsmat. Jag blandar då samman surdegen kvällen innan. Blandar degen i degblandaren på morgonen och låter stå och jäsa till lunch. Vid lunch formar jag frallorna och ställer in i kylen. Lagom till kvällsmat är det sedan perfekt att grädda dem. Vill du istället ha nybakade frallor till frukost kan du på liknande sätt starta din surdeg morgonen före. Vid sen eftermiddag kan degen blandas och innan du går och lägger dig formas frallorna. Plåten står sedan i kylen fram till morgonen då de gräddas.  

A sense of entitlement

A sense of entitlement - privilegier illustrerade av äldre adelssköld.

Då och då återkommer jag i tanke och samtal till det engelska uttrycket ”a sense of entitlement”. Det är svårt att översätta direkt till svenska och ibland känns det knepigt att förklara fast jag tycker det är så träffande. När Peter och jag pratade om det nyligen nämnde han adelns privilegier. Då var det något som klack till. Det handlar om att uppfatta sig ha en självklar rätt till sina privilegier. Något många fler än adeln gör. 

Ofta, eller kanske alltid, ingår ett slags blindhet för hur pass priviligierad man faktiskt är. För ett tag sedan passerade ett klipp i mitt FB-flöde där en svensk Hollywoodfru på impuls hade beställt specialgjorda cowboyboots för 3000 dollar. Sedan upptäckte hon att hon mätt fel på fötterna så att stövlarna var lite för stora. Hon tyckte att det var otur, men tog det med en axelryckning. Det är sån’t som händer liksom. Då har man tappat kontakten med hur oerhört mycket pengar det handlar om för andra människor och vilka betydligt viktigare saker pengarna hade kunnat bekosta. Hon är så extrem att det är lätt att skratta åt, men grundfenomenet är utbrett i ett så rikt land som Sverige. 

För att hejda klimatförändringarna krävs åtgärder som inverkar på vårt sätt att leva. Men det är svårt för politiker att lägga sådana förslag, för det är inte den sortens politik vi röstar för. Även när vi säger oss vara oroliga för klimatkrisen vill vi bli räddade utan att själva behöva offra någonting. Vill någon höja bensinskatten blir det ett ramaskri, flygskatt, köttskatt likaså. För vi tycker oss ha rätt till den livsstil vi vant oss vid. Vi har glömt att den är ett privilegium, få förunnat. Vi har utvecklat a sense of entitlement. Massor av människor har inte råd att ha bil över huvud taget. Globalt är det en minoritet som har möjlighet att flyga. Det är bara en priviligierad människa som klagar över att inte få äta hur mycket som helst av ett visst livsmedel. Då handlar det dessutom bara om att skulle bli lite dyrare. Betänk hur det skulle låta om förslaget var ett förbud eller ransonering. Vilket kanske egentligen är vad som skulle krävas för att på riktigt hejda klimatförändringarna.

När jag började skriva om det här kom jag att tänka på en artikel i en lokaltidning om Bråvallafestivalen för kanske ett par år sedan. Hundratals tält hade lämnats kvar på området som om det var skräp. När jag nu googlar efter information om det visar det sig att detta var ett återkommande fenomen som till slut ledde till initiativet att skänka tälten till Nepal. Självklart är det bra att de på så sätt kommer till nytta. Men det gör inte själva beteendet rimligt. Bara en mycket priviligierad person gör så. En person som utgår från att de får ett nytt tält om de behöver det en annan festival. Någon i artikeln nämner att tälten är ”för billiga”. Ofta är vi mer rädda om något vi betalat dyrt för. Men det kan också uttryckas som att de flesta av oss faktiskt har för mycket pengar. Det handlar också om en inställning både till saker och till andra människor oavsett kostnad. Någon har tillverkat tältet. Någon ska städa upp.

Matsvinn är också ofta ett utslag av a sense of entitlement. När matsvinn förekommer i fattiga delar av världen handlar det om att man inte har tillgång till t ex kyl och frys. Maten blir snabbt dålig inte minst om det dessutom är ett varmt land. Men en fattig människa slänger inte mat som det inte är något fel på. Det gör bara priviligierade människor som vi i Sverige. Man låter inte heller mat bli dålig om det går att undvika. Bara en priviligierad människa slarvar med förvaringen, eller glömmer bort mat så länge att den hinner bli dålig fast man har både kyl och frys.

De flesta av oss i den rika delen av världen har nog en släng av a sense of entitlement. En början till förändring kan vara att motverka det inom sig själv. Ta reda på mer om hur det är i andra delar av världen, eller hur människor har levt i andra tider. Många jämför sig bara ”uppåt”, men majoriteten i världen lever under mycket tuffare villkor än de flesta av oss i Sverige. Liksom majoriteten av dem som levt före oss. Det är bra att lära sig se sina egna privilegier och börja behandla dem just som sådana. Vi är inte mer förtjänta. Vi har bara haft tur.

Spara klimatsmart – var med i #klimatbytet

Spara klimatsmart – var med i #klimatbytet. Spargris med nedstoppade löv.

Vi har tidigare flera gånger skrivit om att spara klimatsmart genom aktiva val av pensionssparande och fonder med mera. Detta är en blind fläck för många och något vi tycker är värt att påminna om. För klimatsmart sparande är något där vi med relativt enkla medel faktiskt kan göra stor skillnad. Det handlar om att ta kontroll över vilken verksamhet dina sparpengar ska stödja – och vad du definitivt inte vill stödja. 

Själv blev jag påmind om dessa frågor på nytt då jag hörde talas om Klimatbytet. En hemsida där de på ett enkelt sätt visar hur du genom få steg kan placera dina premiepensionspengar på ett mera etiskt sätt. De flesta premiepensionssparare låter idag sina pengar användas i verksamheter de troligen inte vill stödja. Krigsindustrin, spelbolag, pornografi, alkohol. Och naturligtvis fossilindustrin. 

Att spara klimatsmart (och utan att stödja ovanstående verksamheter) behöver inte ta många minuter ifall du följer instruktionerna på Klimatbytet. En peppande och pedagogisk sak med hemsidan är också den omedelbara återkopplingen som ges. I genomsnitt har varje person 175000 kronor i sitt premiepensionssparande. Efter ditt byte av sparande kan du anmäla detta på Klimatbytet. Då adderar ett räkneverk 175000 kronor till alla tidigare klimatsmarta investeringar.

Om du inte redan gjort ett aktivt val för dina pensionspengar. Så gör det. Anmäl sedan gärna din insats på Klimatbytet. Inte bara för att ge dig själv en uppmuntrande klapp på axeln utan även för att det kan uppmuntra fler att flytta sina pengar. Även vi som för länge sedan flyttat våra pensionspengar till hållbara alternativ kan för övrigt anmäla oss på hemsidan. I den massiva omställning vi behöver för att dämpa klimatförändringarna och artutrotningen behövs alla resurser. Genom att ta bort resurser från dålig verksamhet och flytta dem till bra alternativ blir det verkligen win-win.

Att spara klimatsmart är också ett sätt att skydda dina besparingar från den fossilbubbla som sannolikt spricker innan de flesta av oss blir pensionärer. 

Som ett bonustips för den som även vill spara i vanliga fonder vill jag nämna den svenska fonden Proethos. De har ett mycket spännande utbud av hållbara företag i sin sammansättning. Jag förde själv nyligen över en del fondsparande dit. Ta gärna en titt också du.