Dahlströmska gården – en miljöklok vision

Dahlströmska gården miljöklok vision

Ni som följt oss på denna sida har kunnat läsa om den husvision vi har haft. Efter ett besök på Leva Kungslador började vi drömma om ett minimalt hus av trä med en stor trädgård. Huset skulle bli ett sätt att göra konkret skillnad för miljön och visa på möjligheter till självförsörjning av el och mat. Några dagar före jul kom en annan möjlighet. Under några år har jag levererat frukostbröd till hotellet Dahlströmska gården i Vadstena. Nu hörde en av ägarna av sig och frågade ifall vi var intresserade av att driva detta lilla rum och frukost. Efter en ganska kort betänketid kände vi båda att detta var en för bra chans att tacka nej till. Och från den förste april är det jag och Sofia som är driftsansvariga för Dahlströmska gården. De gamla ägarna fortsätter lyckligtvis att äga och ansvara för skötseln av de unika och byggnadsminnesförklarade fastigheterna.

En anledning till att jag en gång tog kontakt med Dahlströmska gården var dess uttalade miljöprofil. Genom mitt ekologiska (och inom cykelavstånd bakade) frukostbröd stärktes profilen och nu ser vi ytterligare möjligheter att förstärka miljöarbetet. Utbudet på frukostbuffén har exempelvis redan fått ytterligare miljökloka inslag. Och det matsvinn som inte går att undvika blir nu inledningsvis till biogas genom gröna påsen men på sikt hoppas vi kunna sluta näringskretsloppet ännu mer effektivt genom en Bokashi-kompost. För att slippa använda bil i verksamheten kommer en transportcykel att införskaffas. Större leveranser får vi utkörda till Dahlströmska gården men det blir ändå en del kompletterande inköp och en hel del material som ska till återvinningsstationen.

Ifrån vår husvision kommer inte alla idéer att rymmas inom ramen för Dahlströmska gården. Att sätta upp solpaneler på de kulturhistoriska byggnaderna blir exempelvis svårt. Men tillräckligt många delar tror vi kommer att ges utrymme – och ytterligare några vi tidigare inte haft med kommer att tillkomma. Att odla för vår egen självförsörjning blir troligen inte genomfört annat än i mindre skala. Däremot vill vi successivt utöka odlingen i det som idag är gräsmattor. En del av skörden hoppas vi kunna erbjuda på frukostbuffén. Någon del som får vara ängsliknande yta kommer det nog också att bli.

Med vårt visionshus hade vi velat visa på möjligheterna som finns för vanliga villaägare. Nu får vi istället chansen att förmedla inspiration och miljökloka val till en stor mängd övernattande gäster. Dahlströmska gården har också bra lokaler för mindre föreläsningar och andra kulturuttryck. Något som vårt tidigare visionshus inte skulle haft i samma omfattning.

Dahlströmska gården i sig erbjuder dessutom en synnerligen lockande kulturhistorisk miljö vilket bidrog till vårt val att ta över driften. Hotellet består av två huslängor med sammanlagt 11 rum till uthyrning och plats för 25 gäster. Den ena huslängan är från slutet av 1700-talet. Den andra uppfördes på 1830-talet. Tillsammans var de från 1836 till 1950-talet första klass-avdelning på Vadstena Hospital. Här fick bättre bemedlade män, som led av olika psykiska åkommor, bo. En genomgående tanke var att patienterna skulle få leva i en så hemlik miljö som möjligt. Inledningsvis innebar detta bland annat vackert schablonmålade väggar och från 1860-talet började man tapetsera rummen efter tidens mode.

Utifrån spår från, i vissa rum upp till elva lager tapeter, har den gamla miljön varsamt restaurerats fram. Autentiska detaljer finns kvar och har kompletterats med möbler som speglar den historiska miljön. De som idag övernattar i något av rummen på Dahlströmska gården kan verkligen få upplevelsen av att sova på ett museum.

Varmt välkommen, både att stiga in i historien och i vår vision om en mer hållbar värld!

Min klimatutmaning

Min klimatutmaningI skrivande stund är det påskdag och fastan är över. Det är dags att summera den klimatutmaning jag antog inför fastan. I det klimattest jag gjorde i inledningen för att få en utgångspunkt blev mitt resultat 2,95 ton koldioxidekvivalenter per år. Det är långt under medelsvensken och långt under det globala genomsnittet, men fortfarande en bit från de två som ses som den i längden hållbara nivån.

Det jag mer konkret bestämde mig för skulle gälla under fastan var att äta veganskt sex dagar i veckan istället för de vanliga fem. Att mer konsekvent släcka lampor och stänga av apparater. Att tillsammans ha en elfri kväll i veckan. Att inte konsumera något utöver mat och förbrukningsvaror. Att berätta om min utmaning i sociala medier med förhoppning att inspirera fler. En sak som fungerade relativt väl var att tänka ut ett klimatsmart veganrecept i veckan, ta en fin bild och lägga ut det på Facebook. Det gav inte massor av gillningar, men känslan var att det inspirerade flera och kanske fick ytterligare några att tänka till.

Nu har mycket hänt i våra liv. Kring årsskiftet tackade vi ja till erbjudandet att ta över driften av Dahlströmska gården rum och frukost. Det är spännande och väldigt mycket att sätta sig in i. Fokus blev inte så mycket på min klimatutmaning som jag hade tänkt. Ett par veckor var vi mycket på plats tillsammans med dem som drivit det tidigare och fortfarande ska ta hand om byggnadsvården. Ofta behövde vi tänka ut något snabbt och enkelt till lunch och det blev inte alltid veganskt. När vi kom hem på kvällarna behövde ofta något kollas eller fixas vid datorn så det blev inte heller en elfri kväll i veckan om än fler än annars.

Kanske var det nyttigt för mig att förstå hur det kan kännas att inte orka ta tag i klimatfrågan när man har mycket att göra. Det är bara att jag inte skulle välja att leva på ett sätt som i längden är ohållbart. Jag tänker att det är så här en period. Sedan får jag hitta fungerande rutiner för att leva klimatsmart även när det är mycket annat att tänka på.

Det som var mer nedslående var att även när jag gjorde testet utifrån hur jag hade tänkt göra under fastan, hamnade jag på 2,56. En minskning alltså, men ändå inte hela vägen fram. Inför detta är det nog klokt att reagera med ödmjukhet, snarare än uppgivenhet. Jag tänker att ett test av det här slaget inte får med allt det vi gör, men vill inte heller använda det som ursäkt. Det är väl också så att det skulle göra större skillnad om någon som lever som medelsvensken minskade sitt klimatavtryck till min nivå än att jag kapar några decimaler till. Fast det är ännu svårare att åstadkomma. Att något är svårt är knappast en anledning att inte försöka. Snarare är det dags att kavla upp ärmarna ytterligare lite längre.